söndag 25 december 2016

Bruna krogar och sjungande nunnor

Häromdagen var jag ute och gick på en bro. Vart bron befann sig är inte av vikt för min historia. Vad som dock är av vikt för den, var det faktum att jag fick syn på en bit Marabouchoklad på marken. En sån där fyrkant från en chokladbar. Jag fascinerades först av hur perfekt avbruten den var från den icke närvarande chokladbaren. Den var verkligen en perfekt liten kvadrat. Min första instinkt, när jag såg på denna perfekta lilla bruna kvadrat, var att sparka till den riktigt ordentligt. Av oförståeliga skäl tyckte jag även att det var en underbar idé att genomföra denna instinkt. Därav sparkade jag till den så hårt jag förmådde. Den lilla oskyldiga kvadraten for iväg som ett skott. Det lilla bruna skottet for och träffade en nunna i huvudet, det fortsatte sedan rakt in i skallen på nunnan bredvid den första nunnan. De skrek till och formade en liten kort himmelsk trudelutt. Min givna reaktion var att skratta högt och öppet åt chokladbitens eleganta flygfärd, samtidigt som jag såklart applåderade åt trudelutten. För att göra det hela än mer underbart lyckades jag få till två smakfulla prutt-läten med mina händer när jag applåderade, vilket gjorde min dag ännu ljuvligare.
Det var vid det här tillfället som jag vaknade upp, från den bästa drömmen jag någonsin haft i mitt liv, och insåg att jag aldrig kommer få uppleva ett sådant perfekt ögonblick i mitt liv på riktigt. Jag kände mig genast väldigt ambivalent till att lämna sängen under resten av dagen. Onekligen resulterade insikten av det hela till att det blev en väldigt oproduktiv dag.
När jag nu sitter och skriver ner detta känner jag mig osäker på en ny sak, som jag inte kan minnas mig vara osäker om vid tidigare skeden i mitt liv. Heter det verkligen chokladbar, när man menar de där vanliga Marabou chokladgrejen, eller heter det chokladkaka? Jag valde dock att skriva bar, då jag föredrar barer. Egentligen använder jag hellre ordet krog. Så min önskan så här kring jul är nu att det blir legitimt att bruka ordet chokladkrog. Men julafton var igår, så än en gång har livet lurat mig på allt av värde.

tisdag 8 november 2016

Is-parkett och stenslungande apor

Idag lade jag mig till ro i badkaret, när jag plötsligt kom på att jag inte hade tryckt play på musiklistan. Genast hoppade jag ut ur badet för att lite hastigt trycka på den heliga knappen som skulle medföra att jag kunde lyssna på lite satanisk black metal medan jag läste på om makt i mitt badkar. Till min förundran var mitt plastgolv lika halt som en pöl täckt av blankis när man har raggsockar på sig. Detta på grund av mina väldigt våta fötter. Jag svor som en rysk tioåring medan golvets överdrivet halkiga yta kastade in mig i min filmhylla. När jag sedan fann mig i situationen tänkte jag än en gång på vilken tur det är att jag alltid har fördragna fönster i mitt hem, så att mina grannar inte pekar och skrattar åt mig oftare än de redan gör. I min nakenhet och förtvivlan hade jag i övrigt varit ett lätt byte att förödmjuka. Jag kan tänka mig att det kanske inte heller bör publiceras så här i textform, men då det var så längesen jag bjöd på mig själv här i min blogg, känner jag att det är något jag nog för bjuda på trots allt.

Jag kanske skulle börjat med att be om ursäkt för att jag inte uppdaterat Boulehavet på några år nu, men det tänker jag inte göra. Faktum är att jag antagligen inte heller lär återkomma med inlägg här så som tidigare, trots detta inlägg. Jag kommer förmodligen slänga in nått trams när jag har lust, men inte tvinga mig till att uppdatera så som jag gjorde förr. Tanken är att det inte ska kännas som ett tvång för mig, samtidigt som jag ändå vill se att jag blir mer frekvent här igen. Dock kan jag inte se framtiden, och därför lovar jag inte ett jäkla dugg.

När jag åkte tåg idag så började det tydligen brinna. Detta var något som jag inte var skyldig till och jag kan hävda det med en väldigt ärlig stämma. Det betyder inte att jag blivit bättre på att ljuga, utan jag är helt enkelt oskyldig. Det faktum att branden var utanför tåget och jag var i tåget, är ett starkt alibi som talar till min fördel. Nu kan man fråga sig vart jag vill komma med det här, jo, tåget var tvunget att stanna. Mitt i ödemarken mellan Vinslöv och Hässleholm, nära en skog och en åker. Medan vi väntade på att få fortsätta hurrade en del skolungdomar som inte ville till skolan, och en del andra spekulerade om brinnande fåglar. Fast det som mina öron blödde mest av var några unga skoldamer som diskuterade apors intelligens. De menade på att apor var väldigt smarta, som inte behövde verktyg för att öppna en nöt. Istället använde de bara en sten. De diskuterade vidare om hur de själva inte var så smarta och aldrig hade klarat av att öppna nöten. Jag känner här att de verkligen behöver komma i tid till sin skola, då de verkar behöva utvecklas. Samtidigt känner jag att de var i den åldern då det nog redan var för sent. Först och främst, varför skulle de inte få för sig att använda en sten till nöten, om nu inget annat fanns tillgängligt? Samt om stenen här inte ses som ett verktyg, så bör de nog se över definitionen av verktyg! Ja, apor är nog smartare än dem, och det är väl tur att de har lite självinsikt och själva inser det.






Då jag vid tidigare inlägg lagt in bus och någon udda kunskap, ska jag kanske avsluta med att berätta att jag nyligen fick veta att Montessori pedagogiken skapades utav Marie Montessori, som var rasbiolog och bara ansåg att vackra fick jobba på skolorna.
Som bus vill jag inte avslöja för mycket. Det är nämligen så att jag gömde något för en i klassen, en som kommit att bli en nära vän till mig. Men hon har inte uppmärksammat det än, trots den tidsperioden som nu passerat då jag gjorde det. Vi får se hur det utvecklas längre fram i tiden.

lördag 10 maj 2014

En matkasse, fylld med spott, i en korridor.

Kära blogg, för ett tag sedan kissade jag på en tandborste. Den var vit och rosa. Det var inte min tandborste. Den var placerad bredvid en toalettborste. Toalettborsten var rosa. Det hela kändes lite surrealistiskt. När jag hade kissat klart skrev jag genast ner händelsen i min anteckningar, så att jag aldrig skulle glömma att det hade skett, eller tro att jag bara hade drömt det hela.

I övriga nyheter var det April förra månaden, och som Aprilskämt valde jag att inte uppdatera min blogg. Varsågoda.

För ett bra tag sedan diskuterade jag och Cyniker-Robin hans matlåda. Jag vet inte riktigt varför vi gjorde det, men jag antar att han åt något äckligt. Förmodligen tyckte även han att det var äckligt. Han berättade om vart han hade köpt sina lådor, som han brukar som matlådor. Jag inflikte att det nog var billigare att bara ta en ICA-kasse. Det är ett ekonomiskt tips från mig. Släng ner din mat i en ICA-kasse istället. Lätt att transportera, smidigare än en matlåda. Sen kan man vika kanterna så den blir som en skål när man ska äta. Man behöver inte heller ta med sig bestick, för man kan bara ta handen under kassen och gröpa ur maten in i ens mun. På det viset sparar man även disk. Jag ser bara fördelar med att ha maten i en kasse istället för en låda. Jag tror det kan bli en ny "inne-grej".
Annars tror jag även det kan vara praktiskt att ha en påse fylld med spott. För de där gångerna någon gör en riktigt besviken. Då kan man bara doppa handen i sin kasse med spott och svinga lite spott på personen/personerna i fråga. Jag tror faktiskt det känns lite extra när det är begagnat spott, från en kasse. Det behöver ju inte vara ens eget spott heller. Man kan samla från många olika. Bara att gå runt med en kasse och samla på folks spott är ett ganska spännande projekt.
Jag börjar faktiskt tro att många saker bli mer spännande om man har det i en kasse. Kassar är underskattade. På tal om det så ska ju Willy:s ha Sveriges billigaste matkasse. Jag borde åka dit oftare, enbart för att köpa kassar. Som man kan ta exempelvis spott i. Bara en tanke...


Häromdagen skrek en unge i en av mina drömmar. Det var oerhört irriterande och stal all fokus från resten av drömmen. Så jag skrek tillbaka. En hel del. Sen frågade jag ungen om den hade ont, och tipsade den att om den hade ont, kunde den ta av sig sin strumpa och knyta fast den där hen hade ont, i brist på plåster. Jag är till och med hjälpsam i mina drömmar. Jag är en fin människa. Jag borde få Nobels fredspris. Minst.


När jag växte upp, så bodde jag utanför Huaröd. På deras grundskola var könsrollerna inte jämlika. Jag baserar detta på gymnastiklektionerna. Pojkarnas omklädningsrum var nämligen i en korridor, som alla gick igenom. Duschen var i samma korridor, med ett duschdraperi som inte täckte hela duschutrymmet. Flickorna hade däremot ett eget rum att byta om i, likaså duschar i det rummet. Jag kände mig alltid smått kränkt över att behöva duscha och byta om i en jäkla korridor. Jag vet inte riktigt om det är tillåtet att ha det på ett sådant vis. Jag vet inte om de idag har ändrat på upplägget, men när jag var mellan 16-18 år eller något, så var det inte fixat. Det är faktiskt inte ett dugg okej. Varför skall pojkar behöva byta om i en jäkla korridor? Jag tror bestämt jag är ärrad för resten av livet genom den här upplevelsen. Jag tror det var ett av skälen till att jag inte trivdes att ha gymnastik i skolan. Jag förknippade det med att folk som inte hörde hemma i omklädningsrummet sprang igenom det titt som tätt, för att de helt enkelt behövde gå där för att komma till sina lektionssalar. Jag borde faktiskt skriva en tjock och argsint bok om hur förvriden min syn på världen kring mig blivit utav att fått uppleva det i min uppväxt. Jag borde verkligen ha ett starkt förakt mot hur orättvist världen behandlar oss män, och hur mycket som kvinnorna får som inte vi får. Jag ser inte varför kvinnors privatliv är mer värda än mäns. Nej, det är fan skamligt att få det inbankat så tidigt i sin skalle; att det kvinnliga könet förtjänar ett omklädningsrum mer än det manliga könet gör. Skamligt!


Månadens bus stod fan personalen på Coop i Broby för. Då de möblerat med en glipa mellan två hyllor som är så där frestande att ta sig genom, fastän man som vuxen människa inte kommer lyckas ta sig genom. Barn kommer genast att rusa in där, medan deras föräldrar måste gå runt. De har nu haft det möblerat så ett tag, och jag är övertygad att det bara är för att jäklas.
Även Självmords-Mathias och Vandal-Adam har busat. De fäste googly-ögon på min väska. Så när jag satt på bussen hem och slängde ett öga på min väska, slängde den ett par ögon tillbaka på mig. Det var Vandal-Adam som hade varit i farten, och han var givetvis förbaskat stolt över sin gärning. Självmords-Mathias var också jätte stolt över sitt bus, då han hade satt ögon på min dricksflaska. Fast de hade trillat av innan jag fick syn på dem. Så han misslyckades grovt med sitt bus, och fick ännu ett skäl till att vilja ta sitt eget liv. 

lördag 29 mars 2014

Grävlingar som blåser löv.

När jag idag skulle kika igenom anteckningar inför dagens inlägg i den här bloggen fann jag några gamla anteckningar som jag så klart inte förstår mig på när jag nu läser dem. Ett exempel är "deo -spraya mjöl". Vet inte riktigt varför man skulle få för sig att göra det, eller varför jag har skrivit ner det. Kan hända att det bara är något jag tyckte det lät som att någon sa, och därefter skrev ner det. Jag har faktiskt inte någon aning.
Något jag dock vet något om att att det vore mer praktiskt att köpa prostituerade på badstränder. På gator har de vanligen mer kläder på sig än vad de har på stränder, vilket gör att falsk marknadsföring är vanligare, inom prostitution, på gatorna än på stränderna. Alltså är det ett tips för alla torskar inför sommaren. Köp era ligg på badstranden, då vet ni mer vad ni får.


När jag bläddrar vidare i dessa anteckningar finner jag notiser från  dagen då jag låtsades att jag inte kunde prata i skolan. Jag hade istället med mig en visselpipa och ett anteckningsblock att kommunicera med. Här följer anteckningarna från ena lektionen jag deltog i under den dagen:
"Fridas fel!"
"Härlig muspekare"
"Rumpa!"
"Datorn låter mer än filmen"
"Ärlighet varar längst"
"KORT"
"Korrekt musik till 1700-tal"
"Hon i gult såg hemsk ut"
"Vad sysslar datorn med? Den låter mer än ett modem från 90-talet"
"Stor rumpa!"
"Latin"
"Party!"
"(Knulla som kaniner)"
"Publik?"
"Är detta typiskt för 1700-tal, eller är det typiskt för Frankrike?"
"Skank"
"Jag vill ha apor"
"Påklätt bad?"
"Mops tillbaka?"
"Bra förklädnad!"
"Jävla Frida!"
"Rengjorde hon skivan?"
"Låt dem äta kakor"
"Varför ligger min tavla där?"
"Har den inte fått tillräckligt med fart?"
"Wannabe trappa"
"Jag har inte sett en enda apa än"
"Är det en afrikan?"
"Hon slapp vara gravid så länge"
"GET!"
"Lamm!"
"Fortfarande inte lika utdragen som The Hobbit"
"Han tog nog inget direkt flyg"
"Kom ingen rök från pipan"
Jag antar att vi såg på någon film under den lektionen. Som sagt, det här var ganska gamla anteckningar.  Det sista som skrev i anteckningsblocket den dagen var:
"Jag blev precis sugen på frusen yoghurt... hur smakar frusen yoghurt?  Beror kanske på vilken yoghurt smak? Jordgubbsyoghurt smakar möjligen jordgubb? Är det lite som en slags sur glass?
Jag sätter en trea som avslutning på den här diskussionen."


Den här morgonen släppte grannen på östra sidan (har ingen aning om det är öst eller ej, jag brukar hitta på åt vilka håll vädertecknen befinner sig utefter vad som jag får för mig att vräka ur mig) släppte ut sina småhundar att skälla på gräset klockan fem. Antagligen så skällde de på golvet när de var inne, och ägarna ville sova lite till, så de tyckte det var en bra idé att de väckte grannarna istället. Med andra ord vaknade jag i alla fall i tid för att sätta mig på ett tåg som tog mig härifrån.
När jag sedan kom hem igen så möttes jag av ett kaos i mitt hem. Den enda logiska förklaringen jag kom på var att något jagat in ett skadat rådjur i mitt kompakta hem med en lövblås. Man har sedan jagat det stackars rådjuret runt, runt i mitt lilla hem med lövblåsen. Blod och förstörelse så långt mitt öga kunde skåda. Jag hade dock inte mina glasögon på mig, så jag såg inte så långt, det kan jag erkänna. Jag kan också erkänna att jag överdriver händelsen en hel del. Men tanken på att jag kanske välte skålen när hundarna väckte mig klockan fem, finns inte i mitt tankeförlopp. Dock finns rådjuret och lövblåsen där. Alltså är det nog så.
På tal om djur så funderar både jag och Självmords-Mathias på att gå ut i skogen för att leta upp vars en vildsint grävling att tvinga hem. Jag vill gärna att min ska ha någon farlig sjukdom som gör den extra ilsk och farlig. Gärna någon form av zombie-virus. Det är idealt. Jag hade sedan tänkt att gå ut med den i koppel. Jag är väl medveten om att jag alltid bör ha en hållbar pinne att mota bort den från mig själv, så den inte attackerar mig. Stort sett enda skälet till att göra detta; är för att slippa stå i köer.


Månadens bus har består av ett återkommande skämt jag utsätter Cyniker-Robin för. Varje dag vi har Engelska ihop så har han med sig en frukt och en oöppnad Loka flaska. Så när jag ser en öppning i hans försvar ger jag flaskan en lavett, så den flyger in i väggen. Vilket i sin tur resulterar att han inte kan öppna den som planerat, utan att den sprutar åt alla håll. Han har nu börjat vaka över sina Loka-flaskor med hökögon. Men skam den som ger sig.

fredag 28 februari 2014

Fläckar av Korv

När jag satt på bussen senast kände jag mig tvungen att sucka ganska högt. Så högt att flertal personer stirrade rakt på mig faktiskt. En dels blickar dröjde kvar, som om de förväntade sig ett svar från mig, på varför jag hade suckat så högt. Fast deras frågande blickar fick inget svar från mig.
Bussen var knökfull, det var därför jag avlade den djupa högljudda sucken. Till råga på det så hade jag haft sönder mina hörlurar, och kunde enbart lyssna på min musik genom att förarga min omgivning. Även om det var ett lockande alternativ så valde jag att inget göra det, i alla fall inte den här gången. Delvis för att den äldre kvinnan som satt intill mig skrämde mig en aning, och jag ville därför inte locka till mig hennes uppmärksamhet mer än nödvändigt. Som det var nu slapp jag att hon kastade förälskade blickat åt mitt håll medan hon satt med sin fejk-läderväska skrämmande nära sitt ansikte medan hon till och från slickade på dess fläckar. Fläckar, som den asiatiska fabriken som tillverkad väskan inte placerat på den. Då hon höll väskan så nära sitt ansikte kunde jag inte direkt utskilja ifall det var hennes andedräkt eller fläckarna som avgav den mystiska odören som hängde tungt över de platserna närmst henne. Hur det än befann sig så hade jag ganska svårt att koppla av under bussresan, fast jag avlade ingen mer djup suck förrän jag hade stigit av bussen.

Det kanske bör nämnas att det inte är jag personligen som var med om den här bussresan, utan att jag bara valde att berätta någon annans busshistoria, sett från min synvinkel. Den är sann, men inte min egen. Ifall någon skulle undra. 


I andra nyheter har jag börjat fundera på att byta efternamn till Korv. Jag tror det hade sett fint ut på mitt pass, Saftan Korv. Sorgligt nog har jag faktiskt inget pass. Det säger lite om hur lite jag är ute och reser. Det är en av de sakerna jag ångrar mest i mitt liv (än så länge). Det och att jag aldrig byggt en trädkoja. Fast det vet ju de som följer min blogg redan om. Jag har fortfarande inte byggt någon trädkoja sedan jag sist tog upp det. Det är faktiskt så att jag är ganska bra på att skjuta upp saker och ting. Ifall någon känner sig manad att ta tag i projektet så får de gärna göra det, ring mig och säg till mig att vi ta med fasiken skall bygga en trädkoja. Eller rent av ut och resa någonstans. Fast om ni kommer med förslag om någon ödemark kan det hända att jag tror ni planerar att mörda mig istället, med det sagt så är det ingen omöjlighet att jag ändå följer med på det. Livet ska vara ett äventyr.
Hade jag hetat Korv i efternamn hade jag börjat sälja pålägg tror jag. På tub. Vem hade inte velat köpa Korv på tub? Givetvis skulle det enbart stå Korv, för att jag hetat Korv, det skulle givetvis inte vara korv i tuben. Många hade kanske trott det dock. Egentligen skulle det bara varit kaviar.
Jag antar att ifall jag genomför den planen, så kan det räknas som månadens bus, den månaden då det görs i alla fall. Vilket såklart för in mig på månadens bus.
Jag blev indragen på Bånken (ett uteställe i Kristianstad för dem som flaxar på lemmar till någon form av musik) förra helgen. Väl där så dansade jag inte. Det är allt. Med andra ord, jag har inte varit busig den här månaden. Alltså, för ni som läser detta gärna skicka in någon ni gjort istället.

torsdag 13 februari 2014

fredag 31 januari 2014

Kalla U-länder

Under denna månad har jag har diskussion kring hur många u-länder är kalla. Ska vi räkna de lägre stående industriländerna så blir det några stycken. Fast faktum är ju att även om de är lägre stående, och inte så långt komna än, så är de likväl industriländer. Alltså är det väldigt få u-länder som befinner sig där de kalla klimaten befinner sig. Med andra ord är u-länder i regel varma länder. Kan det då vara så att detta faktum är en slump, eller hör klimatet och länders utveckling ihop?
Möjligen är det så att det är värmen som gör invånarna ganska slöa, och därmed oförmögna att utveckla sitt land i samma takt som andra länder utvecklat? Då borde vi kanske ställa oss frågan om vi gör rätt i att skicka kläder till dessa länder. Med kläderna vi skickar dem bli de enbart ännu varmare, och latare? Kan det vara så att våra kläd-bidrag till dessa länder är en av faktorerna kring att de inte utvecklas i den takt vi anser normal? Borde vi inte skicka dem kepsar och solglasögon istället? Så att de lättare handskas med den jobbiga solen? Kanske lite solkräm och energidryck?
Jag talade även med en kvinna för ett tag sedan som beskrev sig själv som deprimerad, fast att hon inte ville ha hjälp med det, för hon hade blivit van, och då behövde man inte hjälp. Med den logiken kan vi även sluta skicka mat till u-länder, då de redan är vana vid att äta lite, så de behöver ändå inte den maten vi skickar. Det hela låter väldigt pragmatiskt, och vem är väl jag att gå emot något som bidrar till att kraven sänks? Fast nu är det kanske så att u-länder helt enkelt är vana vid att vara u-länder, och därför är det okej att de förblir u-länder? Vi andra är ju även vana vid att de är u-länder, så det vore kanske fel för våran del också? Varför äventyra något överhuvudtaget? Åt helvete med all utveckling! Allt blir nog bättre om vi håller en rutin och aldrig går någonstans vi icke varit förut. Nu känner jag att jag börjar spåra ut och min irritation gör sig påmind.
Det är nämligen så att jag känt mig ganska irriterad på senaste tiden. Tidigare idag kom jag på mig själv att bli irriterad inne på Coop, då en äldre man som stod före mig i kassan tog oerhört lång tid på  sig att betala. Jag skällde på honom i mitt huvud, då han hade problem att veta hur man genomförde en vanlig betalkorts-betalning. Någon som jag anser man ska ha lärt sig efter ett par gånger. Jag undrade ifall han aldrig handlat tidigare och trampade allt otåligare på samma plats medan jag väntade. Det tog ett bra tag innan jag insåg att mannen jag irriterade mig på var blind, och därför tog lite längre tid på sig vid kassan än vad jag ansåg vara normalt. Jag svor då lite smått för mig själv över att jag inte hade ställt mig i kön till den andra kassan som var öppen istället.
Kanske är det helt enkelt så att jag rent av är en dålig människa? Möjligen är det därför jag inte skickar några solglasögon till u-länder? Eller så är jag inte en dålig människa, kanske är jag helt enkelt bara en vanlig människa?


Vidare till viktigare frågor. Hur många geléråttor kan man få plats med i sin rumpa innan man får känslan av att det är för trångt? Frågan hänvisar till normalstora geléråttor, och inte de där stora man kan vinna på lotto osv. Jag har personligen inget konkret svar. Jag har inte testat på mig själv, men ifall någon har testat, får de gärna bidra med sitt svar. Givetvis är jag medveten om att svaret varierar från person till person, och att man borde ordna en ganska stor testgrupp för att komma fram till ett medelantal, men jag är ganska lat, och kan därför nöja mig med att någon enstaka svarar på frågan och utgå från att det svaret är ett form av medel antal.


En annan fråga är om man i motsats till ordet update, kan säga downdate. När man alltså, till exempel, vill gå tillbaka till en version av ett program än den versionen man för tillfället har installerat. Eller ses downdate bara som en dålig version av en update. Möjligen är det bara så att en downdate bara är en dejt med en person som har downs-syndrom? Personligen har jag aldrig varit på en downsdate, vad jag vet. Jag har dock på sätt och vis gjort en downdate av program på datorn. Har ni gjort/varit på downdate på senaste tiden (om någonsin)?


Månadens bus var ganska klent. Jag bestämde mig en dag för att avsluta alla meningar jag skrev med ett frågetecken. En del jag pratade med över internet den dagen verkade bli lite irriterande. Jag fann det ganska underhållande. För att ni läsare här ska förstå lite hur det ser ut om man avslutar varje mening med ett frågetecken (även om det egentligen inte är en fråga), tänkte jag skriva ett litet stycke här då jag brukar metoden:

Idag skulle jag berätta lite vad jag hade för slags fritidsintressen på engelskan? Så jag berättade gladeligen lite om hur min fritid ser ut? Jag gillar genitalier och våld? Gärna kombinerat? Sedan gillar jag även frukostflingor? Ibland hoppar jag alla annan form av föda? Som mest har jag levt på frukostflingor i fjorton dagar i sträck? Dock var det en lögn? Jag avskyr att utföra våld mot genitalier? Jag är väldigt öm mot mina genitalier? Ibland kan jag sitta och bara klappa dem ömt och viska kärleksfulla ord till dem i flera timmar? Detta sker oftast när jag åker kommunalt? En gång började en gammal man som att intill mig på bussen att härma mig? Det var en obekväm situation? Sedan dess brukar jag mest göra det när jag åker tåg?

söndag 26 januari 2014

Saftan berättar gamla vitsar, iförd clownnäsa. Del 3

Kom ihåg att skrika lite mer denna gång.

lördag 18 januari 2014

Saftan berättar gamla vitsar, iförd clownnäsa. Del 2

Samma sak här som förra, då de spelades in samtidigt. Ska bättra mig på skrik & vrål-fronten, jag lovar.

måndag 13 januari 2014

Saftan berättar gamla vitsar, iförd clownnäsa. Del 1

Tänkte införa en ny liten hörna här. Tanken är att det ska komma flera olika sorters "vblog" inlägg från mig. Gamla-vitsar-biten är bara en del av vad som är tänk skall komma. Jag hoppas ni läsare uppskattar det hela. Dock ber jag om ursäkt för de två första delarna redan nu. Tanken med Skrik & Vrål produktioner är ju egentligen att de skall innehålla skrik och vrål, vilket jag missade. Jag skyller på alkoholen. Skall försöka bättra mig på den fronten, för eran underhållnings skull.