tisdag 5 mars 2013

Busigt tyst

Jag har varit lite avslagen på senaste tiden. Det har påverkat mina uppdateringar på denna blogg, och det ber jag om ursäkt för. Jag har dock inte varit inaktiv utav mig, jag har bara inte varit aktiv just här. Nog om det.

Månadens bus
Under denna tisdag bestämde jag mig för att vara lite busig. Jag påbörjade mitt bus redan på morgonen genom att väsa när jag talade med min katt. Det fungerade lite som en slags uppvärmning. Efter det så borstade jag tänderna som vanligt och rakade mig. Det gick okej. Sedan såg jag till att ha med mig en visselpipa när jag fick till bussen. Som vanligt hade jag såklart även ett litet block och en penna med mig.
Jag kom elegant in genom dörren till första lektionen  precis när den började. Jag satte mig bredvid Sanne och hon hälsade artigt. Jag nickade till svar. Sedan tog jag upp mitt lilla block och pennan jag hade valt ut för tillfället. Jag skrev på pappret och visade för henne. Det stod på engelska, men hon verkade förstå. Jag hade skrivit att jag inte hade någon röst idag. Jag skrev sedan till att jag ansåg det vara tråkigt att nicka samt att skaka på huvudet, därför hade jag tagit med mig en visselpipa istället. Ett pip för ja/jo, två pip för nej, tre pip för nja/kanske/relativt.
Första två lektionerna såg vi bara på film. Så jag bara antecknade lite små kommentarer till handlingen på filmen som Sanne och Frida (den långe) såg. Allt medan jag inte sa ett ord.
Jag hade dock efter filmtittandet två timmar filosofi att se fram emot. Dessa blev mer intressanta. Jag visade genast lappen för Helené (läraren), där jag hade skrivit om att jag saknade röst och att jag hade min visselpipa till hjälp. Dock glömde jag oftast min visselpipa, jag pep bara till några få gånger under lektionen. Fast jag var mer aktiv i diskussionerna genom anteckningar på mitt block som Helené sedan läste upp högt för alla så att jag var delaktiv i samtalen vi hade. Jag måste nog säga att jag var en av de mest aktiva i diskussionerna på detta vis trots allt.
På bussen hem från skolan efter mina fyra timmar i skolan så började två unga pojkar prata med mig. jag besvarade dem med pip från min visselpipa och en del anteckningar.
Så om man räknar med bussresa, tur-och-retur, så sa jag alltså inte ett ord på fem timmar. Enbart för att jag tyckte det kunde vara underhållande att lura i alla jag träffade att jag inte kunde prata. Det var det.
Här har ni några bilder från det hela.


Hur man umgås med barn:
Tips 1. Med kniv.
Tips 2. Rohypnol.

I övrigt fick Tessan en ny pojkvän i helgen medan hon låg och sov.