tisdag 16 november 2010

Grizzlybjörn

Ibland så verkar det som att min hjärna bestämmer sig för att vara osammanhängande och förvirrande bara för att jäklas med mig.
När jag här om dagen skulle laga mat så gick jag först in på toaletten, tog av mig brallorna, men innan jag hann sätta mig kom jag på att jag inte behövde uträtta några behov på toaletten. Jag drog då upp mina byxor på nytt och spolade.
Först när jag lämnat toaletten ställde jag mig frågan; varför spolade jag?
Jag stod en stund och funderade på om jag hade kissat utan att tänka på det, men nej, det visste jag om att jag inte gjort. Jag spolade alltså bara för att jag var inne i badrummet? Men, då borde jag ju även spola efter jag duschat, och det brukar jag då bestämt inte göra. Tror jag.


Efter jag hade ätit maten, som jag till sist blev färdig att laga till mig själv, så kändes magen ganska överfull.
Det var då det hände. Jag kände hur magen burrade till och en rap kom ingående. Jag öppnade munnen och välkomnade denna manliga akt.
Ut kom ett läte så manligt att jag förvandlades till något manligare än en människa. Jag var helt övertygad, för en sekund eller två, att jag faktiskt var en stor björn. En grizzlybjörn.

Jag placerades i Kanada där dessa manliga kreatur är relativt vanliga. De är som vanligast i Alaska, men där är det överdrivet kallt har jag hört. Så jag hamnade i Kanada istället, av behaglighetsskäl. Där jagade jag människor med mina enorma käkar och spred skräck i små fredliga byar. Jag var känd som Saftan den förskräcklige och alla fruktade mitt namn. Flertal gånger hade erfarna jägare gett sig ut på jakt efter mig. Ingen gång hade de återvänt.
Jag hade ett eget harem av vackra grizzlybjörns honor som alla åtrådde mig. Förutom Berit. Men henne hade jag bara med i haremet för att få till ett jämt antal, för som alla vet så fruktar grizzlybjörnar alla former av udda tal. Jag hade länge funderat på att byta ut Berit, men Berit hade trots allt ganska fin rumpa, så det var svårt att finna en värdig ersättare.
Det var höst, men soligt, och jag fick kisa för att se något denna dag. Jag satt och njöt medan jag sket ut resterna av några australienska turister som inte hade lärt sig frukta mitt namn. De stank ännu mer på vägen ut än in. De hade smakat som en blandning mellan kyckling och känguru, vilket jag hade funnit komiskt. Medan jag höll på att klämma ut det sista av familjens minsta barn ur min ändtarm ryckes jag ur visionen då rapen avtog.

Jag suckade djupt och länge. Nu kunde jag få plats med mer i magen. Så jag gick till butiken för att få med mig hem lite varor jag paxat tidigare i veckan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Du har rätt till min Åsikt