Idag anlände bussen jag skulle åka med 5 minuter innan den skulle ge sig av. Inget jäkt, och det kändes som att det kunde bli en bra dag. Jag kliver på bussen, betalar för resan och beger mig än mer inåt för att leta upp en sittplats, på höger sida såklart. Har någon form av tvångstanke när jag åker buss om att jag måste sitta på höger sida. Vet inte varför, men det bara är så. De som inte vet om det har ibland tyckt jag varit oartig som inte satt mig i deras direkta närhet när de sätter sig på vänster sida. Men det är inte något jag rår för. Inte för att det bekommer mig om folk anser mig oartig ändå.
Vilket fall som helst, när jag söker upp min plats, fastnar min blick på en gubbe som tappat all sin färg i håret. Han har sitt hår uppsatt i en liten tofs rakt uppe på huvudet. Hårt spänt att det ser lite smärtsamt ut. Han verkar inte hår-öm, för tofsen på huvudet verkar inte bekomma honom. Jag antar då att denna tofsen är något vanligt för honom. Eller satte någon kanske upp hans hår medan han sov och han hade inte märkt det än?
Min första tanke var direkt att han nog var konstnär. Jag ville fråga om hans autograf, men jag kände mig blyg och tillbakadragen, så jag lät bli. Jag gick förbi honom, satte mig ner på en plats, på höger sida, och beundrade farbrorn i hemlighet.
Det var ett tag sedan jag uppdaterade Boulehavet, så jag tänkte idag försöka mig på ett lite längre inlägg, på lite olika händelser. Jag har nu beskrivit en händelse från denna dagen, och tänkte därför gå vidare till en händelse som hände en helt annan dag.
Jag har arbetat i över en månad på ett fritids, där jag har hand om barn som är 6-8 år gamla. Det har fungerat bra, och jag har inte fått alla barnen att gråta, än, bara några.
Ibland förundras man av barnens ordförråd. Mattias cyklade på en av de gula trehjulingarna. Ni vet säkert hurdana cyklar jag menar då. Ni hade säkert dem på eran första skola även ni, och även ni cyklade säkert på dem tills de trillade sönder under er, av ren utmattning.
Medan han cyklade på den för mig nostalgiska cykel så skrek han till Filippa att hon hånglade med en annans, bekant till dem, kuk. Detta ansåg jag inte vara helt korrekt uttryckt av Mattias. Så säger man ju inte till sin lekkamrat, tyckte jag. Det heter ju faktiskt SÖRPLA SNOPP.
När jag var med på gymnastiken senast var jag bara skyldig till två av tre gråtfall. Det tredje fallet låg Åsa bakom, som är en av de andra vuxna då alltså. Vi ifrågasatte oss själva som lämpliga för det hela lite. Men sen ignorerade vi våra tankar kring det och skrattade åt barnen istället.
För någon dag sedan så pratade jag med broder Ewil i telefon och han berättade att han sökte febrilt nytt jobb. Även sådana jobb han visste att han inte skulle få. Jag berättade att det har jag också gjort i mina dagar. Bland annat har jag sökt som dragspelande tomte på kolmården. Jag fick aldrig det jobbet, så jag sökte då till spådam istället. Där fick jag i alla fall svar. De tyckte jag hade ett bra och välskrivet CV, men undrade varför jag inte hade skrivit något om mina spå-erfarenheter. Jag svarade snabbt och ärligt att det inte var så konstigt att jag inte nämnde dem. Det är helt enkelt inget jag brukar yttra för vem som helst. Speciellt då jag inte har några. Man tycker att man borde fått ett nej på ansökan efter det, men de erbjöd istället att skicka mig på en kurs. Jag tackade nej. Jag tror inte världen hade mått bra av att ha mig som spådam.
Låt mig se i min kula vad jag ser angående din framtid... tja... Jag tycker inte om att meddela dåliga nyheter, så du kommer nog leva för evigt. Så länge du inte glömmer att kolla åt båda hållen när du gör över gatan...
Angående veckodagarnas innebörd så saknades ju två dagars hemliga innebörd sist jag skrev om dem. De har nu fått sina innebörder. Det var Onsdag och Lördag som behövde något bra.
Onsdag = Tjock, fet, rund, epic. (O:et är ju faktiskt den tjockaste av alla bokstäver, så det är bara logiskt.)
Lördag = Sjuk, gift, äktenskap, dåre. (Har en kompis som släppte bomben att hon skulle gifta sig på en lördag, mer förklaring känns onödig.)
Tack för denna gången
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Du har rätt till min Åsikt