Jag har aldrig riktigt gillat rutiner. När jag väl hamnar i något slags rutinbaserat beteende så är det aldrig bra rutiner jag sysslar med. Ett bra exempel på dåliga rutiner, jag lyckas skapa för mig själv, upptäckte jag senast idag. Idag kom jag nämligen fram till att jag i över tre års tid har betalt grundavgiften för en hemtelefon jag inte längre har. Det är en väldigt dålig rutin att skapa för sig själv. Den innebär ju faktiskt att jag skänkt Tele2 över 1800 svenska kronor utan att tjäna ett enda dugg på att göra det.
När jag idag till sist insåg detta så beslutade jag att genast ringa till dem och förklara situationen. De skrattade åt mig.
Samma sak skedde faktiskt för en kille i Bollnäs. Men han var lite konstig. Fast kul.
Han brukade samla på döda duvor. Han stoppade inte upp dem, för han hade ingen aning om hur man gjorde sådana saker. Så för att slippa stanken som ett dussin, eller fler, döda duvor skapar, brukade han frysa in dem i sin frys. Han tyckte det var mer praktiskt med döda duvor än levande, för han slapp mata de döda.
Men efter ett tags samlande så fick han inte plats med fler duvor i sin frys. Så varje gång han fann en ny duva, kastade han ut en gammal fryst, som han tröttnat på, från sin balkong. Ibland kunde man se honom där, stående på sin balkong, i sin morgonrock, kastandes döda frysta duvor på folk medan han sjöng på finska visor. Det tyckte vi alla var kul, för han kunde inte ett ord finska.
Men nu hittar jag faktiskt bara på, för jag har aldrig varit i Bollnäs.
torsdag 24 mars 2011
onsdag 23 mars 2011
Åldersnoja
Medan jag idag satt och väntade på bussen hem från Mora, så skymtade jag ett par bekanta skor på personen bredvid mig. Dock kunde jag inte placera varför de kändes bekanta, så jag frågade aldrig damen som bar dem varför de kändes så veterliga.
Ibland känner man sig gammal och grå av lite lustiga skäl. Men vissa saker som sker gör att man verkligen känner sig uråldrig. Till exempel om man vaknar upp från en erotisk dröm utan morgonstånd. Det är en sådan händelse som kan få vem som helst i gungning, tror jag. Kanske inte om man är kvinna, men jag räknar inte in dem i så många ekvationer som rör livet.
Det är efter sådana drömmar och uppvaknande som jag funderar på om man kanske skulle ta och tänka på sin pension. Jag har inget privat sparande, och inte har jag någon tanke på att börja med att spara något sådant heller. Så därför kikar jag vidare på de andra delarna av pensionen. En intressant sak som man då kan nämna är premiepensionen. Alla som kikat lite närmre i sina orange kuvert har nog sett uttrycket arvsvinst. Men hur många vet vad det innebär?
Det är nämligen så att om någon dör som finns i detta systemet, så delas dess sparade pengar ut till alla övriga spararna i riket. Detta betyder att; desto fler som dör i vårt land, desto bättre odds har de överlevande till en vettig pension.
Dock är inte PPM en jätte stor del av pensionen, och för att verkligen komma upp i några trevliga summor (i arvsvinst) så måste det alltså dö väldigt många folk.
Jag kan tänka mig att nästa svenska seriemördare, som dyker upp i samhället, helt enkelt kan vara en man som är orolig för sin framtida pension. Såpass att han därför försöker höja oddsen för en bra pension genom att höja sin arvsvinst. Jag hade inte tyckt illa om honom. Trots allt hade han bara hjälpt mig med min pension. De som överlevt hans framgång, borde nästan, istället, tacka honom för hans insatts för deras pension.
Myndigheterna säger att vi ska sköta vårt fondsparande för att trygga vår framtida pension. Jag säger att vi lika gärna kan leta upp en bunker, vi känner oss trygga i, där vi sedan ber om naturkatastrofer så att oddsen höjs för att arvsvinsten ska blir gigantisk.
Har jag tur får jag aldrig uppleva hur usel pension jag i slutänden kommer få.
Ibland känner man sig gammal och grå av lite lustiga skäl. Men vissa saker som sker gör att man verkligen känner sig uråldrig. Till exempel om man vaknar upp från en erotisk dröm utan morgonstånd. Det är en sådan händelse som kan få vem som helst i gungning, tror jag. Kanske inte om man är kvinna, men jag räknar inte in dem i så många ekvationer som rör livet.
Det är efter sådana drömmar och uppvaknande som jag funderar på om man kanske skulle ta och tänka på sin pension. Jag har inget privat sparande, och inte har jag någon tanke på att börja med att spara något sådant heller. Så därför kikar jag vidare på de andra delarna av pensionen. En intressant sak som man då kan nämna är premiepensionen. Alla som kikat lite närmre i sina orange kuvert har nog sett uttrycket arvsvinst. Men hur många vet vad det innebär?
Det är nämligen så att om någon dör som finns i detta systemet, så delas dess sparade pengar ut till alla övriga spararna i riket. Detta betyder att; desto fler som dör i vårt land, desto bättre odds har de överlevande till en vettig pension.
Dock är inte PPM en jätte stor del av pensionen, och för att verkligen komma upp i några trevliga summor (i arvsvinst) så måste det alltså dö väldigt många folk.
Jag kan tänka mig att nästa svenska seriemördare, som dyker upp i samhället, helt enkelt kan vara en man som är orolig för sin framtida pension. Såpass att han därför försöker höja oddsen för en bra pension genom att höja sin arvsvinst. Jag hade inte tyckt illa om honom. Trots allt hade han bara hjälpt mig med min pension. De som överlevt hans framgång, borde nästan, istället, tacka honom för hans insatts för deras pension.
Myndigheterna säger att vi ska sköta vårt fondsparande för att trygga vår framtida pension. Jag säger att vi lika gärna kan leta upp en bunker, vi känner oss trygga i, där vi sedan ber om naturkatastrofer så att oddsen höjs för att arvsvinsten ska blir gigantisk.
Har jag tur får jag aldrig uppleva hur usel pension jag i slutänden kommer få.
söndag 20 mars 2011
Sömngångare?
För några timmar sedan fick jag besök som informerade mig om att jag, denna morgon, medan jag sov, eldade ner grannbyggnaden. Något jag missat totalt. Jag var tvungen att gå ut på balkongen för att kika. Genast när jag öppnade balkongdörren så slogs jag av att det luktade, så där miljöfarligt, bränt. Mycket riktigt så var jag en grannbyggnad fattigare.
Jag måste varit väldigt uttråkad då jag tydligen gått i sömnen och eldat upp en byggnad för att roa mig.
Det är inte första gången jag fått veta att jag gör såna här saker i sömnen.
Förra året så fick jag reda på att jag tydligen hade bombhotat kommunhuset i byn. Även det medan jag sov. Det borde också vara ett tecken på tristess?
Förra året fick jag också reda på att jag hade dumpat ett gethuvud på soptippen. Även detta verkar ha skett medan jag sov. Vart resten av geten tog vägen, har jag ingen aning om. Kanske åt jag upp den innan jag vaknade. För om jag minns rätt kände jag mig ganska mätt när jag vaknade.
Det är tur att folk hör av sig och frågar varför jag eldar ner byggnader och kastar gethuvuden kring mig, så jag vet att detta är saker jag tydligen gör, annars hade jag inte haft en aning om vad jag kan få för mig... kanske
Jag tycker dock det är ganska illa att jag tydligen har mer skoj när jag går i sömnen än när jag är ute och går i vaket tillstånd. Jag funderar lite på att sova mer än jag brukar göra. Det verkar som mitt liv är mer intressant när jag sover.
Jag måste varit väldigt uttråkad då jag tydligen gått i sömnen och eldat upp en byggnad för att roa mig.
Det är inte första gången jag fått veta att jag gör såna här saker i sömnen.
Förra året så fick jag reda på att jag tydligen hade bombhotat kommunhuset i byn. Även det medan jag sov. Det borde också vara ett tecken på tristess?
Förra året fick jag också reda på att jag hade dumpat ett gethuvud på soptippen. Även detta verkar ha skett medan jag sov. Vart resten av geten tog vägen, har jag ingen aning om. Kanske åt jag upp den innan jag vaknade. För om jag minns rätt kände jag mig ganska mätt när jag vaknade.
Det är tur att folk hör av sig och frågar varför jag eldar ner byggnader och kastar gethuvuden kring mig, så jag vet att detta är saker jag tydligen gör, annars hade jag inte haft en aning om vad jag kan få för mig... kanske
Jag tycker dock det är ganska illa att jag tydligen har mer skoj när jag går i sömnen än när jag är ute och går i vaket tillstånd. Jag funderar lite på att sova mer än jag brukar göra. Det verkar som mitt liv är mer intressant när jag sover.
onsdag 16 mars 2011
Strumpor
Jag läste denna fina skrift för massa år sedan;
"Chuck Norris has always been able to find Waldo, except for one time. He found himself stumped on the last page of Where’s Waldo Now?, not being able to find the Waldo without a shoe. He threw the book down and screamed, "This is BULLSHIT! They’re all wearing shoes." He then proceeded to eat the book and exclaim, "IF I CAN’T FIND WALDO, THEN NO ONE CAN!" The book he ate belonged to a child that he had borrowed it from. The child began to cry and Chuck ate him for good measure.
The incident has since been refereed to as Christmas."
Det gav mig, då, en ny anledning till att fira jul. Enda anledningen innan var för att få nya strumpor.
Det är lite komiskt det där med strumpor. Det är utan tvekan det manligaste klädesplagget som finns, men likväl handlar inte män strumpor. De firar jul istället.
Ibland förstår några inte varför jag hävdar att strumpan är det manligaste plagget, trots att det, för oss högre utvecklade, är väldigt självklart.
Om det inte vore för det ädla plagget, strumpan, skulle det ligga kissa över allas toalettgolv. Strumpan har räddat världen från totalt urintäcka toalettgolv.
Skillnaden är ju faktiskt enorm från privata toaletter och offentliga. Skälet är så simpelt att man på offentliga toaletter har skor på sig. Skor har mycket sämre uppsugningsförmåga.
Män har egentligen inte fotsvett, de har bara urindränka fotplagg.
Jag brukar alltid önska mig extra tjocka strumpor till julen.
När jag startar mitt egna land skall jag anlita massa apor som hejdukar. Jag ska klä dem allihopa i vita kostymer. Fast jag får nog akta mig för vad för kostymer jag införskaffar åt dem. Apor kastar ofta avföring kring sig, och då kan det blir väldigt dyrt med kemtvätt i längden.
Jag skulle använda dem till allt grovgöra. Till exempel svara i telefoner, byta glödlampor, råna banker, handla, skrämma barn, tapetsera och ge katten mat. Jag hade även låtit aporna trycka min valuta, genom att klottra på vanligt papper.
Apor går lustigt om man tvingar på dem strumpor...
"Chuck Norris has always been able to find Waldo, except for one time. He found himself stumped on the last page of Where’s Waldo Now?, not being able to find the Waldo without a shoe. He threw the book down and screamed, "This is BULLSHIT! They’re all wearing shoes." He then proceeded to eat the book and exclaim, "IF I CAN’T FIND WALDO, THEN NO ONE CAN!" The book he ate belonged to a child that he had borrowed it from. The child began to cry and Chuck ate him for good measure.
The incident has since been refereed to as Christmas."
Det gav mig, då, en ny anledning till att fira jul. Enda anledningen innan var för att få nya strumpor.
Det är lite komiskt det där med strumpor. Det är utan tvekan det manligaste klädesplagget som finns, men likväl handlar inte män strumpor. De firar jul istället.
Ibland förstår några inte varför jag hävdar att strumpan är det manligaste plagget, trots att det, för oss högre utvecklade, är väldigt självklart.
Om det inte vore för det ädla plagget, strumpan, skulle det ligga kissa över allas toalettgolv. Strumpan har räddat världen från totalt urintäcka toalettgolv.
Skillnaden är ju faktiskt enorm från privata toaletter och offentliga. Skälet är så simpelt att man på offentliga toaletter har skor på sig. Skor har mycket sämre uppsugningsförmåga.
Män har egentligen inte fotsvett, de har bara urindränka fotplagg.
Jag brukar alltid önska mig extra tjocka strumpor till julen.
När jag startar mitt egna land skall jag anlita massa apor som hejdukar. Jag ska klä dem allihopa i vita kostymer. Fast jag får nog akta mig för vad för kostymer jag införskaffar åt dem. Apor kastar ofta avföring kring sig, och då kan det blir väldigt dyrt med kemtvätt i längden.
Jag skulle använda dem till allt grovgöra. Till exempel svara i telefoner, byta glödlampor, råna banker, handla, skrämma barn, tapetsera och ge katten mat. Jag hade även låtit aporna trycka min valuta, genom att klottra på vanligt papper.
Apor går lustigt om man tvingar på dem strumpor...
söndag 13 mars 2011
SMS och koagulerad mens
Att bli hotat mitt i natten av en dyslektiker över sms, är alltid lika intressant. För det tar ju faktiskt ett bra tag innan man kopplar om det är ett hot eller bara rent svammel. Speciellt om man läser det när man är nyvaken. Man får lägga till ord, ändra stavelser, gissa och klura ut. Man känner sig stolt när man väl lyckas tyda vad det står. När man då känner sig stolt över att förstå innebörden av meddelandet så känns hotet, som var tänkt att ingjuta skräck, lite avtrubbat.
Kanske tycker vissa att man borde vara mer på vakt mot de som inte kan stava. För det är ofta ett tecken på att de inte har alla hemma och kan få för sig alla möjliga konstiga och farliga saker. Men jag ser det som att det är större chans en sådan person blir arresterad innan han/hon ens kommit i närheten av det som han/hon tänkte göra från första början.
Samtidigt ska vi komma ihåg att dyslexi är en sjukdom, och inte ett tecken på att man ej är allmänbildad.
Så medan jag läser ett sådant sms vet jag inte vad jag ska känna eller tycka. Ska jag tycka synd om personen för att den inte kan stava? Ska jag skratta åt misslyckandet, som det faktiskt innebär att skicka ett hot via ett sms? Ska jag vara noggrannare med att låsa min dörr?
Medan jag funderar på detta så kommer jag att tänka på att Riis tycker bättre om koagulerad mens än färsk. Detta fick jag reda på medan han förklarade att mens smakar som ketchup. Något jag tidigare inte hade en aning om, så jag tackar honom för informationen. Detta kan säkerligen spara många personer tid och pengar. Har ni en dam med mens på besök och upptäcker att ketchupen är slut; be om att få låna hennes tampong och krama ut den över din mat. Praktiskt och smidigt. Du får då även en smidig anledning att be ditt sällskap ta av sig sina kläder. Jag kan inte se några nackdelar i det hela.
Kanske tycker vissa att man borde vara mer på vakt mot de som inte kan stava. För det är ofta ett tecken på att de inte har alla hemma och kan få för sig alla möjliga konstiga och farliga saker. Men jag ser det som att det är större chans en sådan person blir arresterad innan han/hon ens kommit i närheten av det som han/hon tänkte göra från första början.
Samtidigt ska vi komma ihåg att dyslexi är en sjukdom, och inte ett tecken på att man ej är allmänbildad.
Så medan jag läser ett sådant sms vet jag inte vad jag ska känna eller tycka. Ska jag tycka synd om personen för att den inte kan stava? Ska jag skratta åt misslyckandet, som det faktiskt innebär att skicka ett hot via ett sms? Ska jag vara noggrannare med att låsa min dörr?
Medan jag funderar på detta så kommer jag att tänka på att Riis tycker bättre om koagulerad mens än färsk. Detta fick jag reda på medan han förklarade att mens smakar som ketchup. Något jag tidigare inte hade en aning om, så jag tackar honom för informationen. Detta kan säkerligen spara många personer tid och pengar. Har ni en dam med mens på besök och upptäcker att ketchupen är slut; be om att få låna hennes tampong och krama ut den över din mat. Praktiskt och smidigt. Du får då även en smidig anledning att be ditt sällskap ta av sig sina kläder. Jag kan inte se några nackdelar i det hela.
torsdag 10 mars 2011
Odödlig.
Då det enda som är säkert i denna världen är det faktumet att man skall dö. Innebär det då att, om man misslyckas med att ta sitt liv, så är man odödlig?
Det borde i alla fall ses som en enorm prestation att inte lyckas att ta sitt eget liv. Många dör till och med av misstag, så hur svårt kan det vara om man själv vill dö?
Det borde innebära att man är odödligt, tror jag.
Hade jag försökt ta mitt liv och misslyckats, så hade jag inte tvekat till att lägga till odödlig som en slags merit i mitt CV.
Som odödligt måste man verkligen ha tiden på sin sida. Det borde även innebära att världens undergång känns mer personlig än vad den gör för vanliga dödliga. Detta borde rimligen innebära att alla miljöpartister någon gång försökt ta sina liv, men inte lyckats? Det är därför de är miljöpartister?
För jag tror personligen att jag hade varit bättre på att källsortera om jag varit odödlig.
Det borde i alla fall ses som en enorm prestation att inte lyckas att ta sitt eget liv. Många dör till och med av misstag, så hur svårt kan det vara om man själv vill dö?
Det borde innebära att man är odödligt, tror jag.
Hade jag försökt ta mitt liv och misslyckats, så hade jag inte tvekat till att lägga till odödlig som en slags merit i mitt CV.
Som odödligt måste man verkligen ha tiden på sin sida. Det borde även innebära att världens undergång känns mer personlig än vad den gör för vanliga dödliga. Detta borde rimligen innebära att alla miljöpartister någon gång försökt ta sina liv, men inte lyckats? Det är därför de är miljöpartister?
För jag tror personligen att jag hade varit bättre på att källsortera om jag varit odödlig.
onsdag 9 mars 2011
"Slå-vem-fan-du-vill-dagen"
Idag är det tydligen "Slå-vem-fan-du-vill-dagen". Något som man alltid blir glad av att få höra. Men när jag forskade närmre kring denna dagen så kom jag fram till att man tydligen inte fick slå på exakt vem man än vill. Jag fick tydligen inte lov att slå på Tifa, min katt. Så dagen har enligt mig kommit med lite falsk marknadsföring.
Men med gott humör över dagen i övrigt, bestämde jag mig för att det inte hade känts fel att slå lite på Ferminator istället. Men han vägrade bestämt avslöja sin position.
Dagen började nu kännas lite menlös. Så jag gav personen framför mig i kassakön en lavett. Skyllde lite klumpigt på vädret och kände att dagen i alla fall inte varit totalt meningslös.
När jag sedan var på väg hem och sprang i sicksack för att undvika krypskyttar så svängde det plötsligt in en jänta framför mig. Mina ögon letade sig helt naturligt till denna unga dams bakdel, och konstaterade att den såg väldigt trevlig ut. Med trevlig menar jag inte att den hade en bra personlighet, för jag är man och kan uttrycka mig ytligare än så.
Jag kände ett starkt begär att ta fram mobilen för att filma den trevliga häcken i rörelse, medan jag nynnade på Bob Marley - Bad Boys. Men som om damen i fråga kunde läsa mina tankar så ökade hon takten i en väldans fart. Trots att hon hade kortare ben än mig så hade jag inte ens chans att hålla samma takt medan jag filmade och nynnade. Det hela var ett förlorat ändamål.
Så i brist på film av rumpan så lägger jag upp denna fina paintbild istället. Hoppas det duger.
Men med gott humör över dagen i övrigt, bestämde jag mig för att det inte hade känts fel att slå lite på Ferminator istället. Men han vägrade bestämt avslöja sin position.
Dagen började nu kännas lite menlös. Så jag gav personen framför mig i kassakön en lavett. Skyllde lite klumpigt på vädret och kände att dagen i alla fall inte varit totalt meningslös.
När jag sedan var på väg hem och sprang i sicksack för att undvika krypskyttar så svängde det plötsligt in en jänta framför mig. Mina ögon letade sig helt naturligt till denna unga dams bakdel, och konstaterade att den såg väldigt trevlig ut. Med trevlig menar jag inte att den hade en bra personlighet, för jag är man och kan uttrycka mig ytligare än så.
Jag kände ett starkt begär att ta fram mobilen för att filma den trevliga häcken i rörelse, medan jag nynnade på Bob Marley - Bad Boys. Men som om damen i fråga kunde läsa mina tankar så ökade hon takten i en väldans fart. Trots att hon hade kortare ben än mig så hade jag inte ens chans att hålla samma takt medan jag filmade och nynnade. Det hela var ett förlorat ändamål.
Så i brist på film av rumpan så lägger jag upp denna fina paintbild istället. Hoppas det duger.
fredag 4 mars 2011
Onyktra Buskage
Fija (som gillar majs), har en tendens att sätta sig i buskage och dricka sig onykter, när hon är på dåligt humör. Det har hon berättat för mig i förtroende, så jag väljer att skriva om det här i min ytterst diskreta blogg.
För att få henne att bli glad, har jag nu lovat att sällskapa henne när hon dricker sig redlös i ett buskage. Jag lovade även att hon skulle få spela Spice Girls på sin mobil under tiden. Jag lovade också att kasta de tomma ölburkarna/flaskorna på förbipasserande människor. De kommer sannerligen tro att det är en otrevlig buske som kastar det på dem.
När det sedan är dags för toalettbesök kommer folk nog bli förvånade när rollerna vänds mot dem och busken urinerar på dem istället för tvärtom.
Jag skulle bli glad om vi lyckats finna döda fågelkadaver i buskaget. Då hade jag kastat dem på pensionärer. Det tycker pensionärer om. De brukar ta med dem hem, stoppa upp dem och ha dem som sällskap. Duka en extra tallrik till dem när de ska äta middag, och prata om sina händelselösa dagar för dem. Döpa dem till saker som Bert och Örjan, ibland även Kjell eller Leif. Men aldrig Markus. Aldrig någonsin Markus.
Pensionärer har ibland tre bröstvårtor...
För att få henne att bli glad, har jag nu lovat att sällskapa henne när hon dricker sig redlös i ett buskage. Jag lovade även att hon skulle få spela Spice Girls på sin mobil under tiden. Jag lovade också att kasta de tomma ölburkarna/flaskorna på förbipasserande människor. De kommer sannerligen tro att det är en otrevlig buske som kastar det på dem.
När det sedan är dags för toalettbesök kommer folk nog bli förvånade när rollerna vänds mot dem och busken urinerar på dem istället för tvärtom.
Jag skulle bli glad om vi lyckats finna döda fågelkadaver i buskaget. Då hade jag kastat dem på pensionärer. Det tycker pensionärer om. De brukar ta med dem hem, stoppa upp dem och ha dem som sällskap. Duka en extra tallrik till dem när de ska äta middag, och prata om sina händelselösa dagar för dem. Döpa dem till saker som Bert och Örjan, ibland även Kjell eller Leif. Men aldrig Markus. Aldrig någonsin Markus.
Pensionärer har ibland tre bröstvårtor...
onsdag 2 mars 2011
Socialt accepterat
Bestämde mig för att åka till Mora för att handla kattmat, så att min övergödda kattstackare skall kunna efterlikna katten Gustaf ytterligare.
När jag satt mig på bussen, och väntade på att chauffören skulle få för sig att vi skulle lämna byn, så kikade jag ut genom fönstret. Det var ett ovanligt rent förnster för att sitta på en kommunaltrafiksbuss. Jag kikade ut över det vita landskapet och kunde efter ett tag konstatera att snön såg ut att röra på sig här och var. Jag funderade ett tag på om det kunde bero på ett synfel, eller om mackan jag åt till frukost var mer luddig än den borde.
När bussen sedan började röra på sig så såg det ut som om all snö rörde sig, så jag drog slutsatsen att domedagen nog närma sig. Sedan tänkte jag inte mer på det.
När jag vände min blick åt vänster så såg jag ryggen av ett slags barn som kröp fram på det smutsiga bussgolvet. Jag kände ett växande begär inom mig, ett begär jag inte visste var okej. Så jag knuffade till kvinnan som satt framför mig och frågade om det hela för säkerhets skull. Kvinnan stirrade storögt på mig när jag frågade om det är socialt accepterat att trampa på barn. Men jag fick inget svar från henne. Kanske var hon stum, eller så kan det vara så att musiken jag hade i öronen överröstade henne. Jag forskade aldrig närmre kring det hela. Jag antog istället att hennes tystnad menade att det var en självklarhet att det var accepterat. Men barnet ifråga var snabbare och alertare än stackars mig. Så det blev inget barntrampande för min del.
På tal om att trampa, så brakade jag genom isen på Orsasjön häromdagen. Det kändes som en sån där sak man ska ha gjort innan man flyttar härifrån. Så nu kan jag lägga till det på min långa meritlista.
På väg hem från Mora så fick jag höra av en dement dam kring 40år att hennes svarta ex-make som stulit hennes barn hade jobbat för underrättelsetjänsten och smugglade idag knark och barn. Eller nått liknande, jag slutade egentligen lyssna efter att hon sa; hej.
När jag satt mig på bussen, och väntade på att chauffören skulle få för sig att vi skulle lämna byn, så kikade jag ut genom fönstret. Det var ett ovanligt rent förnster för att sitta på en kommunaltrafiksbuss. Jag kikade ut över det vita landskapet och kunde efter ett tag konstatera att snön såg ut att röra på sig här och var. Jag funderade ett tag på om det kunde bero på ett synfel, eller om mackan jag åt till frukost var mer luddig än den borde.
När bussen sedan började röra på sig så såg det ut som om all snö rörde sig, så jag drog slutsatsen att domedagen nog närma sig. Sedan tänkte jag inte mer på det.
När jag vände min blick åt vänster så såg jag ryggen av ett slags barn som kröp fram på det smutsiga bussgolvet. Jag kände ett växande begär inom mig, ett begär jag inte visste var okej. Så jag knuffade till kvinnan som satt framför mig och frågade om det hela för säkerhets skull. Kvinnan stirrade storögt på mig när jag frågade om det är socialt accepterat att trampa på barn. Men jag fick inget svar från henne. Kanske var hon stum, eller så kan det vara så att musiken jag hade i öronen överröstade henne. Jag forskade aldrig närmre kring det hela. Jag antog istället att hennes tystnad menade att det var en självklarhet att det var accepterat. Men barnet ifråga var snabbare och alertare än stackars mig. Så det blev inget barntrampande för min del.
På tal om att trampa, så brakade jag genom isen på Orsasjön häromdagen. Det kändes som en sån där sak man ska ha gjort innan man flyttar härifrån. Så nu kan jag lägga till det på min långa meritlista.
På väg hem från Mora så fick jag höra av en dement dam kring 40år att hennes svarta ex-make som stulit hennes barn hade jobbat för underrättelsetjänsten och smugglade idag knark och barn. Eller nått liknande, jag slutade egentligen lyssna efter att hon sa; hej.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)