Goda odds

I helgen satt jag hemma och såg en öl komma flygandes mot mig i huvudhöjd. Av något skäl var mina reaktionsförmågor lite berusade och istället för att fånga ölen på ett smidigt vis. med händerna, bestämde sig min panna för att försöka sig på att nicka den stiligt. Jag fick ont.
Så jag tipsar alla läsarna om att inte försöka sig på att nicka fulla ölburkar. Jag fick inte mycket ut av det hela, förutom smärta och en elegant bula.


Jag har annars varit flitig denna veckan och har därför glömt spisen igång fyra gånger. Det är ännu bara onsdag. Jag tror denna veckan kan leda till mycket goda ting. Oddsen är goda.
Jag börja misstänka att jag nog av misstag kommer ta livet av mig själv innan julafton.
När jag begrundar denna slutsatsen kommer jag fram till att det inte är någon mening för mig att köpa någon mer julklapp. Så jag känner mig ganska glad, för jag slipper oroa mig för att pengarna inte skall räcka åt till allas julklappar.
Det gäller att se de små positiva sakerna i livets bistra sanningar.

Livscoach

Tidigare denna veckan så kraschade Swedbank. Något som var väldigt stimulerande att upptäcka för många som stått i diverse olika kassaköer med fulla kundvagnar.
En tanke formades om att gå till affären, köpa chips och sätta sig i förbutiken för att bara njuta av skådespelet; när alla besvikna butiksbesökare skulle använda sig av sina betalkort och var tvungna att överge sina varor samt gå hem tomhänta. Man log åt tanken, slängde på sig skorna och rusade, bokstavligt, till närmsta affär.
Det var först utanför butiken man kom till insikt att man inte hade några pengar förutom på sitt bankkort, som just denna dag inte fungerade. Så några chips fanns det ingen möjlighet att inhandla. Att glädjas åt andras olycka utan snask, det är ju rent av omöjligt. Så vemodigt vandrade man sakta hemåt på nytt. Olycklig och sugen på snask.


I övriga nyheter har jag börjat arbeta som livscoach. Jag tar mitt yrke på stort allvar och alla som vill anlita mig, kan enkelt kontakta mig för att diskutera ihop en överenskommelse.
Jag har än så länge två personen jag coachar. Första personen att anlita mig var Riis. Fast om jag ska vara lite ärlig så kan jag erkänna att jag i stora drag anlitade mig åt honom. Jag försöker få honom att förstå att hans liv skulle bli mycket bättre om han hänger sig åt brottsbekämpning. Jag skall formge den unge mannen till en svensk Batman. Fast utan pengar och resurser. Vi letar just nu efter någon som har tillgång till en symaskin så vi kan ordna en fin hjältedräkt åt honom.
Han har redan kommit med många frågor kring det hela. Till exempel hur han håller sig anonym när han ska ringa till polisen för att de ska hämta bovarna han besegrat, osv. Vilket är ganska uppenbart tycker jag (Men den unge mannen behöver uppenbarligen hjälp). Det är bara att använda skurkens mobil, alla banditer har mobiltelefoner. Jag rekommenderar även att han behåller mobilen efter han brukat den, för att se till att skaffa sig en inkomst. För att tjäna mer på sin brottsbekämpar-karriär, rekommenderar jag också honom att snoka genom brottslingarnas fickor efter andra värdesaker, samt ta deras smycken. Om de har märkeskläder kan han även plundra de av deras kroppar.
När han sedan varit aktiv ett tag kan det hända att skurkarna börjar ta slut, eller att de bara är på semester över helgen. Då anser jag det vara helt okej om han plundrar andra byten istället. Man kan faktiskt inte leva på enbart luft. Det borde folk inse, och därmed acceptera att deras frälsare till och från rånar deras hem och villor på värdesaker.

Andra personen jag är livscoach åt har jag inte kommit med lika mycket tips och knep åt än. Jag vet dock om att hon har en vana att dricka sig full i offentliga och o-offentliga buskar när hon mår dåligt.

Så mitt jobb som livscoach just nu innebär alltså att försöka skapa en brottsbekämpe och att hindra en annan från att supa sig full i buskar. Jag försöker även få dem att känna rädsla inför ryssar. För alla smarta och framgångsrika människor är rädda för ryssar.
Känns som att jag är som skapt för detta yrket.

Jag hade också tänkt börja hålla föreläsningar för folk om hur de smidigast blir uppätna av tigrar utan att göra sig allt för illa. Så just nu håller jag på att öva upp en bra teknik.

Inte nog med allt det här, jag ska även starta upp en studiecirkel där jag lär ut anarkism. Ni kommer nog få boka era platser ganska snart, för jag räknar med att platserna kommer gå åt snabbt.

Grizzlybjörn

Ibland så verkar det som att min hjärna bestämmer sig för att vara osammanhängande och förvirrande bara för att jäklas med mig.
När jag här om dagen skulle laga mat så gick jag först in på toaletten, tog av mig brallorna, men innan jag hann sätta mig kom jag på att jag inte behövde uträtta några behov på toaletten. Jag drog då upp mina byxor på nytt och spolade.
Först när jag lämnat toaletten ställde jag mig frågan; varför spolade jag?
Jag stod en stund och funderade på om jag hade kissat utan att tänka på det, men nej, det visste jag om att jag inte gjort. Jag spolade alltså bara för att jag var inne i badrummet? Men, då borde jag ju även spola efter jag duschat, och det brukar jag då bestämt inte göra. Tror jag.


Efter jag hade ätit maten, som jag till sist blev färdig att laga till mig själv, så kändes magen ganska överfull.
Det var då det hände. Jag kände hur magen burrade till och en rap kom ingående. Jag öppnade munnen och välkomnade denna manliga akt.
Ut kom ett läte så manligt att jag förvandlades till något manligare än en människa. Jag var helt övertygad, för en sekund eller två, att jag faktiskt var en stor björn. En grizzlybjörn.

Jag placerades i Kanada där dessa manliga kreatur är relativt vanliga. De är som vanligast i Alaska, men där är det överdrivet kallt har jag hört. Så jag hamnade i Kanada istället, av behaglighetsskäl. Där jagade jag människor med mina enorma käkar och spred skräck i små fredliga byar. Jag var känd som Saftan den förskräcklige och alla fruktade mitt namn. Flertal gånger hade erfarna jägare gett sig ut på jakt efter mig. Ingen gång hade de återvänt.
Jag hade ett eget harem av vackra grizzlybjörns honor som alla åtrådde mig. Förutom Berit. Men henne hade jag bara med i haremet för att få till ett jämt antal, för som alla vet så fruktar grizzlybjörnar alla former av udda tal. Jag hade länge funderat på att byta ut Berit, men Berit hade trots allt ganska fin rumpa, så det var svårt att finna en värdig ersättare.
Det var höst, men soligt, och jag fick kisa för att se något denna dag. Jag satt och njöt medan jag sket ut resterna av några australienska turister som inte hade lärt sig frukta mitt namn. De stank ännu mer på vägen ut än in. De hade smakat som en blandning mellan kyckling och känguru, vilket jag hade funnit komiskt. Medan jag höll på att klämma ut det sista av familjens minsta barn ur min ändtarm ryckes jag ur visionen då rapen avtog.

Jag suckade djupt och länge. Nu kunde jag få plats med mer i magen. Så jag gick till butiken för att få med mig hem lite varor jag paxat tidigare i veckan.

Ett påslakan fyllt av mynt.

Detta var det första året som jag uppmärksammade att jag har födelsedag på samma dag som Fäbodjäntan.
Med andra ord var det först detta året jag skrev till det i mitt CV. Så det är nu först jag har ett CV som kommer fånga alla arbetsgivares uppmärksamhet, och jobben kommer börja hagla över mig. Jag känner för mig att nästa år kommer vara ett bra år. 2011 kommer vara året då alla vill ha mig som anställd och att de nog kommer sparka folk för att få plats åt mig på just deras arbetsplats. Jag känner på mig att jag kommer få svårt att välja. Kändisskapet kommer att jaga mig. Paparazzi-fotograferna kommer hemsöka mitt trapphus. Jag ser ingen ände bland alla möjligheterna som kommer öppnas nu efter denna ändringen i mitt CV.


Trots detta faktumet så är det fortfarande så att; när jag ligger ner och är väldigt trött tåras mina ögon. När detta en kväll hände så vände jag mig om. Det resulterade till att tåren som precis lämnat ögat rann in igen. Jag grät med andra ord inåt, och jag kan erkänna att det inte var behagligt. Det var faktiskt rent av obehagligt. Men jag rekommenderar likväl er alla att testa det, som en kul sak.

Medan jag låg där och fascinerades av min egen anatomi och sånt där viktigt så fann jag en krona inuti mitt påslakan. Min första tanke var; vem det var som varit så snäll att de lagt in en krona där. Tankarna som följde efter den tanken var; vad snålt! Är jag inte värd mer än en krona? Är jag verkligen inte det, så borde jag nog inte börja "gå på gatan", i alla fall inte för pengarnas skull.

För säkerhetsskull så sökte jag noga genom påslakanet för att se om jag missade någon dyrbar sedel. Men jag fann inget mer av värde. Så vem var det då som anser att jag inte var värd mer? Jag förstod att kronan måste varit lämnad där som en slags förolämpning, det var det mest logiska. Jag funderade väldigt länge på vem som skulle vara så busigt förolämpande mot mig, och jag kom bara fram till en förklaring till vem det skulle kunna vara. När jag kom på vem, så kändes det så pass självklart, att jag idiotförklarade mig lite i smyg.
Det var uppenbart min djärva självkritik som var boven i dramat. Min nemesis.

För att visa mitt hat tillbaka, så la jag en krona i hans påslakan.

När jag sedan fann en andra krona i mitt påslakan var kriget igång.
Jag lägger nu en krona i hans påslakan varje gång jag lägger mig under täcket. Detta resulterar till ganska obekväma nätter, men vi vägrar båda ge upp.
Jag ser fram emot en del sömnlösa nätter framöver.

Men samtidigt för det mig att känna mig mystisk och mytomspunnen. För drakar sägs nämligen ha sovit på guld, och jag sover med ett påslakan fyllt av mynt.
Jag är en myt...

Tågresa

Jag befinner mig på ett tåg. Något som alltid betyder trevliga observationer.

Jag sneglar lite smått på personen som sitter bredvid mig. Hon påminner om en ung utvecklingsstörd häxa. Hennes hållning visar spår av bräcklighet och jag finner mig själv fundera över vad som håller ihop denna unga trollpacka. I smyg hoppas jag smått på att naturen ska ta sin gång på henne och låta hennes huvud trilla av från hennes axlar, för hennes hållning ger en antydan till att det inte skulle kunna vara helt omöjligt att något sådant skulle ske. Men samtidigt hoppas jag innerligt att detta inte skall ske, för jag har ingen kamera med mig.
Det tog mig faktiskt ett tag att lägga märke till hur hon pyntat sig själv med ett stor röd blomma i sitt hår. Jag frågade mig själv hur jag kunde missat blomman från början, och medan jag funderade på det hela började jag nynna på "Hon har blommor i sitt hår" och undrade lite om de andra också kunde se blomjäveln eller om det var mitt psyke som spelade mig ett trick. Kanske existerade inte denna unga bräckliga dam i någon annans verklighet än min? Detta var dock inte något som bekom mig. För det var nämligen förstå gången jag såg en ung utvecklingsstörd häxa med blomma i håret, som jag var rädd skulle trilla sönder. Så jag sneglade lite extra, för upplevelsens skull.

Ett tag in på resan steg det på en herre med förvirrad uppsyn som verkade ha slagit rekord i att lukta rök. Jag fascinerades lite försynt åt hans rökdoft när han stannade intill mig. Han log mot mig, jag log tillbaka. Han verkade prata med mig, för hans läppar rörde sig, men jag lyssnade på musik och hörde inte vad han sa till mig. Så jag log lite mer åt honom, för att vara vänlig. Han pekade på min plats, sedan på sin biljett, jag förstod ganska snabbt att jag råkat sätta mig på hans plats. Jag log då ännu vänligare mot honom för att visa mig vänligt inställd. När jag ännu inte hade flyttat mig från hans plats så satte han sig istället ner på den lediga platsen mitt emot mig. Jag nickade nöjt åt denna rekordhållaren när han hade slagit sig till ro i sitt nya bo. För rekordtagare skall respekteras.
Han besvarade dock inte min uppmuntrande nick.

Lördagsgodis vs. russin.

De senaste dagarna har barnen på jobbet bestämt sig för att jag minsann har låtsashår. Så nu vet man det.



När jag idag var och köpte lördagsgodis så var där en liten unge som påpekade för mig att hon var nyttigare än mig och åt russin istället för godis. Medan hon informerade mig om detta så körde hon upprepade gånger på mig med sin lilla kundvagn. Jag frågade henne artigt var i helvete hon höll på med, så hon svarade rakt och ärligt; "jag kör på dig med min kundvagn."
Jag berättade då även för henne att hålla sina russin borta från mig, då jag inte litar på dem. Hon kallade mig då konstig och körde på mig några gånger till innan hennes far sa till henne att sluta göra illa mig.

När jag stod vid kassan och skulle betala mitt snask så kom lilla flickan rusande med sin kundvagn och sina russin. Hon berättare för kassörskan hur duktig hon var som åt russin istället för godis. Till skillnad från mig så berömde kassörskan henne och sa att det var duktigt av henne. Då bestämde sig lilla flickan för att påpeka att hennes storasyster inte var lika duktig, för hon åt godis.

Lilla flickan hjälpte mig sedan packa ner mitt snask i min kasse och påpekade att jag skulle få hål i mina tänder. Sedan skrattade hon åt mig för att jag inte hade körkort som hennes far.

Tur jag hade köpt snask så jag kunde tröstäta när jag kom hem.

Elefant i mungipan.

Jag har vilat mig i form för skrivandet, hur bra den taktiken fungerar vet jag inte än, men jag chansar på ganska dåligt. Men skam den som ger sig.

Jag arbetar lite då och då på fritids för de som har missat det. Det fungerar ganska bra och jag får inte barnen att gråta varje dag jag arbetar längre. Det är framsteg, tror jag.
Fast ungarna har en tendens att jämt kalla mig konstig. Speciellt efter att jag försökte övertyga några om att fjärilar äter människor. Jag fick dock Åsa (som också jobbar där) över på min sida, fast de vägrade ändå tro på mig. Även när jag konstaterade att de inte kunde svara på vad fjärilar äter, så vägrade tro på mig att fjärilar var ondskefulla människoätare och att de inte borde jaga dem för då kanske de kunde bli uppätna. Jag förstår inte varför de väljer att istället kalla mig konstig. Det är ju de själva som leker med döden på detta viset.

Jag har efter alla tankar om elaka fjärilar börjat fundera på att tatuera in en elak fjäril. Mycket just för att kunna gå till en tatuerare och be honom tatuera in en skit-elak fjäril.

Finaste meningen jag fick ur mig på jobbet idag var nog; "Varför har bäbisen en elefant i mungipan?"


När jag efter jobbet idag gick till Konsum för att posta ett brev höll jag på att trampa på en fågel. Min tanke var genast att den verkade ha gett upp, slutat bry sig. Den tittade på mig medan jag trampade precis bredvid den i regnet, men den flyttade inte sig, och den verkade inte skadad heller. Den bara tittade på mig med tomma ögon som inte brydde sig om världen. Vad som än skedde kring den så gav den blanka fan i det. Jag betraktade den bara i ett ögonblick innan jag fortsatte mot butiken, men likväl så vann den mitt hjärta. Jag kände att den förstod något vi andra missat, och trots dess ynkliga storlek, så var världen inte skrämmande för denna fågel.

Inne på Konsum hjälpte jag Annelie att handla "presenter" åt sina trillingar. Det var bara bonus presenter, tror jag, därav apostroftecken. Medan jag ändå var i butiken lyckades jag hitta lite snask att tjocka mig på, och jag kände mig lagom onyttig när jag gick ut i regnrusket på nytt. Väl ute letade min blick åter efter fågeln, men jag fann den icke. Delvis på grund av att det ösregnade ute, skulle jag tro. Likväl hade dess skepnad fastnat i bakhuvudet, likt en dröm om något förunderligt, samt magiskt.
Medan jag gick hem trampade jag sedan ihjäl en fet mask, och bilden av fågeln ersattes...

Tagga ner

Av ren princip så trycker jag alltid på gilla knappen när jag ser saker på Facebook som man rent logiskt inte gillar. Det kanske låter lite absurt, men det är en del av den jag är. Dessutom tycker jag det är ganska patetiskt när folk försöker få folk på Facebook att tycka synd om dem.

Det har med tiden blivit så att en del blivit ovänner med mig för att jag gillat "fel" status, som de uttrycker det. Min tanke kring det hela då är att de kanske skulle ge fan i att lägga upp den då?
Folk har en tendens att ta Facebook på alldeles för stort allvar och någon borde säga till dem att inte ta åt sig av allt som någon skriver, tycker, och så vidare, om på Facebook.

Jag har även noterat den intressanta faktorn om att flertalet av personer som reagerar så här är kvinnor.
I och med detta tycker jag att alla män härmed bör få en hemläxa att varje vecka berätta för minst en kvinna att inte ta internet på för stort allvar. De verkar ju trots att inte förstå detta på egen hand.

Morrande Hajar

Fundering: Om hajar levde på land, hade de morrat då?

Denna tanken dök upp då barnen på fritids lekte en lek som involverade en haj. Hajen i denna leken morrade. Jag tänkte först säga till att hajar inte morrar, men ångrade mig innan jag hann säga något. Då leken skedde på land, så borde det väl inte vara en omöjlighet?
Jag tror faktiskt att om hajar hade levt på land så hade de kunnat morra väldigt fräckt. Jag tror även de hade varit usla som husdjur. Föreställ er en morrande haj i koppel. Föreställ er även att släpa runt på detta kreatur efter dig. För varje meter blir morrandet argare. Jag hade inte velat släpa upp en arg, morrande haj för trapporna in till min lägenhet.

Jag såg först en stor vithaj framför mig med elaka tänder. Men sen kändes det mer logisk om det var en tigerhaj. För tigrar morrar en hel del.
När jag sen även försökte föreställa mig var en morrande tigerhaj borde rent logiskt bo, så kom jag fram till en barrskog. För varken tigrar eller hajar hör hemma där. Så det blir lite av en kompromiss.

Om jag hade stött på en hungrig morrande tigerhaj i en barrskog, så hade nog min första tanke varit att jag skulle haft en kamera med mig. Men då dagens mobiler har kameror inbyggda, så hade den tanken nog snabbt försvunnit. Sedan hade jag tagit massa bilder, medan hajen svängt argt på fenan för att ta sig närmre mig. Men hajar har inga ben, så jag hade lugnt kunnat tänka ut vilken tidning som gett mest betalt för bilderna. Jag hade nog skrattat åt hajen en del, sen funderat på hur den kunnat överleva i denna skogen. Äter morrande tigerhajar jord? Är det jorden i halsen som gör att morrandet låter så gurglande?

Jag kom även fram till att jag hellre har en tam järv som husdjur.

Anteckningar

Nu var det äckligt längesen jag skrev något här, säger Suede. Därför ska jag nu göra ett inlägg mest för sakens skull. Om det blir intressant eller inte visar sig när jag skrivit klart.

Det händer med ojämna mellanrum att jag får en tanke eller två som jag anser borde nedtecknas i denna bloggen. Det händer då även så att jag skriver ner några stödord för stunden, så jag ska komma ihåg vad dessa tankarna var för några, när jag väl sätter mig för att skriva. Jag tänkte idag gå igenom lite sådana anteckningar.
------

En tanke jag haft grundade sig på att jag tyckte att smeknamn så som ; Bov, Tjuv eller Skurk slängs runt för lite. Jag tycker det hade varit trevligt att börja kalla slumpmässigt utvalda folk för dessa eleganta smeknamn, främling eller icke, vem bryr sig?

För att utveckla det mer, tycker jag man kan utöka alternativen helt fritt. Kalla folk du träffar för första gången på krogen, jobbet eller i en hiss, för vad du än kan tänka dig komma på. Det är ett bra sätt att lära känna folk, och att få folk att lägga märke till dig. Det gör ditt liv helt enkelt mer intressant.
En del folk kan dock bli arga över detta beteendet har jag märkt. Men det är bara bra det också, för då vet du sedan att de inte är värda din tid.

Ett exempel på detta som jag själv råkat ut för var när jag refererade till en kille som "Han där med den fula kepsen", vilket tydligen var väldigt illa. Han verkade bli väldigt upprörd och blev väldigt högljudd. Jag bestämde mig då för att förklara för honom att hans keps faktiskt var ful, men att jag inte tyckte han var en lumpen person för det. Jag passade också på att berätta för honom att han även hade en väldigt ful tröja. Det var en lyckad afton.
------

Jag fann en omröstning där man hade kommit fram till att folk tycker det är pinsamt att gå på toaletten hemma hos andra om de är dåliga i magen. Jag själv förstår inte det hela. Om jag är dålig i magen kan jag istället få för mig att åka hem till folk bara för att låna deras toalett, då jag avskyr att göra rent min toalett. Är det inte den logiska tanken kring det hela?
------

Jag har kommit fram till att det inte är någon idé att försöka förbättra mitt CV. Jag har istället gett mig in på det fina spåret att börja söka jobb utefter mitt stjärntecken. Istället för att skicka något tråkigt CV ska jag alltså skicka information om mitt stjärntecken. Jag tror att jag på detta viset kommer ha möjlighet till att få fler jobb, och att jag nog kommer bli en väldigt eftertraktad arbetare. Jag ser en stark möjlighet till att jag har en VD plats inom något stort företag om cirka tre år.
------

En annan anteckning jag fann här var att; "Brännboll är idealsporten för öka sin sexuella kunskap." Varför denna meningen ens finns till är en helt annan fråga, en fråga som jag inte är helt säker på att någon vill veta svaret på.
------

En sista anteckning jag tänkte ta upp här bestod av stödorden; Prinsessan, mattan och potatisen.
Jag har personligen ingen aning om vad dessa slumpvis utvalda orden har för innebörd. De av er som kanske kan komma på någon bra logisk tanke kring dessa orden får gärna meddela mig om vad de kan betyda.

Fel chips

Jag kom hem från butiken ganska glad. Bredde en macka som var god, åt fyra till. Sen öppnade jag chipspåsen jag inhandlat och skulle njuta av kvällen. Men till min förskräckelse var det inte smaken jag velat förse mina smaklökar med som jag läppjade när mina läppar slöt sig kring det först chipset. Min olycka var ett faktum när jag insåg att jag hade köpt fel chipssort.
Av ren tankspriddhet hade jag inte tagit de salta lantchipsen utan de med gräddfil. Hur skulle denna kvällen kunna bli sämre?

Jag fräste och spottade åt min olycka och åt min egen inkompetens.

Världen kring mig höll på att rasa samman och allt som var bra med min kväll var som bortblåst. Varför skulle jag fortsätta leva? Vad fanns det i min omgivning som var värt mina andetag?
Jag visste på förväg att jag inte skulle få sova något denna natt.

Jag grät och skrek vilt. Tror jag. Allt kändes så suddigt och avlägset. Jag är nu ganska säker på att jag vet hur det känns att ha en nära-döden-upplevelse.

Tankarna, var i alla fall många som, snurrade runt i mitt huvudet under hela långa kvällen... medan jag åt upp chipspåsen.

Alkohol

Var nyss inne på tv.nu för att se om det mot alla odds visades något sevärt på tv. Såg då en reklam för någon slags chardonnay med giraffer på. Texten under löd: Alkohol kan skada din hälsa. Dock kollade jag ganska snabbt och läste istället det som: Alkohol kan skänka dig hästar.
Det första jag funderade på kring texten var då varför de visade Olgor (giraffer) på bilden, och inte dessa så kallade hästar. Har de en skev uppfattning hur dessa hästar sägs se ut? Vad jag fått höra ska de mer likna stora ponnys än en Olga.
Min andra tanke sedan var att de nog menade att man kunde få hallucinationer av alkoholen. Istället för rosa elefanter får man hästar, som man kan skryta för sina vänner om. Hästar är ett mer populärt rykte än elefanter, helt enkelt.

När jag väl insåg att jag i all hast hade läst fel, så blev jag väldigt besviken och stängde ner sidan för att laga mat istället. En reklam som från början fått mig att vilja köpa denna alkoholdryck med giraffhästar på fick mig nu istället att inse att jag var hungrig och tappa all lust att dricka alkohol för all framtid. Det är ju uppenbarligen skadligt för ens hälsa. Den får en att läsa fel på de mest simpla meningar.

Kudd-bazooka.

Det var ett väldigt liv i kuddrummet, som är tänkt att vara det lugna rummet. Därför gick Kim för att säga till de tre pojkarna för att säga till dem att dämpa sig lite. Hon öppnade dörren och frågade dem om det verkligen behövde vara ett sånt liv där inne.
"Jag har en bazooka", blev det snabba och enda svaret.
Jag tog ett par steg bort från dörren till kuddrummet när jag hörde det. Att placera en bazooka i en sexårigt barn bara måste vara ett recept på katastrof. Jag kollade på klockan och såg att det var ännu en timme tills jag slutade. Skulle jag överleva dagen?

Röster

När jag för en stund sedan var ute och gick och kollade in rumpor, så tyckte jag mig höra röster från min ficka. Jag stannade upp, lyssnade noga. Jag kunde inte höra vad de sa. Jag tog upp mobilen ur fickan men jag hade inte råkat ringa någon eller något liknande av misstag.
Jag gick därför vidare efter rumporna framför mig. Rösterna hördes igen. Jag gick i min egen värld och försökte tyda dem, men de var avlägsna men nära samtidigt. Jag gav upp efter ett tag, intalade mig att det inte bodde pygméer i mina byxor och lyckades föra in nyckeln i mitt nyckelhål på tredje försöket som vanligt.

Igår

Igår lärde jag mig två saker.

1. Hata är ett kvinnonamn
2. "Drinken" Hjärnsubstans består av brännvin och mixad falukorv

Någon som vill vara med och testa om Hjärnsubstans är drickbar?

Fågeldag

När jag skulle åka buss idag så klev även Pea på. Hon hade en hjälm med sig, som om hon än en gång försökte lura i mig att det finns hästar. Jag vägrade tack vare hjälmens närvaro att prata med henne under hela bussresan.
Det kvittar vad hon än tar sig till, jag vägrar att acceptera hennes verklighet.

Annars verkar det som att det är ett fågeltema över denna dagen. När jag satt på bussen än en gång så märkte jag att jag satt på ett Vogelsitze-säte. Alltså tog jag för givet att jag hade stulit en fågels plats. Till råga på detta så åkte bussen åt motsatta hållet jag skulle åt, som ett slags straff. Även, de flesta, gatorna jag passerade hade fågel namn, blåmes och allt möjligt. När bussen åter hamnade på hållplatsen där jag hade hoppat på den från början körde en buss förbi mig som skulle till nånting med kråka i namnet. Till och med när jag pratade med min broder Ewil i telefon så höll en fågel på att skita ner honom.
När jag sedan kom till Orsa igen så lät en fiskmås lite smått som om den blev våldtagen, en bit bort från mig. Jag ryckte till, rädd för att den som gett sig på fågeln skulle ge sig på mig härnäst. Fast jag såg då att fågeln nog bara skrek åt en brödbit.
Lättad över detta gick jag hemåt, och upptäckte att min katt ännu inte blivit uppäten av fiskmåsarna som brukar jaga henne.

Glas

Hade igår natt sönder ännu ett glas. Kommer snart ha slut på glas känns det som.
När jag sen på dagen välte ännu ett glas, som lyckligtvis höll, så stannade jag upp ett tag. Jag stirrade ilsket på glaset som låg och vippade fram och tillbaka på golvet. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Jag kände att jag hade fått nog. Jag började skrika åt glaset att jag hade tröttnat på det hela. Ge fan i att välta och stå i vägen hela tiden, skrek jag. Jag vrålade ut att glaset fick skärpa sig, annars skulle jag nog visa det ett å annat.
När jag hade skrikit på glaset ett bra tag och det låg helt stilla på golvet, som om det skämdes, så kom jag fram till hur underligt detta måste framstå för någon utomstående. Jag började då istället att skratta åt det hela. Som om jag hånade glaset.
Jag hoppas att glaset berättar för de andra glasen vad jag ville ha sagt.

Skuggtingen

Skuggtingen finns nu att inhandla i pocketformat
Missa inte!!

Köp här!

Förlegat

När jag var liten, bodde det en man, på andra sidan skogen. Han förstod inte, varför man använder sig av gips, när det finns silvertejp.

Två sista veckodagarna

Idag anlände bussen jag skulle åka med 5 minuter innan den skulle ge sig av. Inget jäkt, och det kändes som att det kunde bli en bra dag. Jag kliver på bussen, betalar för resan och beger mig än mer inåt för att leta upp en sittplats, på höger sida såklart. Har någon form av tvångstanke när jag åker buss om att jag måste sitta på höger sida. Vet inte varför, men det bara är så. De som inte vet om det har ibland tyckt jag varit oartig som inte satt mig i deras direkta närhet när de sätter sig på vänster sida. Men det är inte något jag rår för. Inte för att det bekommer mig om folk anser mig oartig ändå.

Vilket fall som helst, när jag söker upp min plats, fastnar min blick på en gubbe som tappat all sin färg i håret. Han har sitt hår uppsatt i en liten tofs rakt uppe på huvudet. Hårt spänt att det ser lite smärtsamt ut. Han verkar inte hår-öm, för tofsen på huvudet verkar inte bekomma honom. Jag antar då att denna tofsen är något vanligt för honom. Eller satte någon kanske upp hans hår medan han sov och han hade inte märkt det än?
Min första tanke var direkt att han nog var konstnär. Jag ville fråga om hans autograf, men jag kände mig blyg och tillbakadragen, så jag lät bli. Jag gick förbi honom, satte mig ner på en plats, på höger sida, och beundrade farbrorn i hemlighet.


Det var ett tag sedan jag uppdaterade Boulehavet, så jag tänkte idag försöka mig på ett lite längre inlägg, på lite olika händelser. Jag har nu beskrivit en händelse från denna dagen, och tänkte därför gå vidare till en händelse som hände en helt annan dag.

Jag har arbetat i över en månad på ett fritids, där jag har hand om barn som är 6-8 år gamla. Det har fungerat bra, och jag har inte fått alla barnen att gråta, än, bara några.
Ibland förundras man av barnens ordförråd. Mattias cyklade på en av de gula trehjulingarna. Ni vet säkert hurdana cyklar jag menar då. Ni hade säkert dem på eran första skola även ni, och även ni cyklade säkert på dem tills de trillade sönder under er, av ren utmattning.
Medan han cyklade på den för mig nostalgiska cykel så skrek han till Filippa att hon hånglade med en annans, bekant till dem, kuk. Detta ansåg jag inte vara helt korrekt uttryckt av Mattias. Så säger man ju inte till sin lekkamrat, tyckte jag. Det heter ju faktiskt SÖRPLA SNOPP.

När jag var med på gymnastiken senast var jag bara skyldig till två av tre gråtfall. Det tredje fallet låg Åsa bakom, som är en av de andra vuxna då alltså. Vi ifrågasatte oss själva som lämpliga för det hela lite. Men sen ignorerade vi våra tankar kring det och skrattade åt barnen istället.


För någon dag sedan så pratade jag med broder Ewil i telefon och han berättade att han sökte febrilt nytt jobb. Även sådana jobb han visste att han inte skulle få. Jag berättade att det har jag också gjort i mina dagar. Bland annat har jag sökt som dragspelande tomte på kolmården. Jag fick aldrig det jobbet, så jag sökte då till spådam istället. Där fick jag i alla fall svar. De tyckte jag hade ett bra och välskrivet CV, men undrade varför jag inte hade skrivit något om mina spå-erfarenheter. Jag svarade snabbt och ärligt att det inte var så konstigt att jag inte nämnde dem. Det är helt enkelt inget jag brukar yttra för vem som helst. Speciellt då jag inte har några. Man tycker att man borde fått ett nej på ansökan efter det, men de erbjöd istället att skicka mig på en kurs. Jag tackade nej. Jag tror inte världen hade mått bra av att ha mig som spådam.
Låt mig se i min kula vad jag ser angående din framtid... tja... Jag tycker inte om att meddela dåliga nyheter, så du kommer nog leva för evigt. Så länge du inte glömmer att kolla åt båda hållen när du gör över gatan...


Angående veckodagarnas innebörd så saknades ju två dagars hemliga innebörd sist jag skrev om dem. De har nu fått sina innebörder. Det var Onsdag och Lördag som behövde något bra.
Onsdag = Tjock, fet, rund, epic. (O:et är ju faktiskt den tjockaste av alla bokstäver, så det är bara logiskt.)
Lördag = Sjuk, gift, äktenskap, dåre. (Har en kompis som släppte bomben att hon skulle gifta sig på en lördag, mer förklaring känns onödig.)

Tack för denna gången

Valborg

Jag hade tänkt spela brännboll. Men de som hade anordnat brännbollen ville tydligen inte spela brännboll. Så de flyttade det hela till båthamnen, men hävdade ändå att de skulle spela brännboll. Vem fan är så korkad att de får för sig att spela brännboll vid hamnen?

Så jag var inställd på att skita i det helt och hållet istället. Tydligen fick jag inte det. Vid åtta tiden så hojtade folket utanför min balkong om att jag skulle med dem till båthamnen.
De ringde först, jag svarade aldrig om jag skulle med, utan la på innan jag hann svara. Jag gick ut på balkongen och de tjatade lite mer på mig. Jag svarade fortfarande inte på om jag skulle med, utan jag vände dem ryggen och gick in igen. Jag funderade ett tag. Tänkte; tja, jag har ju inget annat för mig. Så jag gjorde mig långsamt i ordning för att gå efter de andra. Till min förvåning stod de kvar utanför mitt hem och väntade på mig.
Jag ifrågasatte lite deras tålamod. Personligen hade jag inte väntat i över en kvart på en person som inte ens sagt att han ska med dem ut. Jag kom fram till att de nog var lite korkade ändå.

Väl vid båthamnen fanns där några folk som grillade och söp sig redlösa. Jag betraktade dem ett tag, kom fram till att jag inte kände någon av dem. Kom även fram till att det inte gjorde mig något, då de ändå inte verkade vara värdiga min närvaro.

En person vinglade fram och frågade mig var jag var ifrån. Redan innan han öppnade min mun för att tala med mig så fick jag lusten att vända honom ryggen och ignorera honom totalt. Han irriterade mig. Men jag valde artigt att ändå svara, så jag erkände; ja, jag är från Skåne.
Han fann detta väldigt underhållande av någon orsak och beslutade sig för att berätta hur mycket han gillade Malmö. Trots sitt berusade tillstånd så lyckades han tyda på mig att vi inte delade åsikt om Malmö. Han frågade mig varför jag inte gillade Malmö. Jag svarade inte, i hopp om att han skulle förstå att han tafatta försök av ta kontakt inte riktigt fungerade. Men han gav inte upp. Jag log smått irriterat mot honom. Nej, jag tycker inte om Malmö, aldrig gjort, och anser faktiskt inte att jag har något som helst skäl att förklara varför för sig. Lämna gärna mig ifred och sluta prata med mig, du är irriterande och jag vill helst slippa se dig.
Efter ett bra tag så verkade han ge upp. Jag kände på mig att han snart skulle få för sig att ge det ett nytt försök. För jag är ju ganska intressant av mig.
Jag ursäktade mig, sa att jag fryste, vilket jag även gjorde, sedan gick jag hem. Lättad av att komma bort från denna båthamn.
Jag ville faktiskt bara spela brännboll...

Misslyckad

Jag satt uppe nu denna natt och betalade mina räkningar. Tanken flög förbi om att jag inte borde behöva betala räkningar. Att vara Saftan skänker så mycket glädje till allas liv runt mig, enligt mig, så jag borde inte behöva betala några räkningar. Jag borde snarare få betalt för min personlighet. Lite som kungen.
Det var även därför jag, när jag var några år yngre, drack väldigt mycket av ölsorten Kung. För jag fick höra, av någon, att man blir vad man dricker. Det var en god framtidsplan tänkte jag. Men det höll inte. Jag blev aldrig kung.

Jag har haft flera väl planerade framtidsplaner som inte gått som jag tänk mig. Till exempel så läste jag en gång om en viss sorts lätt-yoghurt som hade väldigt många bieffekter. En av dessa bieffekter var mutation. Så jag hällde i mig ohälsosamt mycket av denna yoghurt, i hopp om att kunna få bli med i X-men. Även denna genom tänkta planen gick i stöpet. Jag fick inga spännande krafter, och mitt misslyckande var ett faktum.

När jag tänker tillbaka på alla mina planer som kommit och gått under årens gång, så känner jag mig lite misslyckad. Lite som kungen måste känt sig när han skulle läsa godnattsagor för sina barn förr i tiden. Jag och kungen har mycket gemensamt.

Jobbfylla.

Min golvlampa, som är enda belysningen i mitt huvudrum i lägenheten, har agerat lite konstigt senaste tiden. Den har totalvägrat tändas när jag vrider på knappen. Men jag märkte efter ett tag att om jag lät den vara på ett tag så kom ljuset till sist. Efter cirka fem minuter, kanske mer.
Häromdagen gav jag dock upp med att vänta efter att jag hade väntat i över tre timmar. Efter den dryga väntan tänkte jag att om jag vrider lite på själva lampan, så löser det sig nog. Men när jag idag pillade på den så samlades det glassplitter i min hand istället. Så jag antar att den i detta läget tar över tre timmar på sig att tändas.
Någon som har en lampa att ge mig?
----

För någon dag sen hade jag ett litet samtal med min granne, vilket är ganska ovanligt då jag oftast skyr alla mina grannar.
Samtalet handlade egentligen bara om att hennes katt Curry nog är fadern till Tifas sista kull hon hade. Hon förklarade att hon har tänkt kastrera honom, men att han jämt rymmer när hon har bokat tid. Han trivs ute och kommer jämt hem med nya ärr.
Detta blev introduktionen till det jag hade tänkt ta upp. Då hans vardag består av att supa, slåss och knulla, och hans ägares vardag består av att gå upp klockan fem för att komma iväg till sitt arbete, så fick jag välja mellan dessa två vardagarna. Jag hävdade att valet var svårt. Men kom då på hur kul och trevligt det nog vore att kombinera dessa två vardagarna.

Tänk er själva ha dessa som en vanlig vardag;
Du stiger upp klockan fem, för att dricka din frukost. Du går till jobbet och ger din chef en käftsmäll innan du sätter på han sekreterare. Sedan börjar du ditt arbete med en avslagen öl i ena handen och en kebabrulle i andra. Varje gång det är rökpaus nyttjar du den tiden till att ha knivslagsmål med dina kollegor.
Lunchen tillbringar du på närmsta krog. Där du berättar för alla att du aldrig i hela ditt liv köpt ett par strumpor. Varför skulle du? Det får man ju varje jul, det är ju därför du firar julafton.
Väl på jobbet igen så förhandlar du dig fram till samlag med kopiatorn, tills den antingen får slut på papper eller helt enkelt slutar fungera av andra skäl.
När jobbet väl slutar har du femton nya ärr som du försöker stoppa blödningen på medan en kvinnlig kollega ber dig räcka hennes väska åt dig. Du passar på på att kräkas i den innan du ger den till henne, medan du samtidigt ber om ursäkt för att hennes mobil nog inte luktar så gott längre.
När du kommer hem dricker du två liter mjölk, i hopp om att baksmällan skall lindras.

Min granne sa att hon nog skulle försöka genomföra detta till en standard på sitt jobb. Vilket jag tycker verkar vara en bra idé.
Den mest praktiska arbetsplatsen att ha denna standarden på hade dock varit inom vården. De har nära till både läkarsprit och läkarvård.


Ett annat alternativ kan vara att anställa en egen sekreterare. Det funderar både jag och Ewil på att göra. Hade varit praktiskt av många uppenbara skäl.

I brist på annat...

Sitter och förundras av mitt virusprogram för stunden. Håller på att köra en virussökning, och programmet söker genom mer data än vad jag har på datorn. Det måste betyda att virusprogrammet är förvånansvärt bra?

I övrigt undrar jag hur Facebook-gruppen "Alla vi i 6A som tycker det ska bli kul med klassresa" kan ha över 11 000 medlemmar? Måste vara en stor klass!

Jag tycker även att det är dags att göra en topp 10 Facebook grupper lista snart. Så skicka in bidrag på grupper ni tycker bör vara med på listan. Nu menar jag inte över vilka som är stört. Utan helt enkelt borde uppmärksammas. Grupper som är kul, sär, löjliga eller vad som. Kom med förslag. Annars gör jag listan helt på eget våg.

Tycker även att förslag på vad Onsdag och Lördag ska symbolisera för ord/mening har varit för få!

Pingis

Jag vaknade först mitt i natten av att något luktade väldigt bränt. Då jag, som ni vet, har haft ihjäl min brandvarnare för att öka spänningen i min vardag, kände jag mig manad att gå upp och kolla läget. Medan jag reste mig från sängen uppmärksammar jag att min kära katt Tifa krafsar i lådan.
Efter ett tag har jag konstaterat att varken jag eller katten har anlagt någon eld under nattens gång. Jag suckar och kommer fram till att det måste vara kattens avföring som luktar eld.

Efter detta var det kanske inte så konstigt att jag sedan drömde om att jag vaknade på nytt. Denna gången vaknade jag dock av att jag höll på att spela pingis med mig själv mitt i natten till Bee gee's låt Staying alive.
Det kan jag däremot hävda vara en lite annorlunda grej. Inte så ofta jag varit med om det. Är det någon som läser detta som nån gång vaknat av att de spelat pingis med sig själv (och förlorat) till just denna låt, så får de faktiskt ta och skriva det till mig. Jag ska göra en lista på hur pass vanligt detta är.

Jag tror denna drömmen är av erotisk natur.
Om någon undrar hur jag kom fram till detta kan ni faktiskt skriva och fråga.

Veckodagar.

Denna helgen så presenterade en tjej sig för mig vid namnet Frida, hon bad mig sedan kalla henne Fredag. Vilket jag givetvis vägrade, då hon inte var neger.
För er som inte förstår varför bör ni faktiskt läsa eller se Robinson Crusoe.

Efter att ha reflekterat på det hela i några sekunder kom jag fram till att man borde sluta säga negrer och istället säga fredagar. Efter denna fina idé så fick jag tanken att även börja fundera ut innebörder för de andra veckodagarna.
Här följer resultatet:
Måndag = Dåligt, misslyckat olycksbådande m.m. (Efter bland annat serien Gustaf, där måndag aldrig bringar med sig något gott.)
Tisdag = Fitta. (exempel; "Jag är sugen på tisdag" som då betyder att man är kåt, vilket gör att tisdag även betyder kåt.)
Torsdag = Bögigt & Gay (Alla vet nog vid det här laget att alla torsdagar är så kallade bög-torsdagar, då det är okej att vara gay.)
Fredag = Neger, svarting, blatte osv.
Söndag = Bakfull (exempel; "Fy fan vad jag är söndag idag.")

Som ni här ser så finns det två dagar kvar som är öppna för diskussioner. Jag rekommenderar er alla att lämna era bidrag på vad dagarna ska symbolisera. Jag kommer att uppdatera er med resultatet av vad de kommer innebära för er i framtiden.

I övriga nyheter så tror jag bestämt att jag såg en bekant till mig vilja stjäla en bil denna helgen.

Tjugan Olof.

Hörde frasen; "Lägg av att sluta", när jag gick förbi några barn som lekte nått som jag inte koncentrerade mig på. Det är en ganska konstig mening, så jag blev förtjust i den och log lite.

Skottade idag bort nästan 2 cm snö från två utfarter. Det kan tyckas lite onödigt då det är töväder denna dagen. Med andra ord var det lite bortkastade pengar för dem som anlitade hjälpen med skottningen. De kunde köpt korv för de pengarna istället. Nu blev jag hungrig.

Fann en tjuga i som gömde sig i min plånbok idag. Den var gammal och hade odlat skägg. Han sa att han var den första tjugan jag ägt (sedan jag skaffade den plånboken äger nu). Jag var först skeptisk, men sen berättade han intima delar ur mitt liv som bara en tjuga som varit med så länge i min plånbok kunnat veta. Han presenterade sig som Olof, och verkar ganska snäll. Vi tog en promenad ihop och pratade om svunna tider. Om hans uppfattningar kring händelser och om dagens ekonomiska situation vi befinner oss i. Vi hamnade på campingens lekplats, så vi lekte kull ett tag. Fast Olof visade sig ha ännu sämre kondition än mig. Han skyllde på han började bli gammal. Stämningen blev lite dyster när han berättade att han hade skrivit ett testamente. Han sa att han trodde sig ha två barn, ett i Karlshamn och ett i Danmark, men han visste inte säkert. Vi kollade bort i horisonten och tyckte synd om varandra ett tag, sedan gick vi långsamt hemåt. Han frågade mig om jag inte borde städa min lägenhet snart, men jag svarade inte.
Tror han ska få bli en chipspåse imorgon.

I övriga nyheter luktade mitt skrev sprit en dag förra veckan.

Gul snö

När jag skulle skulle gå hem idag kände jag mig törstig. Så jag stoppade in en näve gul snö i munnen för att släcka min törst. Till min stora förvåning så smakade det inte alls öl. Det smakade mest konstigt, typ som... kattsand.

I övrigt har jag fått höra att det visst ska finnas laktosintoleranta bävrar här i trakten. Man kan visst jaga dem med ost, för de dör av mesost. Vilket ju gör att jag får känslan av att det är ganska tröga bävrar. Om man dör av mesost, så borde man väl hålla sig borta från det?
Fast det kanske de gör? De som jagar dem med mesost kanske kastar det på dem (eller använder en slangbella)? Men det innebär att de dör enbart av att vara i närheten av osten. Lite som stålmannen med kryptonit. Fast stålmannen är ganska seglivad. När han utsätts för kryptonit tar det ju en evighet för honom att storkna ändå. Jag hoppas att bävrarna dör snabbare. Annars kommer det ta en evighet att få till en bävergryta.

Jag försökte en gång jaga ekorrar, genom att kasta kottar efter dem, när jag var hungrig. Men ekorrar är väldigt snabba, och jag har en ofattbart dålig kastarm. Så jag fick äta bark istället den dagen.

Jag har även lagt märke till att det mesta i mitt kylskåp blir till messmör om jag låter det stå tillräckligt länge.

Snöskottning

Igår fick jag höra att en korp kan leva i 300 år. Jag hade faktiskt aldrig hört det tidigare och blev ganska chockad av att få höra det. Likväl är jag fortfarande skeptisk till hur mycket sanning det ligger bakom påståendet. Min skeptiska inställning till det hela försvagades inte av att de som yttrade påståendet skrattade medan de sa det.

I övrigt var det tänkt att jag skulle skotta snö i tre timmar igår. Men snön ville inte bli skottad igår sades det, så jag fick sitta och höra på när några gubbar drog föråldrade internskämt i tre timmar istället.
Det var bland annat någon skäggig tomte från Jugoslavien/Kroatien eller nått liknande som bestämde sig för att samtala med mig utan att jag samtalade med honom. Han mumlade egentligen mest och avslutade alltid det han berättade om med frasen; "det spelar ingen roll."
Jag ställde mig frågan varför i helvete han då skulle få för sig att berätta om det hela, vad det än var han ville ha sagt.

Jag har även fått reda på av Sanne att det en kvinna måste vara i 8e månaden för att det ska räknas som trekant när man har sex med henne.

Tröja

Nu kan du köpa din alldeles egna Boulehavet tröja att stoltsera med på krogen.

Bankärende

Ibland kan det vara skoj att gå på banken tycker jag.
Att ta en av deras kölappar som känns så lena mot fingertopparna.
Sitta ner i deras ganska hårda soffa och stirra på personalen medan man väntar på sin tur.
När det sedan är sin tur går man med bestämda men långsamma steg mot personen som tryckt fram just ditt nummer.
Väl framme hälsar man artigt men blygt på kvinnan som väntar på att få höra ärendet. Man fuktar läpparna lite med sin tungspets och sedan frågar man; "Har ni någon silvertejp?"
Man lyssnar artigt på det chockerade svaret, ifrågasätter hennes antydan att det inte är något bankärende. Undrar vad man annars skulle på banken att göra.
Suckar tung och går ut i vinterkylan på nytt.
Sedan går man nöjt hem, tillfredsställd med vad dagen hade att erbjuda.

Pax!

Ibland när vaknar jag av ett bullrande läte som får mig att tro att ett gäng pansarvagnar leker kull utan för min lägenhet.
Jag brukar vakna skrattandes när jag hör dem leka. För när pansarvagnar är glada är jag glad.


Ibland får jag för mig att paxa saker i butiker. Det ställer ibland till problem ibland.
Till exempel; när jag paxat en vara en dag, för att handla den en annan dag, och den sedan inte är kvar. Då händer det att när man sedan står i kön så ser man hur personen framför en lägger upp just den varan, som du tidigare i veckan hade paxat, på bandet vid kassan.
Det är inte alla människor som förstår vad man menar när man knackar dem på axeln och hävdar att det är din vara de håller på att köpa. När man sedan ihärdigt försöker få personen att förstå att du faktiskt paxat varan genom att slicka på den tidigare i veckan så blir de flesta smått obekväma.
När sedan kassörskan lägger sig i samtalet och hävdar att man inte får lov att slicka på varorna i butiken så känns det hela allt mer bisarrt.
Man försöker förklara för dem att du inte hade några pengar på dig sist du var i butiken och slickade bara på varorna du tänkte handla när du återvände med din plånbok, så börjar de plötsligt ifrågasätta din mentala hälsa.
Det är då det är läge att lägga ner diskussionen, leta efter en öppning och springa därifrån. Sedan börja handla i en annan butik. När du förbrukat alla butikerna i området så får du helt enkelt beställa hem från internet. Där kan man inte slicka på varorna, och problemet löser sig själv.

Vill butiksägarna inte att man ska slicka på deras varor borde de inte förvara varorna så man kommer åt att slicka på dem.

Jag antar i alla fall att jag inte är den enda som har en vana av att markera mitt revir med mitt saliv?
Jag tror inte jag har en enda sak i min lägenhet min tunga inte hälsat på.

Jag ser det som ett givet vis att paxa saker på. Jag har försökt tillämpa det på krogen också. Vilket även det kan innebära en del bekymmer.
Till exempel; jag har spanat in en ganska fin dam i en elegant urringad utstyrsel som jag har lust att befrukta. Jag vill vara säker på att ingen annan på krogen hinner ta min plats i hennes säng föregående dag innan jag hunnit tänka ut en bra öppningsfras att fånga in henne i mitt nät med. Jag bestämmer mig för att paxa henne, genom att markera henne med mitt saliv. Hur bör jag gå tillväga?
Jag kan alternativt, kanske, diskret nafs i hennes öra och vandra iväg innan hon hinner fatta vad som händer. Detta alternativets första problem är att man måste väldigt nära, och då du antagligen inte hinner ta till flykten innan hon uppfattat vad som skett, så bör du ha raggningsrepliken redan uttänkt.
Det här är ett av skälen jag tror på en mer framfusig metod.
Spotta henne i nyllet och vräk ur dig; "Nu är du min!"

Detta är ett alternativ som inte kan gå fel... tror jag.

Halva grejen med att ragga är trots att att fånga den utvaldes uppmärksamhet. Vilket du utan tvekan kommer få. När du har hennes uppmärksamhet har du redan halva inne, och för vissa räcker det till och med för ett lyckas samlag.

Så genomför jag detta pålitliga raggningsknep på rätt vis vaknar jag glad på morgonen, och då vet jag, att någonstans, på någon plats på jorden, så ler en pansarvagn.

Spännande kallt

Det är idag -30 grader ute. Eller som jag kallar det; Spännande kallt.

Skulle gå till vårdcentralen då de ville stjäla mitt blod igen. Lyckades glömma papprena hemma så fick gå vändan en extra gång. Kändes nödvändigt och bra.
På väg till vårdcentralen en andra gång gick jag förbi en gammal man med rynkig hy som slängde ur sig orden; "Det är myggfritt idag", när jag gick förbi honom. Kunde inte annat än att instämma.
Det är sådan optimism som ungdomen i detta landet verkar ha glömt bort. Optimism är en bortglömd konstform.
I dagens självmordsbenägna samhälle borde det vara sådant de lär ut i skolan. Men istället får vi lära oss hur många judar som dog på 40-talet. För det har vi mycket nytta av idag.

Första gången jag anlände till vårdcentralen idag så var det en kvinna som bar ut sin spark genom entré-dörrarna. Efter att jag kommit in i byggnaden kom jag på att jag glömt papprena hemma och vände igen, då släpade hon in sin spark genom dörrarna igen. Jag förstod inte riktigt varför hon valt att rasta sin spark just här, genom dessa dörrarna, men hennes leende sa mig att allt nog inte stod rätt till i hennes tankegång.
Den var blå... sparken alltså.

I övrigt lärde jag, förra veckan, ett-åriga Amanda att säga "döda".
Det lät både gulligt och psykiskt instabilt på samma gång. Jag kände mig stolt och kan se mig en lovande karriär inom Mortal Kombat för den lilla flickan.

Skolans komplott

Jag satt på en bänk i en stad och betraktade folket som gick förbi. Det var smått tråkigt, och jag funderade på att gå hem. Men då satte sig Sanna Nielsen tillsammans med en reporter bara ett par meter ifrån mig. Jag beslutade då mig för att sitta kvar ett tag och lyssna på intervjun.

Intervjun började ganska segt, trots att Sanna svarade lite små korkat på varje frågor. Men sen skulle hon plötsligt förklara sin egen intelligens. Hon böjde sig mot reportern och sa; "Jag är väl lika smart som, till exempel, dig." Medan hon sa det satte hon handen plant bredvid hans huvud. Som om hans intelligens hade något att göra med hans längd. Hon vägde lite på handen och såg fundersam ut. Det såg kul ut.
Reportern förstod att hon i stora drag nyss sa att hon var lika smart som han var lång. Så han reste sig upp och sa; "Men jag är ju så här smart." Medan han visade med sin hand vid sin hjässa.
Sanna Nielsen tittade då bestört på honom och slängde ur sig; "Men, när du står upp ja, det är ju klart."

Det var nu jag kände mig tvungen att delta i konversationen.

Jag tittade förskräckt på dem båda två medan jag nästintill vrålade ut; "Så man är alltså smartare när man står upp?" Jag reste mig bestört upp. "Nu när du säger det så, det stämmer nog. Det skulle i alla fall förklara en hel del." Båda två kollade chockerat på mig. "De vet säkert om det i skolan också, de ser till att vi sitter på lektionerna bara för att förhindra vår sanna kapacitet!" Allt kändes plötsligt solklart för mig.
"Inte konstigt att jag misslyckades med Matematiken i gymnasiet, de lät mig aldrig stå upp när jag skulle lösa ekvationerna, inte ens när jag bad snällt."
Förbannad på hur orättvist livet hade spelat ut mig från en tidig början gick jag bestört ifrån min plats på bänken, medan tankarna virvlade runt i min skalle.

Jag hade alltid känt att ekvationer var enkelt när jag haft gymnastik och fått stå upp, medan jag aldrig lyckats lösa det när jag sedan satt på matematiklektionerna. Allt kändes så klart.
Detta var säkerligen skälet till att jag aldrig haft toppbetyg!

När jag vaknade från denna upplysande dröm så fortsatte funderingarna. Tankarna kring det hela var många, och medan jag skrev detta stod jag upp.

Kan detta stämma? Varför hindrar skolledningen oss från att prestera till max? Är detta någon djupt rotad konspiration? Hur i helvete kan Sanna Nielsen veta om detta?!

Troll!

En undran formades i min tankeverksamhet. Varför döper så få folk i dagens samhälle sina barn till Lakritstroll? Det är inte bara ett vackert namn, det är inte heller könsrelaterat. Alltså kan både flickor och pojkar heta det. Praktiskt. Så om du får en flicka, kan hon heta det. Om du sedan får en pojke, kan han heta Lakritstroll 2. Mycket praktiskt.
Jag berättade om tankegången för Pea då vi åkte samma buss. Hon bidrog inte med någon insikt i frågan.

Efter ett annorlunda samtal med Pea, som hon inte heller bidrag med mycket i, så kom jag fram till att det inte finns mycket som är intimare än att skölja sin mun med sin partners kroppsvätskor.
Ett bra exempel på kroppsvätskor kan tänka sig vara saliv eller kanske säd. Det känns intimt. Kroppsvätskor man bör undvika att skölja sin mun med är diarré samt spyor. Det fastnar lätt klumpar mellan tänder och så vidare. Det kanske kan tyckas vara en bra idé för stunden, men du kommer att ångra beslutet.

Min bror berättade att det finns intima saker han sysslar med varannan halvtimme, med andra ord en gång i timmen. Varför han inte bara sa en gång i timmen, blev ett bra samtalsämne. Men jag har totalt glömt varför (samtalet ägde rum för 5-10 minuter sen).

Satan i gatan

Ska imorgon på sånt där viktigt möte i Mora, så kollade nyss upp busstiderna. Kom fram till att om Dalatrafikens hemsida inte ljuger mig rätt upp i ansiktet, så har jag inte råd att lämna denna by.

Helt ärligt tycker jag att 3 700 kr är lite mycket för att åka 1,3 mil. Har bensinpriset stigit något kolossalt under helgen utan min vetskap?

Men man ska inte vara allt för negativ i sitt tänkande. Jag ser inte fram emot mötet, och nu har jag en legitim ursäkt att inte infinna mig där. För jag har inte 3 700 kr på mitt konto. Dessutom är det ju bara för enkelresan, och jag vill ju gärna även hem. Så jag hade behövt 7 400 kr till imorgon, verkar det som.

Jag får nog försöka smuggla in mig i bagageutrymmet och hoppas på att jag inte blir upptäckt.
Detta vill jag gärna slippa, för jag har oftast ganska lätt för att bli åksjuk.

Toarulls-mysteriumet

I helgen var min låtsaskompis Gegga på besök. Han var då, av något konstigt skäl, så duktig av sig att han satte fast min toarulle på dess hållare. Vilket jag personligen brukar slarva med.
Senare under dagen kom det fler besökare. Vi blev lite fulla medan vi satt och sprang.
Drog vidare ut på kalas senare och så vidare. Blev en trevlig kväll och jag lyckades mot förmodan vakna upp i min egen säng.

Hur som helst så var det stora mysteriet denna helgen det hela med toarullen. För när jag började återfå mitt medvetande och vinglade in på toaletten för att uträtta mina behov låg rulle på golvet istället för på sin plats i hållaren, där Gegga varit duktig att placera den.
Detta är en hållare som fungerar på det viset att rullen inte kan trilla av utav sig själv. Inte heller kan det varit någon av de två katterna som vistas i min lägenhet som gjort det heller. För att hållaren är inte konstruerad på ett sådant vis.
Så först undrade jag givetvis vem av besökarna under kvällen tagit bort hållaren från sin plats för att lägga den på golvet av något obskyrt skäl. Vem skulle kunna få en sådan korkad idé i sin skalle och även genomföra den? Jag kunde verkligen inte se någon mening bakom att göra det hela.

Det var nog denna tanken som gjorde att jag kom fram till den enda tänkbara lösning. Det måste varit jag som fått för mig och genomfört det.

Dagens tips

När du kliar dig i ögat. Vänta med att öppna ögat tills du har kliat klart.

Massa galna idéer

Inatt kom jag på otroligt bra saker att skriva om på denna bloggen. Synd bara att jag inte minns dem längre. Förmodligen drömde jag bara att jag hade något att skriva om.

Men jag drömde också om att jag var på nån offentlig plats där en flicka med hennes kamrat skulle köpa saft från någon automat, fast istället sprutade det ut kaffe åt alla håll. Det var ganska underhållande och jag skrattade åt dem när kaffet brände deras skinn. Som tack för att jag hånat deras smärta försökte de sedan ragga upp mig. Men vem vill ha flickor med bränd hy?


Jag och Ferminator kom igår på idén om att starta en liten mysig skogsbrand här i Orsa. Dock kommer han hit först i slutet av Maj, så vi fick planera in det långt fram. Vilket ju nog är bra för snön brukar vara dålig att tända eld på.

Så jag skapade ett evenemang över Facebook där vi båda bjöd in alla i våra vänlistor.
Än så länge är jag missnöjd med hur många som tackat nej till att grilla korv med oss.
Här följer lite bilder kring historian:

OBS. Tryck på dem för att få se dem.

Filip och Fredrik

Drömde inatt om att jag var på en Filip och Fredrik föreställning.
Medan Filip och Fredrik pratade nonsens, och jag som vanligt frågade mig själv vem som var Filip och vem som var Fredrik, så blev det tyst från herrarna en liten sekund. Under denna sekund så hördes rösten från en liten flicka som frågade sin kompis frågan; "Runkar du Peter?"
När denna kommentaren helt stal showen vaknade jag av att jag skrattade.

I övrigt så funderar Ferminator på att videoblogga medan han blir stenad av arga scientologer.

Vardaglig sysselsättning.

Jag har försökt mig på att börja med nya kul aktiviteter senaste tiden för att stimulera mitt psyke.
Bland annat försökte jag mig på det här med ryktesspridning häromdagen. Jag tänkte jag skulle sprida ett rykte om att min kamrat Ferminator var död. Dock så dog det ryktet ganska så snabbt när Ferminator var den första personen jag försökte sprida ryktet till.
Så jag behöver nog öva mer på min ryktes-spridar-skicklighet.

En annan sak jag börjat med är att skriva dagbok. Inte min egen, utan Peas. Hon blev ganska förvånad när jag berättade för henne att jag visste om att hon skrev dagbok. För det visste hon inte ens själv. Så jag förklarade att jag skrev den åt henne, för jag vet om att hon är ganska lat.
Med andra ord skapar jag hennes hemligheter. För att vara snäll, för alla förtjänar att ha hemligheter. Till och med Pea.

Annars tänkte jag börja med lite andra saker också, för att få dagen att passera snabbare så man dör fortare. Till exempel tänkte jag starta fler konversationer på bussen med främlingar, utan att lyssna på vad de säger förstås. Givetvis kommer jag lyssna på för hög musik för att höra vad de svarar, och som alltid när man gör det kommer jag inte riktigt ha kontroll på volymen av min röst. Vilket jag tror kommer göra det mer intressant.

Klimat-frågor

Klimathotet blir allt värre, de säger så på TV. Även om jag är godtrogen och tror på allt som sägs på TV, så undrar jag när jag ska lägga märke till detta klimathot.

Om det vore som på film (2012) så kommer i stort sett allting ske på en dag och det kvittar vad vi egentligen gör. Så varför ens bry sig? Om de som gjorde filmen ville att man skulle få upp ögonen för att kunna hindra det, varför gjorde då en film som säger att det ändå är kört? Propagandan dödade ju sig själv. Så helt intelligent försök att få folk oroliga för klimatet genom film var det inte.

För några år sen så var det massa liv om att ozonlagret var enormt tunt, på grund av all förorening. Men efter ett tag så hör vi inte lika mycket om ozonlagret. Nu är det inte att solen ger oss hudcancer som är problemet längre, utan att polerna kommer smälta och jordplattorna kommer ändra världens utseende. Men har inte detta skett förut? Var det så att våra förfäder skräpade ner, och det var därför det blev en istid? Det hela låter långsökt, och faktiskt ganska korkat i mina öron.

Men jag har fått lära mig att desto fler batterier som blir dumpade i skogen, desto fler olika sorters fjärilar får vi. Så det är ju ganska logiskt vilka det är som dumpar dessa batterierna i skogen. Just det, fjärilssamlarna.
Så de som klagar på denna förorening av naturen borde införa en lag mot fjärilssamlingar. Jag vet om att detta inte kommer hindra alla dessa galna fjärilsknarkare från att sticka nålar i insekterna, men om vi även inför en belöning för alla som anmäler fjärilssamlarna, så kan det nog ske framsteg.

Själv har jag inget emot att se färggladare fjärilar. Samt att jag ser ozonlagrets försvinnande på flera olika vis. Ett av de mer positiva visen är att man kanske äntligen slipper allt klagande från de som alltid tycker det är för kallt. Har de tur så kommer välden förgås i värme. Samt om jordplattorna flyttar sig massvis kanske vi får närmare till Danmark och Tyskland så vi kan köpa billigare öl utan att åka så långt. Inte för att jag tror det kommer ske, men det gäller att se positivt på saker. Det har mina läkare sagt till mig.

Tarmsystem

Jag kände mig, igår, precis som vanligt, död efter att jag ätit. Jag ville bara sluta ögonen och somna in. Jag blir ständigt trött efter att jag ätit mig mätt. Det känns fel eftersom man alltid får höra att mat ska ge energi. Varför somnar då jag av det?

Jag lider även av den roliga åkomman att om jag inte äter blir jag skitnödig. Vilket också verkar vara lite bakvänt.

Så efter att ha funderat ett tag kom jag fram till den enda logiska förklaringen. Mitt tarmsystem är upp-o-ner i mig. Vilket kanske skulle innebär att jag måste stå på händer/huvud medan jag äter. Men då det är så svårt att svälja när man gör det så, plus att det är jobbigt, så struntar jag i att göra det.

För ett tag sen när Anders var på besök så luktade mina fisar väldigt mycket ägg. Så där surt som man bara brukar kunna fisa efter att ha ätit riktigt mycket ägg. Vi var tvungna att lämna lokalen.
Detta utan att jag ätit ägg eller ens köttbullar. Anders resonerade fram den uppenbara förklaringen att jag nog hade något slags inre organ som odlade fram ägg, enbart för att kunna få dessa fina fräna gaserna att lämna mitt arsle. Jag höll med om att det nog var den enda förklaringen som fanns.

Så jag har alltså ett tarmsystem som sitter på fel håll och något slags äggliknande tillbehör som inte vanliga har i sig. Är inte detta något som mina läkare genom årens lopp borde ha reagerat över. De har i alla fall inte nämnt något om det för mig.
Det är så man förlorar all respekt för Sveriges läkarkår.

Kortdragarnas prins

Såg en kille som var skicklig på att använda sitt betalkort på Coop idag. Jag hann knappt med att se när han drog kortet, först på ena hållet, sedan på andra, och efter det på tredje och avslutade med ett fjärde vis. Allt innan maskinen hann reagera. Jag funderade ett tag på om han var värdelös på att använda sitt kort, men drog slutsatsen att han nog var bäst i världen istället. Maskinen var chanslös mot hans fifflande fingrar och hann aldrig säga vilket av sätten som var fel. Han utmanade den och vann totalt. Han krossade kortläsaren på ett sätt jag aldrig sett tidigare.

Jag brukar alltid dra på ett sätt, sedan vänta för att se om det blev rätt. Men denna gud inom kortdragning drog alla möjliga kombinationer innan maskinen hann neka ett enda av dem. Han skakade lätt på hand och såg allmänt nervös ut, men hans handling sa allt; Han hade gjort det här förr. Kanske enbart för att slippa den pinsamma väntan för att se om kortläsaren accepterade dragningen, eller bara för att imponera på kvinnan bakom kassan.

När det sedan var min tur att dra mitt kort i den chockerade kortläsaren kände jag hur allt fler dubier bildades inom mig. Hur skulle jag kunna leva upp till denna kortdragaren innan mig? Jag visste att kassörskan skulle se ner på mig, jämnföra mig med personen innan mig och se att jag inte kunde de imponerande knepen som han hade använt sig av. Jag kände mig väldigt snöd, och vågade inte möta hennes blick.
När hon sedan frågade om jag skulle ha mitt kvitto såg jag inte ens upp. Jag skakade bara uppgivet på huvudet, packade mer min saft i kassen och gick med hasande steg hemåt.

CC Kaffe

Inatt drömde jag om att jag köpte Coca Cola kaffe på systembolaget. När jag gick in för att göra det idag visade det att de inte sålde det där. Så jag köpte ett par öl istället.


Annars fick jag idag redan på att jag för ett par månader sedan betalade min elräkning till fel företag. Illa. Det var en av de mindre smidigare sakerna jag gjorde den månaden. Roligt tillägg är att företaget som fick mina pengar istället gett fan i att höra av sig och fråga varför de fick pengar av mig. Verkar seriöst och bra.
Så vi får se när min el stängs av helt enkelt. Jag lär nog frysa då.

WTF

Det verkar som att någon bett mig att dra åt helvete utan att säga det till mig. Detta fascinerar mig. Inte första gången direkt, men det var inte ett ord som yttrades över huvud taget denna gången. Att bara bli blockerad och bortplockad över internet utan att få veta varför känns faktiskt ganska underhållande. När personen i fråga sedan även börja skriva hatiskt mot mig, så känner jag en slags värme inombords. Jag vet inte varför, men jag mår alltid bättre när sådana här saker sker. Jag behöver inte ens höra skälet, det värmer mig likväl. Jag har inte kunnat sluta le på ett bra tag, och jag tackar personen i fråga för det hela. Tack.

Jag har ett slags udda behov av att vara hatad verkar det som. Det är den provocerande delen av mig som måste få släcka sin törst förstår jag. Det tråkiga är att jag inte får lov att hålla en diskussion med människan, så jag kan få framkalla ett mer berättigat hat riktat åt mig, och inte detta påhittade som verkar finnas där nu.

Våghalsigt av personen är det dock att försöka blåsa mig på pengar mitt i allt detta. Det har jag svårare för att tolerera och kan inte acceptera det överhuvudtaget. Även om leendet på mina läppar säger annat så är det beteendet inte acceptabelt. Jag är och förblir en tvär äkta matrealist. Dina känslor bekommer mig föga, men ge mig de materiella ting som jag har ägande rätten till.

Ber om ursäkt till att detta inte känns som ett helt rätt inlägg för att hamna på Boulehavet, men det skall åtgärdas så snart jag skriver något nytt här.

Affärsmänniska

Sist jag var full sålde jag tydligen en katt.
Sålde något mer också. Vaknade upp 200kr rikare.
Uppenbarligen så är jag bättre på affärer när jag har druckit. Så jag funderar på att vara full oftare. På det viset kan jag nog bli rik på riktigt.
Lyckas jag bli alkoholist, kan jag nog bli miljonär.

Jag nämde idéen för några stycken, Hanna tyckte jag kanske kunde sälja mina filmer. Hell no! Jag säljer inte materiella ting för farao!
Jag ska sälja folk!
Slavhandel är mitt mellannamn!
Saftan "Slavhandel" Augustsson

Jag tänker lite så här kring det hela. Jag köpte öl för 100kr sist, vaknade upp med 200kr. Det är 100% ökning av pengarna. Så köper jag öl för dessa 200kr så får jag rent logiskt vis 400kr dagen efteråt. Jag funderar på att bränna alla pengar på öl innan jag köper mat för månaden, för det är ju ren vinst!
När jag väl har 200 000 att lägga på öl, då får jag 400 000kr.
Så rent logiskt, om jag dricker varje dag, så borde jag vara miljonär redan efter cirka en halv månad. Denna uträkningen baserar sig dock på att jag kan dricka öl för 819200kr på en dag, vilket kan bli lite svårt att genomföra i verkliga livet. Men man måste ju ha drömmar och mål i sitt liv.

Hej, mitt namn är Saftan och min dröm är att dricka mig så pass full varje dag att jag kan tjäna pengar på slavhandel och blir miljonär.