Åter en tågresa

Jag slog mig ner en bra stund innan tåget skulle avgå, för att vara säker på att jag inte skulle missa det. Jag packade upp min dator och tänkte kika på nån dålig film så jag kunde somna och kanske missa mitt tågbyte. Jag gör sådana saker ibland för att hålla min vardag lite mer äventyrlig.
Medan datorn startade upp kom ett äldre par som liknade russin ombord på tåget. Jag förstod genast att de var ett modemedvetande par då den äldre mannen uppenbarligen var en trendskapare, som lät lappen sitta kvar på jackan sen han köpt den. Den fladdrade fram och tillbaka vid hans skrev medan de letade upp en plats att sitta på. Jag förstod att detta måste vara medvetet för att dra uppmärksamhet till hans präktiga fallos. Jag antecknade i min svarta bok att; nästa gång jag köper ny jacka, spara steckkodslappen för att dra blickar till skrevet.

Medan jag fortfarande valde ut vilken film jag kunde somna till så hörde jag ofrivilligt dem prata om en bilolycka som hade skett där en yngling på 18 år hade fått hälsa på döden. Han hade hela sitt liv framför sig, suckade det gamla paret.
Jag fnös högt och tydligt. Vilket skitsnack de ägnade sig åt. Hur kan en person som levt i 18 år ha hela livet framför sig? Enda sättet ett sådant påstående kan stämma är ju om de första 18 åren i ens liv inte räknas. Jag blev lite arg på deras uttryck och blängde på dem i smyg när de inte kikade åt mitt håll.
Det var ju även ganska tydligt att han inte hade hela livet framför sig då han redan hade avslutat sitt liv.

När tåget till sluta lämnade perrongen såg jag självaste Milou från Tintins äventyr utanför. Jag kladdade honom mentalt genom fönstret och drömde mig bort till en värld där alkoholister såg som uppfriskande prickar som satte färg på vardagen.

Jag började känna mig stel i kroppen efter någon timmes resande, och försökte byta ställning så gått det gick, till och från. När jag slängde upp mina knän mot baksidan av ryggstödet framför mig märkte jag tydligt hur personen framför ilsknade till. Personen i fråga kastade sig bak mot sätet varje gång jag flyttade på benen. Till en början tyckte jag mest det var kul, sen fick jag en känsla av att jag kanske inte skulle göra personen arg på mig. Men så fick jag en skymt av vad det faktiskt var för person. Det var en vacker liten dam som inte alls såg fy skam ut. Därmed bestämde jag mig för att fortsätta, för att hålla hennes fokus på mig. Jag log och kände att jag nog hade halva inne. För att fånga en fin flicka på kroken måste du ju trots allt först fånga hennes uppmärksamhet.
Så hon fick helt enkelt skylla sig själv, hon var för snygg för att jag skulle kunna sluta irritera och reta upp henne.

Som alltid när man åker flertal timmar på tåg blev jag tvungen att använda toaletten till sist. När jag väl hade lättat på trycket märkte jag att det faktiskt inte gick att spola ut urinet jag hade fyllt toaletten med. Det gick inte heller att tvätta händerna då det inte kom något vatten ur kranen. Men jag är en man med känsla för nödlösningar. Då jag har katt hemma visste jag direkt hur jag skulle lösa det hela. Jag sprätte lite med fötterna mot toaletten och slickade sedan rent mina händer och gick för att sätta mig tillrätta på min plats på nytt. Kastade upp benen mot sätet framför mig och njöt av den uppmärksamheten kvinnan framför gav mig.

När jag sedan skulle av tåget för att hinna med det sista bytet hade någon dum fåne ställt en barnvagn i vägen som jag var tvungen att kasta ut innan jag själv kunde gå ur tåget. Omständligt och onödigt.
Medan jag gick till sista tåget för dagen så kom jag tänka på ett vattentätt alibi för att vara otrogen. Res bakåt i tiden till innan ni var ihop!


På tal om origami; var jag den enda som firade nyår genom att stå nykter på balkongen görandes helikoptern?

Spishändelsen

Jag har samlat notiser, om vad som skall skrivas ner här, på hög. Nu får jag snart inte plats i min lägenhet längre och måste ta mig i kragen att skriva ner en del saker här så jag kan kasta någon notis och så småningom få plats att sova i min säng på nytt. Jag har inte sovit bekvämt sedan jag sist uppdaterade denna blogg.

Jag gör som så att jag skriver en kort notis, i ett inlägg här. Nästa inlägg blir en ny notis. Om de hamnar i rätt ordning är jag inte helt säker på. Jag tar dem i den ordningen jag finner dem nu bara.


När jag ockuperade min brors lägenhet medan han var i London, så höll jag rent av på att dö.
Det var min första dag i den övergivna lägenheten då jag insåg att plattorna på spisen inte ville lyda mina befallningar. Jag svor och spottade, samt kastade snus i vasken. Vems det var eller vart jag fick tag på den är en helt annan historia.
Jag kallade på hjälp från min främmande unga vän David, som i denna historia får heta Tvärsur, för att kunna vara anonym.
Jag berättade inte för honom om spisens illvilja jämte mig. Utan jag bjöd över honom för att bjuda på mat istället. På detta viset skulle han bli illa tvungen att hjälpa mig med mitt problem. Det enda som gick galet i min genial plan, var det att Tvärsur är lika värdelös på hemkunskap som mig. Vi slog våra kloka skallar ihop och kom fram till att vi behövde hjälp från högre makter. Så jag ringde min mor. Men hon bara skrattade åt oss och jag började känna paniken spridas i kroppen ju hungrigare min mage sa åt mig att jag var.
Jag skrev då på Facebook att jag inte kunde laga mat och behövde hjälp innan jag svalt ihjäl. Även då skrattade folket åt det hela. Det var nu jag lärde mig att sluta be om hjälp utav folk som känner mig. Så jag gick och knackade på hos en främmande granne istället. Det tog ett tag innan dörren öppnades, så jag höll på att dö av hunger under tiden jag väntade. När dörren öppnades möttes vi av en man som sålde knark i sin hall. Han kallade det för sitt förråd och jag skymtade ett flertal gamla flingpaket som nog har någon anknytning till knark på något vis. Tvärsur såg nervös ut och jag förstod honom. Det var ganska stor sannolikhet så att vi skulle dö om vi gick in i denna mans lägenhet. Men styrda av våra magar gjorde vi det ändå. Han visade snabbt hur hans spis fungerade, och vi hann inte ens tacka för hans hjälpsamhet innan vi flydde från hans lägenhet innan fick AIDS.
Väl tillbaka i min brors lägenhet konstaterade vi att plattorna på spisen i denna lägenheten inte ville fungera som de hos den konstige mannen.
Vi gav upp och använde oss av ugnens funktioner som dock fungerade.

24 timmar senare våldtog jag spisen tills den gav upp och började fungera som jag ville.