(För trogna följare av Boulehavet innehåller detta tal inget nytt)
onsdag 28 november 2012
Ensam och Nedstämd
Höll tal på en svenska-lektion igen. Det gick sådär. Jag glömde bland annat två saker som skulle varit med i talet. Här är i alla fall resultatet. Publiken var tillbakadragen och envisades med att vara tyst genom hela talet också, det var lite tråkigt.
söndag 25 november 2012
Gästbokskonst.
Jag var förresten på en konstutställning under den gångna veckan.
Här är två utdrag av vad jag fann i gästboken där:
Här är två utdrag av vad jag fann i gästboken där:
Invigande vinst
Den gångna veckan har varit... händelselös, tror jag. Jag minns inte så noga faktiskt. Fast jag minns mer av den än förra fredagen skulle jag tro. I torsdags fick jag reda på att jag tydligen fick skjuts hem från Knislinge förra fredagen, efter att jag tydligen hade missat min egna hållplats. Praktiskt.
Denna fredag stod jag i kö utanför NetonNet då de öppnade sin nya lagershop. Det skedde faktiskt nyktert. Jag vann tre små kexchoklad i kön. Jag satsade en dricka som inte var min. Sedan stod vi där och väntade spänt medan den unga damen med brytning snurrade på hjulet. Jag hade satt min dricka på nummer tio. Hjulet stannade på nummer 15. Ingen vann. Alla som var närvarande hade fått satsa vars en dricka de inte ägde, så brickan med nummer var i stort sett full. Den unga damen med brytning blev chockerad över att ingen vann, och drog hastigt i hjulet på nytt. Det snurrade med ny och ivrig fart, runt, runt. Sakta snurrade det allt långsammare. Till sist stannade hjulet på nummer tio, och jag vann tre små chokladkex. Min första tanke var att jag borde köpt en Triss-lott istället.
När jag inte var på krogen denna helgen så var det en ung mö som blev uppsliten att dansa av hennes fars kamrat, på 57 år. Han dansade hej vilt med damen och skrev hela tiden; "skaka din pengabringare!". Alla var glada och skrattade, det var en bra kväll. En del hurrade i publiken. De pekade med hela handen och var artiga. Efteråt bjöd de på pepparkakor som man som kund på närmaste kebab-haket fick ta del av gratis. Burken tog snabbt slut och de kunder som blev utan vrålade ut sin besvikelse.
Jag var inte där, så jag vet inte om det var så här det skedde. Men jag vill gärna föreställa mig att det gick till så här.
Denna fredag stod jag i kö utanför NetonNet då de öppnade sin nya lagershop. Det skedde faktiskt nyktert. Jag vann tre små kexchoklad i kön. Jag satsade en dricka som inte var min. Sedan stod vi där och väntade spänt medan den unga damen med brytning snurrade på hjulet. Jag hade satt min dricka på nummer tio. Hjulet stannade på nummer 15. Ingen vann. Alla som var närvarande hade fått satsa vars en dricka de inte ägde, så brickan med nummer var i stort sett full. Den unga damen med brytning blev chockerad över att ingen vann, och drog hastigt i hjulet på nytt. Det snurrade med ny och ivrig fart, runt, runt. Sakta snurrade det allt långsammare. Till sist stannade hjulet på nummer tio, och jag vann tre små chokladkex. Min första tanke var att jag borde köpt en Triss-lott istället.
När jag inte var på krogen denna helgen så var det en ung mö som blev uppsliten att dansa av hennes fars kamrat, på 57 år. Han dansade hej vilt med damen och skrev hela tiden; "skaka din pengabringare!". Alla var glada och skrattade, det var en bra kväll. En del hurrade i publiken. De pekade med hela handen och var artiga. Efteråt bjöd de på pepparkakor som man som kund på närmaste kebab-haket fick ta del av gratis. Burken tog snabbt slut och de kunder som blev utan vrålade ut sin besvikelse.
Jag var inte där, så jag vet inte om det var så här det skedde. Men jag vill gärna föreställa mig att det gick till så här.
söndag 18 november 2012
Svammel
I fredags blev en dam arg på mig när jag påpekade att hon hade misslyckats med sin applicering av sitt läppstift. Jag sa att det var okej att hon tog ut som oduglighet på mig, jag tog ändå inte åt mig. Hon blev inte gladare, så jag gick vidare och samtalade med annat folk jag inte heller kände.
Herr Lindman tyckte det var en fin tjänst jag utsatte damen för. Han gick så långt att han kallade mig för vardagshjälte. Jag borde kanske skaffa mig en slags kostym att utföra mina hjältedåd i?
Jag hade nog varit en bra vardagshjälte. En som lärt barnen att peka med hela handen, så de inte upprör fel folk. Det är så gängkrig börjar. Hälften av skottlossningarna i Malmö utbröt för att de inte pekade med hela handen. Det är fakta. Tror jag.
Är teorin om att man lättare är höjdrädd om man är kort genuin? Det känns ganska logiskt egentligen. Man är inte van vid höjder och därmed blir man obekväm när man befinner sig på hög mark.
Dock har de kortare folket jag frågat senaste tiden sagt att det inte stämmer och att de inte är höjdrädda. Jag misstänker att åtminstone hälften utav dem ljuger. Överlag gör hälften jag pratar med det, så jag antar att detta inte är ett undantag. Eller, jag har ingen aning om hur mycket folk jag pratar med ljuger, jag hittar bara på. Eller ljuger, hur ni än vill vrida det. Det är okej att vrida på saker, det är så man skapar sig egna uppfattningar.
Min mormor informerade mig om hon hade massa strålning i sin lägenhet, då hon har en hel del trådlösa prylar. Hon kom inte på vad strålningen hette, så hon frågade mig. Jag svarade Cancer. Hon sa att det var det ordet hon sökte. Jag svarade att det var det visst. Sen avslutade jag samtalet.
Herr Lindman tyckte det var en fin tjänst jag utsatte damen för. Han gick så långt att han kallade mig för vardagshjälte. Jag borde kanske skaffa mig en slags kostym att utföra mina hjältedåd i?
Jag hade nog varit en bra vardagshjälte. En som lärt barnen att peka med hela handen, så de inte upprör fel folk. Det är så gängkrig börjar. Hälften av skottlossningarna i Malmö utbröt för att de inte pekade med hela handen. Det är fakta. Tror jag.
Är teorin om att man lättare är höjdrädd om man är kort genuin? Det känns ganska logiskt egentligen. Man är inte van vid höjder och därmed blir man obekväm när man befinner sig på hög mark.
Dock har de kortare folket jag frågat senaste tiden sagt att det inte stämmer och att de inte är höjdrädda. Jag misstänker att åtminstone hälften utav dem ljuger. Överlag gör hälften jag pratar med det, så jag antar att detta inte är ett undantag. Eller, jag har ingen aning om hur mycket folk jag pratar med ljuger, jag hittar bara på. Eller ljuger, hur ni än vill vrida det. Det är okej att vrida på saker, det är så man skapar sig egna uppfattningar.
Min mormor informerade mig om hon hade massa strålning i sin lägenhet, då hon har en hel del trådlösa prylar. Hon kom inte på vad strålningen hette, så hon frågade mig. Jag svarade Cancer. Hon sa att det var det ordet hon sökte. Jag svarade att det var det visst. Sen avslutade jag samtalet.
söndag 11 november 2012
Kullorbytteavståndsmätning på samhällsvetenskapliga rebusar.
Jag tror jag ska börja mäta saker i kullerbyttor. Det känns diffust och praktiskt. Han bor 53 kullerbyttor bort från mig, eller; Hon var en och en halv kullerbytta lång. Låter väldigt användbart.
Min samhällslärare har börjat kritisera min förmåga att föra anteckningar på hennes lektioner efter att jag delade med mig av några till henne. Jag kommenderade att det var svårt att plugga på de anteckningarna jag hade från hennes lektioner. Anteckningar som "Apelsiner blir djur" samt "Bröd på träd?" säger inte mig så mycket en vecka senare. Anteckningarna består ofta av mestadels pilar åt alla möjliga håll, samt förkortningar utan förklaringar. Jag tror jag får hålla mig till att läsa i läroboken inför provet och hoppas att det räcker.
På bussen till skolan för några dagar sedan drömde jag om en superhjälte vars superkraft var att han fick plötsliga och oväntade våldsutbrott. Han attackerade barnvagnar, slog på skyltdockor på MAXI, kastade glasflasko rkring sig på krogen och hamrade sönder kullerstenar. Allt detta utan någon som helst orsak. Han var en vardagshjälte utan like. Han namn var Trikå-Jonny, och han bar ingen trikå.
Jag föreslog mer rebusar i skolplaneringen för min samhällslärare. Jag sa att jag tyckte att kommande provet skulle vara skrivet helt i rebusar. Rebusar är en bortglömd konstform. Vi lär oss inget om rebusar i dagens svenska utbildning. Det är förbannat dåligt. När vi väl står inför en livsviktig uppgift i livet, som garanterat kommer utformas likt en rebus, så kommer vi inte ha en aning om vad vi ska ta oss till. Skolformen har totalt missat denna del av vår utbildning. Jag kräver att få lära mig rebus-logik!
Min lärare verkade inte gå med på denna ändring i hennes läroplan. Tydligen har hon redan gjort klart våra prov. Jag funderar på att göra inbrott på hennes kontor för att göra ändringar på provet. Frågorna i sig kommer vara de samma, men de skall vara utformade som rebusar.
Min samhällslärare har börjat kritisera min förmåga att föra anteckningar på hennes lektioner efter att jag delade med mig av några till henne. Jag kommenderade att det var svårt att plugga på de anteckningarna jag hade från hennes lektioner. Anteckningar som "Apelsiner blir djur" samt "Bröd på träd?" säger inte mig så mycket en vecka senare. Anteckningarna består ofta av mestadels pilar åt alla möjliga håll, samt förkortningar utan förklaringar. Jag tror jag får hålla mig till att läsa i läroboken inför provet och hoppas att det räcker.
På bussen till skolan för några dagar sedan drömde jag om en superhjälte vars superkraft var att han fick plötsliga och oväntade våldsutbrott. Han attackerade barnvagnar, slog på skyltdockor på MAXI, kastade glasflasko rkring sig på krogen och hamrade sönder kullerstenar. Allt detta utan någon som helst orsak. Han var en vardagshjälte utan like. Han namn var Trikå-Jonny, och han bar ingen trikå.
Jag föreslog mer rebusar i skolplaneringen för min samhällslärare. Jag sa att jag tyckte att kommande provet skulle vara skrivet helt i rebusar. Rebusar är en bortglömd konstform. Vi lär oss inget om rebusar i dagens svenska utbildning. Det är förbannat dåligt. När vi väl står inför en livsviktig uppgift i livet, som garanterat kommer utformas likt en rebus, så kommer vi inte ha en aning om vad vi ska ta oss till. Skolformen har totalt missat denna del av vår utbildning. Jag kräver att få lära mig rebus-logik!
Min lärare verkade inte gå med på denna ändring i hennes läroplan. Tydligen har hon redan gjort klart våra prov. Jag funderar på att göra inbrott på hennes kontor för att göra ändringar på provet. Frågorna i sig kommer vara de samma, men de skall vara utformade som rebusar.
Som en bonus bjuder jag på en bild på ett par skor från Philip Garner. Ett sant geni.
söndag 4 november 2012
Kommunala iakttagelser
Jag åkte buss till Kristianstad, jag skulle se på film med min käre broder. Vid ena busshållplatsen kliver det på en man med en gräsklippare. Den var gul och såg ut att vara väl använd. Han körde in den genom de bakre dörrarna, precis som man gör med barnvagnar. Hans gräsklippare tog upp platsen som annars barnvagnarna brukar vara på. Han gick sedan fram och betalade för sin resa. Sedan ställde han sig in till sin gräsklippare och vakade över den likt en hök. Den var som hans älskade avkomma, det syntes. Jag reagerade även på att mannen inte bar gummistövlar.
Jag åkte buss, men råkade slumra till. Jag vaknade till en snabb sväng precis när en person skulle gå av bussen. Jag ryckte till, förvånad och skräckslagen, samt lite förundrad. På väg ut från bussen gick det en rymdvarelse med enorm skalle. Han gick lugnt, som om inget var konstigt. Ingen annan reagerade heller. Jag kände att jag befann mig i en skymnings zon. Sedan märkte jag att han bara hade huvan på sin tröja uppfälld. Jag somnade om.
Jag sätter mig till rätta i en tågkupé. Jag andas ut medan jag gör mig bekväm. Sedan andas jag in. En stank av urin fyller min näsa. Jag känner mig genast besvärad och undrar om jag råkat kissa på mig själv utan att märka det. Efter att ha inspekterat mitt skrev väldigt noggrant medan en dam kollat lustigt på mig konstaterar jag att det inte är mitt urin som stinker. Men kupén stinker likväl urin. Min blick fastnar då på en man som sitter på andra tvärs emot mig. Intill sig har han en petflaska som han huggit av toppen på, så att öppningen blivit större. Flaskan är fylld av en vätska som är otroligt lik urin. Han tittar på mig, och hans grepp om flaskan hårdnar. Jag tittar bort, förstummad, förundrad, och lite förfärad. Jag undrar vad han har urinet till. Säljer han det svart till missbrukare kanske? Eller är han rent av en missbrukare som köpt urin för ett helt års drogprover? I vilket fall som helst så försvann stanken när han gick av. Eller så blev jag bara van.
Jag sitter på en tågstation. Jag halvsover. Runt mig trängs folk och jag gör deras tillvaro stundtals roligare genom att kasta ut mina fötter så att slumpmässigt utvalda folk snubblar till. Min blick fastnar vid en ung man med bomberjacka. Av att döma av hans övriga kropp så borde han ha en ganska normal överkropp, men hela jackan är knölig. Jag undrar logiskt ifall han köpt potatisar på ICA, och sedan haft oturen att hans kasse gått sönder. Därefter har han bökat in alla potatisen innanför sin jacka. I hela jackan. Även ärmarna var knöliga. Det såg bisarrt ut. Som något ifrån Bad Taste.
Fakta:
I övriga nyheter så har Komas läkare sagt åt Farliga Frida att bli bättre på att laga mat åt honom. Annars kan hans mage dö. Så medan Koma dricker sin Whiskey och klagar på Farliga Frida för att hon inte lagar mat, blir hon smått stött och hävdar att whiskeyn är skadlig för honom. Trots att läkaren inte sagt något om detta. Hon vägrar bara ta sitt ansvar. Hon borde skärpa sig.
Jag fick tidigare även ett meddelande från Strössel om att ett troll slickade på hennes fötter. Världen är konstig...
Jag åkte buss, men råkade slumra till. Jag vaknade till en snabb sväng precis när en person skulle gå av bussen. Jag ryckte till, förvånad och skräckslagen, samt lite förundrad. På väg ut från bussen gick det en rymdvarelse med enorm skalle. Han gick lugnt, som om inget var konstigt. Ingen annan reagerade heller. Jag kände att jag befann mig i en skymnings zon. Sedan märkte jag att han bara hade huvan på sin tröja uppfälld. Jag somnade om.
Jag sätter mig till rätta i en tågkupé. Jag andas ut medan jag gör mig bekväm. Sedan andas jag in. En stank av urin fyller min näsa. Jag känner mig genast besvärad och undrar om jag råkat kissa på mig själv utan att märka det. Efter att ha inspekterat mitt skrev väldigt noggrant medan en dam kollat lustigt på mig konstaterar jag att det inte är mitt urin som stinker. Men kupén stinker likväl urin. Min blick fastnar då på en man som sitter på andra tvärs emot mig. Intill sig har han en petflaska som han huggit av toppen på, så att öppningen blivit större. Flaskan är fylld av en vätska som är otroligt lik urin. Han tittar på mig, och hans grepp om flaskan hårdnar. Jag tittar bort, förstummad, förundrad, och lite förfärad. Jag undrar vad han har urinet till. Säljer han det svart till missbrukare kanske? Eller är han rent av en missbrukare som köpt urin för ett helt års drogprover? I vilket fall som helst så försvann stanken när han gick av. Eller så blev jag bara van.
Jag sitter på en tågstation. Jag halvsover. Runt mig trängs folk och jag gör deras tillvaro stundtals roligare genom att kasta ut mina fötter så att slumpmässigt utvalda folk snubblar till. Min blick fastnar vid en ung man med bomberjacka. Av att döma av hans övriga kropp så borde han ha en ganska normal överkropp, men hela jackan är knölig. Jag undrar logiskt ifall han köpt potatisar på ICA, och sedan haft oturen att hans kasse gått sönder. Därefter har han bökat in alla potatisen innanför sin jacka. I hela jackan. Även ärmarna var knöliga. Det såg bisarrt ut. Som något ifrån Bad Taste.
Fakta:
- Brevduvor är usla på att leverera kylskåpsmagneter.
- Manliga sjöhästar föder sjöhästarnas avkommor.
- Lastpallen är en svensk uppfinning
I övriga nyheter så har Komas läkare sagt åt Farliga Frida att bli bättre på att laga mat åt honom. Annars kan hans mage dö. Så medan Koma dricker sin Whiskey och klagar på Farliga Frida för att hon inte lagar mat, blir hon smått stött och hävdar att whiskeyn är skadlig för honom. Trots att läkaren inte sagt något om detta. Hon vägrar bara ta sitt ansvar. Hon borde skärpa sig.
Jag fick tidigare även ett meddelande från Strössel om att ett troll slickade på hennes fötter. Världen är konstig...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)