fredag 27 maj 2011

Mentalsjukhus

Har varit på teater och sett Vinderbergas mentalsjuhus 1960. Tyckte att för få folk såg den, så jag såg föreställningen tre gånger. Sista gången satt jag och lyssnade på på publiken innan föreställningen började och kom fram till att jag är bra på att höra fel på elegant vis. Tydligen skulle de bakom mig åka vidare till Göteborg senare för att där käka pilbågar. Jag är inte helt säker på att jag hörde rätt. 


När jag tar mig till platser där sådana här föreställningar tar plats, så åker jag kommunalt, och jag tror alla läsare här innebär vad det betyder i mitt liv. 
Det innebär att jag funderar på saker som; varför folk som har kroppsformer som en säck potatis går i shorts som slutar innan deras bakdel slutar. Det är faktiskt ingenting som framhäver deras inre skönhet. En sopsäck över hela personen hade fungerat bättre för att få fram den skönheten faktiskt.
Då slipper man i alla fall se dessa blåa ådror som så elegant pryder deras bleka hud. De där ådrorna som vrider sig i skam-plågor av att visas i dagljuset. Jag lider med ådrorna medan jag diskret sväljer avskyn i form av galla.


På andra sidan av vagnen sitter det en person jag inte kan avgöra könet på. Jag har ingen aning, men mina förundrade blickar besvaras med lustfulla, och då jag inte får några homovibbar från individen, så antar jag att det är en slags hona av något slag.
Men trots allt har jag en sådan tur att det slår sig ner en vacker skapelse mitt emot mig, så jag slipper fokusera på det där andra. Jag ler lite, hon ler tillbaka. Men min tur försvinner snabbt igen, då vi är Plöstligt i Vinslöv, och kvinnan går av.
Hennes ersättare av en kopia av indiern från Big Bang Theory. Fast kopia kanske är fel ordval. Han är en yngre variant. Han är inte heller direkt lik. Men han är en indier, och det får duga.

Jag höll även på att få fågelbajs på mig för ett par dagar sedan. Den damp ner precis framför mig. Men hade den träffat mig hade jag faktiskt bara haft mig själv att skylla. Jag gick trots allt väldigt nära en bil.

Annars har veckan varit behaglig, och jag har inte känt några större obehag eller ångerkänslor, inte som när jag försökte olla den där ekorren. Det är en sak man ångrar lika mycket varje gång man försöker sig på det. Man får vara ganska full för att få för sig det, säger folk. Det är det så kallade ekorre-stadiet i fyllan. Det finns väldigt många olika stadier i fyllor, man går inte alltid genom alla. En del stadier inträffar bara en gång i livet, en del stadier inträffar aldrig. Många har lyckats undvika ekorre-stadiet. Det är de lyckligt lottade. Jag kan inte rekommendera att olla ekorrar, det är en sådan sak alla borde ha på en sån där lista över saker de borde undvika. Tillsammans med att trilla ner för berg, det gör ont.

Igår såg jag en man som såg ut att ha tillverkat sina kläder av häftmassa. Jag blev lite glad, för det finns för lite folk som har kläder av häftmassa. Men sen kom jag närmre, och insåg att han bara var smutsig och hade kräkts på sig. Så då blev jag lite ledsen och blängde surt på honom istället. Då bad han om en slant till mat. Så jag kastade lite sand på hans underliv och gick vidare.

Ibland tror jag att hela världen är ett mentalsjukhus, jag letar ständigt efter nyckeln ut, fast jag vet inte om utsidan är redo för mig.

fredag 20 maj 2011

Tips för en mer spännande vardag

Många man stöter på klagar på att det händer för lite saker i deras liv. Så jag tänkte nu ge förslag på hur man får ens liv att vara mer händelserikt.


  1. Sätt dig i baksätet på olåsta bilar, vänta på att ägarna kliver in i bilarna, och se hur lång tid det tar innan du blir upptäckt.
  2. Gå på bio, mitt i filmen kastar du dig rakt fram ut över någon och skriker; Kan jag få smaka på din läsk?!
  3. Krama slumpmässigt folk på gatorna, säg att de luktar gott. (Alternativt frågar du om de blir upphetsade)
  4. Gå till nudiststränder och kasta sand på folks underliv, om du inte är en strandperson kan du göra samma sak på KappAhl.
  5. Gräv efter guld i kön på McDonalds.
  6. Sätt dig i knät på folk, överallt, jämt.
  7. Bli uppfinnare.
  8. Jaga folks husdjur när de är ute och rastar dem.
  9. Säg till alla nya folk du träffar att du en gång hade sex med din grannes hund tills den dog.
  10. Plundra gravar, sälj allt av värde du hittar i gravarna, starta en hemsida där folk kan anlita dig för att plundra utvalda gravar, åk in i fängelset, bli våldtagen. Något att berätta för barnbarnen.


(Oroa dig inte Tvärsur, detta var inte det inlägget jag menade skulle bli lite längre.)

tisdag 10 maj 2011

Köttbulle

I lördags hade jag tydligen sönder mina föräldrars tvättmaskin. Det kändes helt rätt.


För några dagar sedan så åt jag köttbullar med föräldrarna. Då ena köttbullen smet undan min gaffel frågade min far om den inte var död. Under den sekunden som följde innan jag hann svara så vandrade mina tankar iväg. För jag har faktiskt inte sett ett enda program på tv om köttbullarnas liv innan de hamnar på våran tallrik. Hur lever de i vardagen? Här kommer lite svar på frågor som jag ställde inom mig själv.

Köttbullarna lever i Sverige, det är en svensk art. Den har emigrerat till en del andra länder, men det är här den härstammar ifrån. De lever under träd och buskar (enbart på campingar), och är faktiskt nära besläktade med dammråttan. Köttbullarna vi äter, är viltfångade. Det är väldigt ovanligt att man har köttbullar som husdjur. Om man skulle ha det, så gäller typ samma regler som om man har Gremlings. Får de vatten på sin köttiga päls, så får de barn. Matar man dem efter midnatt så blir de elaka köttfärslimpor som röker cigarrer och förstör. Köttbullar äter rent kött, genom sina porer, för de har inga organ, de består enbart av det vi sedan äter. De är ett naturens 23 verkliga underverk. Till de 23 underverken tillhör annars sådana som, till exempel, näbbdjuret, myrsloken och Godzilla.
I köttbullarnas egna bibel, så heter skapelseberättelsen kort och gott Köttfärs.

När sekunden var över, och jag svarade min far, så svarade jag att jag aldrig hade sett något program om köttbullarnas liv innan de hamnade på vår tallrik. Då sa min mor att jag fick lov att göra ett sådant program. Köttbullar pratar svenska, så jag får nog texta programmet innan jag publicerar det på youtube.


I övrigt så låter ordet Predikant och Praktikant ganska lika. Är det en slump tror ni?

måndag 2 maj 2011

Det regnar...

Idag skulle jag varit i Broby och skrivit in mig på arbetsförmedlingen där, så att jag har handläggare i rätt kommun. Det sket sig. Jag hade tänkt ha en guide med mig, så jag skulle hitta, då jag inte varit i Broby på, tja, jag är inte så säker på att jag varit där ens. Dock visade sig att jag hade fel telefonnummer till min guide. Så det blev till att leta rätt på en karta och lista ut vart jag skulle hoppa av bussen och sedan kunna gå till förmedlingen. Fast det får bli en annan dag.
Samtidigt är det också tänkt att jag innan torsdagen, denna vecka, ska skriva in mig på Komvux. Vilket innebär att jag nu väntar på att få mitt gamla betyg på posten. Vilket jag borde fått redan. Det kom inte idag heller, så det blev inte att fixa det istället för Broby-utflykten heller. Så när posten hade kommit ringde jag till min gamla skola som skulle skickat betyget till mig. Men där vägrade de att svara.
Med andra ord så var dagen ganska meningslös. Dessutom regnar det.


I helgen firade jag tydligen valborg genom att bli bortkörd från en fest för man tydligen inte fick elda upp åkrar där. Men det var aldrig någon fara med åkern, jag brann mer än den.
Jag tror jag hade trevligt i alla fall, baksmällan slog igång först sent nästa kväll, och det borde vara ett starkt tecken på det. Hann till och med spela fotboll med min bror innan den slog till på allvar. Två mål gjorde jag också.

Råwbin tyckte vi skulle välta kor. Det tyckte inte jag. Att välta kor är tråkigt. Jag brukar välta tåg istället. Skälet till att det finns så få telefonkiosker kvar i Sverige är för att jag välte nästan alla när jag övade inför att välta tåg. När man sedan vält några tåg så vill man ha en större utmaning. Då började jag välta tåg som var i rullning. Jag började med de som körde långsamt, och ökade efter hand till de som var i full fart. Det är viktigt med tajmningen när man välter tåg som kör snabbt. Det är inte alla som klarar det, och en gång gjorde även jag fel. Jag bröt då mitt lillfinger. Det gör skitont att bryta sitt lillfinger. Inget jag rekommenderar alls faktiskt. För er kvinnor som läser detta kan jag säga som så här; det är värre än att bryta en nagel. Det var därför jag ryckte till när jag bröt fingret, vilket resulterade i att jag misslyckades med att välta tåget. Då blev jag arg och välte en friggebod i ren frustration.
Fast... nu ljög jag. Jag har aldrig vält något tåg, eller nån telefonkiosk. Men en gång välte jag ut mitt ex från sängen. Fast då blev hon arg, så jag låtsades att jag sov.