Jobbfylla.

Min golvlampa, som är enda belysningen i mitt huvudrum i lägenheten, har agerat lite konstigt senaste tiden. Den har totalvägrat tändas när jag vrider på knappen. Men jag märkte efter ett tag att om jag lät den vara på ett tag så kom ljuset till sist. Efter cirka fem minuter, kanske mer.
Häromdagen gav jag dock upp med att vänta efter att jag hade väntat i över tre timmar. Efter den dryga väntan tänkte jag att om jag vrider lite på själva lampan, så löser det sig nog. Men när jag idag pillade på den så samlades det glassplitter i min hand istället. Så jag antar att den i detta läget tar över tre timmar på sig att tändas.
Någon som har en lampa att ge mig?
----

För någon dag sen hade jag ett litet samtal med min granne, vilket är ganska ovanligt då jag oftast skyr alla mina grannar.
Samtalet handlade egentligen bara om att hennes katt Curry nog är fadern till Tifas sista kull hon hade. Hon förklarade att hon har tänkt kastrera honom, men att han jämt rymmer när hon har bokat tid. Han trivs ute och kommer jämt hem med nya ärr.
Detta blev introduktionen till det jag hade tänkt ta upp. Då hans vardag består av att supa, slåss och knulla, och hans ägares vardag består av att gå upp klockan fem för att komma iväg till sitt arbete, så fick jag välja mellan dessa två vardagarna. Jag hävdade att valet var svårt. Men kom då på hur kul och trevligt det nog vore att kombinera dessa två vardagarna.

Tänk er själva ha dessa som en vanlig vardag;
Du stiger upp klockan fem, för att dricka din frukost. Du går till jobbet och ger din chef en käftsmäll innan du sätter på han sekreterare. Sedan börjar du ditt arbete med en avslagen öl i ena handen och en kebabrulle i andra. Varje gång det är rökpaus nyttjar du den tiden till att ha knivslagsmål med dina kollegor.
Lunchen tillbringar du på närmsta krog. Där du berättar för alla att du aldrig i hela ditt liv köpt ett par strumpor. Varför skulle du? Det får man ju varje jul, det är ju därför du firar julafton.
Väl på jobbet igen så förhandlar du dig fram till samlag med kopiatorn, tills den antingen får slut på papper eller helt enkelt slutar fungera av andra skäl.
När jobbet väl slutar har du femton nya ärr som du försöker stoppa blödningen på medan en kvinnlig kollega ber dig räcka hennes väska åt dig. Du passar på på att kräkas i den innan du ger den till henne, medan du samtidigt ber om ursäkt för att hennes mobil nog inte luktar så gott längre.
När du kommer hem dricker du två liter mjölk, i hopp om att baksmällan skall lindras.

Min granne sa att hon nog skulle försöka genomföra detta till en standard på sitt jobb. Vilket jag tycker verkar vara en bra idé.
Den mest praktiska arbetsplatsen att ha denna standarden på hade dock varit inom vården. De har nära till både läkarsprit och läkarvård.


Ett annat alternativ kan vara att anställa en egen sekreterare. Det funderar både jag och Ewil på att göra. Hade varit praktiskt av många uppenbara skäl.