fredag 27 februari 2009

Kiwi

Läste en kommentar, på Andreas Romans blogginlägg "Äckelbanan", om att kiwin var äcklig och unken.

Det jag reagerar på här först och främst är att kiwin förknippas med bananen? Så skall det inte vara, kiwin är ett ägg, för kiwifågeln, det är ren fakta som jag hittat på, och som all fakta jag hittar på är det den slutgiltiga sanningen.

För det andra så är det ju ganska uppenbart att den är unken när det ju faktiskt är ett ägg. Alla ägg är unkna, det är därför vi människor inte lägger ägg. För att förstå sig på människosläktet bör man först och främst förstå att ordet egentligen är två ord. Nämligen männskosl och äktet, vad dessa ordet betyder är det nog ingen som vet, och det är därför vi aldrig riktigt förstår oss på varandra antar jag.

Men i vilket fall som helst lägger vi inte unkna ägg, vi nöjer oss med att sprida pest och pina genom att äta äggen som gör att vi sedan släpper sura ägg-gaser. Något vi nog alla gjort någon gång i vårat liv, och om du inte har gjort det ännu så kommer du att göra det i din framtid. När du väl släpper den ökända äggplutten kommer du känna dig äcklad av dig själv, du kommer vifta bort odören med handen av ren instinkt och därför avslöja dig själv som skyldig ganska tidigt. Du kommer känna doften tidigare än de andra i rummet/korridoren/flygplatsen/tågstation/m.m. och dina kräkreflexer kommer löpa amok. Kaos kommer spridas i luktsinnet och du kommer önska att du aldrig åt det där förbannade ägget.


Annars kan man få fina gaser av köttbullar också...

I Väntan på ingenting

Som vanligt när man väntar på en buss härvid så sker inget spektakulärt, inget som fångar ens intresse. Allt är dött, tråkigt, och man längtar efter kaos. Någon form av avvikelse, något som får en att höja på ögonbrynet. Men inget sker. Allt bara rinner ut i sanden kring en, och man dör långsamt inombords. Jag valde att gå ut från stationens väntrum och ut i snörusket och kylan en kvart/tjugo minuter innan bussen skulle anlända. Jag antar att jag ville frysa, låta kylan ta död på en del av mig.

Precis innan jag lade mig ner i en snödriva för att inte resa mig åter så anlände bussen, och jag rycktes från mina tankar om bättre tider.

Hoppade av vid Statoil för att jäklas med kassörskan. Statoils kortläsare hatar nämligen mitt kort. Så de få gångerna jag handlar här så bildas alltid lång kö efter mig. Kassörskor brukar då alltid bli smått panikerade, och att ha del att detta kaos är något som faktiskt kan skänka mig ett leende inombords. Men sedan var jag också sugen på en gyros-baguette, som sorgligt nog är det närmsta man kommer en god kebabrulle här uppe i Dalarna.
Dock skänkte inget av detta någon större glädje denna kvällen.

onsdag 25 februari 2009

En Fälla!

För någon dag sen ringde Linus och sa att han hade missat bussen till sitt jobb, så han kom och spelade tvspel hos mig istället. Spelade några timmar, sen blev jag hungrig och körde ut honom.
Åt och la mig sedan och såg på film.

Såg på ARN - Riket vid vägens slut. En film som, likt ARN - Tempelriddaren, är kantad av mediokert skådespel och urusla repliker. Dock är den inte lika seg som ettan, och det var skönt det.
Vid ett tillfälle så vek jag mig dubbel av garv i denna filmen.
Det var när Arn och hans krigare ska slåss mot Sverker och hans danskar.
Först bjuder Arn på ett uselt pepptalk, sedan lär vi oss att om man använder sig av sina bågskyttar under krig så arrangerar man tydligen en fälla. Alltid lär man sig något nytt. Vanligtvis brukar det väll vara sunt förnuft att utnyttja de pilarna man har, men i norden på denna tiden visste man tydligen inte vad krigföring var för någonting.
Det är lite ironiskt att danskarna målas upp som totalt inkompetenta faktiskt.

Efter ett tag kom jag fram till det enda logiska. Givetvis är detta ett slags internt skämt som filmskaparna ger oss. Annars borde ju någon som samarbetat i denna scenen reagerat, men då det inte verkar som det så måste de alla varit med på skämtet.
Något annat kan det ju inte vara.





Jag har sedan även varit i Rättvik en sväng.
Maddäs katt hade gått bärsärkagång i köket, överallt låg sönder-tuggade sugrör.

När jag sedan skulle åka hem så lekte ett litet barn herre-på-täppan med sig själv på en snödriva. Jag antar att han försökte få med sin mor att leka, men hon var förmodligen rädd att förstöra sitt smink, och vägrade därför delta i leken. När barnet råkade kasta en snöklump åt mitt håll och nästintill träffa mig så fick jag ett väldigt sug att deltaga i hans lek. Men kedjorna stretade emot. Ni vet de där kedjorna som dagens samhälle har fäst kring oss alla? De som kan viska... De viskar jämt i våra öron vad vi kan och inte kan göra, samtidigt som de håller oss i stadigt tag, håller oss tyglade. Känslan av att ungen skulle gripas av panik, och moders av ilska, om jag skulle in befinna mig på snödrivan för att leka blev med andra ord för stor. Så jag lydde lydigt mina kedjors varnande ord, för svag för att slita mig loss.

Vaknade idag av att grannen nyste regelbundet... såna där "skrik-nysningar" man förknippar män med.

måndag 23 februari 2009

Periodare



Min katt har tillbringat nästan hela dagen liggandes på min TV idag. Hon är vad man kan kalla en "periodare". Hon kan bestämma sig för en plats som hon sedan ligger och sover på ett tag, sen hittar hon en ny plats inför en ny period. Jag antar att hon tröttnar efter ett tag helt enkelt. En "periodare" har en personlighetsstörning som de delar med många så kallade "slynor". Slynor är folk som tröttnar på sexpartners väldigt lätt och därför måste byta titt som tätt för att känna sig tillfredsställda.

Så nu vet alla vad periodare och slynor har för likheter.


Annars har jag idag spelat in en ny Saftan låt, inför den kommande skivan Saft & Slask. Låten fick titeln Facebook då den inriktar sig på min kärlek till denna sida. En sida som jag faktiskt inte rekommenderar till någon överhuvudtaget. Men det kvittar vad jag tycker märker man ju, då den är ofantligt populär, utan något specifik orsak.

tisdag 17 februari 2009

Bajs/Avföring

Ibland funderar man för mycket på det som inte många andra funderar över.

Dagens stora fundering har kretsat kring Bajs-humor.
Borde Bajs-humorns mentalitet inte heta avförings-humor?
... för skojs skull.
Jag tycker det hade låtit roligare i alla fall.

Men, jag antar att ordet avföring är mer tabu än ordet bajs.
Det låter åtminstone mer vulgärt, och är det egentligen inte det bajs-humor ska vara, om det tas till den högre nivån i alla fall.

Så låt oss slopa uttrycket bajs-humor och ta oss an den exklusiva avförings-humorn istället.

Låt odören sväva fritt!

måndag 16 februari 2009

Arbete

Jag har nu varit sjukskriven ett tag i hopp om att bli kvitt mina demoner. Men som vi alla nog innerst inne vet blir man egentligen aldrig kvitt med demoner, man lägger dem bara på hyllan.

Vilket fall som helst var jag hos en av alla dessa olika sorters läkare idag för att prata ut om pillereffekter och framtidsplaner.

Jag fann denna läkaren lite ur gängorna och jag skulle hellre väntat någon dag med att gå till sjukhuset i hopp om att få prata med någon annan. Men valet är som vi ju alla vet inte upp till individen i dagens samhälle.

Inte nog med att man kände sig allmänt vilse vid samtalet, då han hade en tendens att snurra runt på det mesta, utan han avbröt även en när hans mobil plötsligt började ringa.
Här reagerade jag lite chockerad, då vi faktiskt var på ett sjukhus och de här i Mora har väldigt tydliga skyltar om att man måste stänga av mobilerna när man går in. (Och man brukar ju slå av mobilen inför möten?)

Dock räddade farbror doktor situationen genom att ursäkta sig och berätta att han skulle ändra till ljudlös.

Jag ska inte vara stingslig och klaga, för även min mobil var enbart på ljudlös vid detta tillfälle.
Skälet till att jag inte stängt av mobilen beror dock på att jag har en satans LG telefon. Vilket innebär att de enda gångerna den är avstängd är när den själv vill det, och när den vill vara avstängd så vägrar den starta.

Välkommen till Boulehavet

Jag ser intresse i sådant som vardagen kastar bort
Jag ser hjältar där andra ser avskum
Jag ser avsky i det andra älskar
Allting är ett enda stor Boulehav...
...där bollarna är dödliga






I Denna blogg kommer jag varje vecka lägga upp (minst) en ny iakttagelse jag gjort under veckan, för alla är så enormt intresserade av att veta vad de själva möjligen kan ha missat att uppmärksamma.