fredag 27 juli 2012

Ekonomisk rådgivning

Om ni inte tänkt på det, så är det ingen ovanlighet att man inte kikar närmre på räkningarna man faktiskt betalar. Man bara öppnar dem när man får dem på posten, kollar summan, och sedan betalar man dem. Detta slöa beteende kan utnyttjas.

När räkningen kommer hem i din postlåda, öppna den då utan att slita sönder kuvertet. Veckla ut räkningen, lägg det i din scanner och scanna in det till din dator. Sedan öppnar du upp det i ett fotoredigeringsprogram (till exempel Photoshop). Ändra sedan ditt namn, samt adressen till exempelvis din grannes namn och adress. Skriv sedan ut kopian som inte längre är adresserad till dig. Vik ihop den som en riktig räkning, glöm inte att många räkningar är trycka på båda sidorna av pappret, så ta med båda sidorna på samma papper. Lägg det sedan i kuvertet din räkning kom i. Försegla kuvertet. Lägg kuvertet i din grannes postlåda när ingen ser.
Helt plötsligt är din räkning betald utan att det kostat dig något.

En del kan tycka detta är bedrägligt och elakt gjort, så se till att bara utsätta grannar du inte gillar för det.

Detta är inte bara ett ekonomiskt sätt att få sina räkningar betalda, det kan även anses som ett riktigt fräsigt Månadens bus


Fakta:
  • Den absolut första kloningen genomfördes redan år 1885.
  • Alla delar och celler av människokroppen förnyar sig med tiden. En lever tar till exempel 300-400 dagar på sig att återskapa sig. Skelettet tar cirka 10 år på sig. Dock skapas de nya cellerna och delarna som andra-hands-produkter. Det vill säga att en 5 år gammal lever återskapar sig som en 5 år gammal lever. Så varje gång något återskapas är det stort sett sämre än det som det återskapades ifrån. Lite som när man kopierar en film från ett gammal VHS-band till ett annat VHS-band. Då blir kvaliteten sämre. Om du kopierar den nya kopian till ännu en kopia, blir den nya kopian lite sämre än den föregångna.


söndag 22 juli 2012

Stinkande doftgranar säljes.

När jag vaknade i Lördags så tog jag på mig mina sandaler och gick till bussen, för att ta mig till Broby och handla öl. När jag var i Broby passade jag även på att gå in på Coop. Jag fascineras alltid av stanken som möter en när man går in i butiken. De har nämligen den klassiska lösningen att ha returstationen/pantstationen precis innan man kommer in i själva butiken. Jag undrar hur det har tänkt till det där. Tycker de det verkar vara en bra idé att hälsa kunderna välkomna med just den stanken? Gillar butiksägaren den stanken så mycket att hen tvingar den på alla sia kunder? Tror hen att det är en stank som kunderna vill uppleva?
Det är ändå ganska vanligt att butikscheferna placerar returstationen på det viset, så det verkar som om det finns mer än en butikschef som gillar doften. Finns det kanske en marknad för doftgranar som stinker på samma vis? Om jag lanserar en sådan, kommer de då vilja köpa den? Eller är det helt enkelt som så att butikscheferna hatar sina kunder och vill skrämma bort dem från sina butiken?

onsdag 11 juli 2012

Tyst men dödlig

För några dagar sedan stod det en golfbil utanför grannhuset. Jag undrar vem som kört golfbil till Hanaskog. Jag är inte ens riktigt säker på var närmsta golfbana ligger. Jag skyller det på det faktumet att jag fortfarande inte skaffat mig ett golfhandikapp. Hur snabbt kan man köra med en golfbil? Är det ens lagligt att brumma på stora vägarna med en golfbil? Har föraren till golfbilen kanske kört på cykelvägen till Hanaskog? Jag har ingen aning, men den var grön och om jag hade haft tillgång till den hade jag också tagit ut den på långa turer. Jag vill ha en golfbil. Jag kanske borde börja golfa snart? Efter en timme var dock golfbilen borta, och jag hade inte märkt någonting. Om en ninja kör bil, kör hen nog golfbil. Tyst men dödlig. Golfbil - om ninjan själv får välja.


I övrigt har jag fått reda på att jag möjligen luktar blomma. Detta är inget jag hittar på helt ogrundat. När jag skrapade bort färg från en friggebod, var det nämligen en blomfluga som vägrade lämna mig ifred. Jag tror han blev smått kär i mig. Jag kände mig först hedrad, då han tydligen föredrog mig framför blommorna i rabatten. Men efter ett tag så blev det jobbigt. Han var klängig, lämnande mig aldrig ensam, jag fick inget utrymme att röra mig på. Han kvävde mig långsamt med sin närvaro. Jag försökte förklara för honom att jag inte var en blomma, han struntade i mig. Han lyssnade inte ens när jag sa till på skarpen. Jag förstod att vårt förhållande inte kunde fortsätta på detta viset. Så jag dödade honom.




Saker jag lärt mig från Syfy channel
  • Bigfot är en farlig ninja som helt av allt äter människohuvuden. 
  • Stridsvagnar kan skjuta napalm.



Jag har testat att ha ett litet skrivblock intill sängen, för att kunna anteckna olika idéer och lärdomar jag kan tänkas få från mina drömmar. Jag vet att jag ibland vaknar upp med jättebra idéer men inte finner något kring mig att anteckna dem på och därför aldrig använder mig av dem.
Under veckan som gått har det bara hamnat två saker i blocket.
Dessa två sakerna finns där:
  • Om man har sex med vitvaror behöver man mycket glidmedel.
  • Om man skapar ett hål i en ficka med glöden från en cigg, så kan det hålet nog vara praktiskt som en genväg om man vill få ut en begagnad kondom från fickan utan att stoppa ner handen i själva fickan. 
Jag hade inget minne av dessa anteckningar när jag såg dem senare under dagen. Om det finns en djupare mening någonstans i dem, så har jag missat det. Dock tror jag bestämt att jag ska fortsätta ha skrivblocket intill sängen. Någon dag kommer där stå något genialiskt, det är jag säker på.

fredag 6 juli 2012

Hjalmar ringer upp

När jag satt i Tivoliparken och njöt av några öl under tisdagen, så ringde Hjalmar mig. Han verkade trevlig, han sa att han ringde från något företag jag inte mindes namnet på efter han sagt det.
Tydligen hade jag deltagit i en undersökning på internet, informerade han mig om. Det var tur att han informerade mig om det, för jag hade personligen inget minne av det. Jag frågade om jag hade vunnit något, exalterad som jag var. Han svarade att jag hade vunnit en rabatt på deras produkt. Jag frågade genast vad det var för spännande produkt. Han sa att han skulle komma till det. Jag svarade att jag genast ville veta vad det var för produkt. Han gav nästan med sig. Tydligen var det någon form av super kapsel som gjorde en mycket piggare än vanligt. Hur han visste om hur slö jag är, det vet jag inte, men underligt lät det. Jag frågade genast om det var gott, som att äta godis, jag informerade att jag tycker om lakrits. Han svarade att han inte visste hur det smakade. Jag skällde ut honom för att försöka sälja något åt mig som han själv inte ens testat. Efter att ha skällt ut honom ett tag nämnde han att jag nog kunde skölja ner det med morgonkaffet om jag inte gillade smaken. Jag informerade honom om att jag inte dricker kaffe. Han rekommenderade då te. Jag informerade om att jag inte är så förtjust i te heller. Han sa att jag själv fick välja vad jag skulle ha till pillret. Jag sa att det säkert skulle skära sig till saften, precis som cornflakes gör. Jag frågade då om han testat cornflakes och saft ihop. Han svarade nej. Jag svarade att det inte verkar vara mycket han testat. Sedan frågade jag om det var bra att ta ett piller som uppenbarligen gör en piggare tillsammans med koffein. Han svarade att jag nog skulle överleva. Jag informerade honom om att jag reagerar ganska starkt på koffein. Jag undrade också hur länge effekten från pillret varade. Efter en kortare diskussion om det så tror jag att vi kom fram till att ett piller gällde för cirka ett dygn.
Efter ett tag i denna trevliga diskussion nämnde han att pillret var ännu bättre än blåbär, jag nämnde att jag inte gillar blåbär, och att jag hoppades att det inte smakade blåbär. Han sa att bäret pillret är gjort av är sex gånger så effektivt som ett blåbär. Jag frågade om det då räcker att jag äter sex blåbär för att få samma effekt. Han sa att en kapsel innehöll mer än ett bär. Jag frågade genast hur många en sådan kapsel då innehöll. Det visste han inte. Jag skällde åter ut honom för bristande information. Jag ville ju veta hur många blåbär jag trycker i mig.
Jag undrade om jag personligen kunde tjäna pengar på att sälja vidare produkten, trots allt är jag känslig för koffein så jag kanske lika gärna kan ta en kopp kaffe och vara vaken ett dygn. Det vet jag inte. Han svarade att pillret kostar cirka 200 kronor på marknaden, och jag skulle få det hela för den symboliska summan av 88 kronor. Jag skrockade nöjt och undrade vem som kommit på att det var en symboliskt lämplig summa för ett seriöst företag. Jag informerade att om jag varit jude kunde tagit illa upp av symboliken i det hela. Han skrockade också. Jag bad honom ta upp det med hans chef. Han svarade kanske.
Jag frågade hur mycket det skulle kosta mig när rabatten tog slut. Då skulle det tydligen upp till det vanliga priset. Jag hävdade att jag då bara skulle tjäna småslantar på att sälja vidare produkten svart, och om det bara ger mig småslantar kommer jag förmodligen spela tvspel och kolla på porr istället. Jag tackade därmed för samtalet och lade på luren.

Tack Hjalmar för samtalet.

torsdag 5 juli 2012

Försenad

Ojsan. Jag glömde visst göra ett inlägg i bloggen förra veckan. Kan vara för att jag inte var hemma. När jag väl kom hem så åkte jag iväg igen, och när jag kom hem igen så var jag bara förbannat sliten.
Helgen hamnade jag i Lund, på fest med folk jag inte kände, och då fick jag ett tips på möjligen världens äckligaste öl. Rock Ice Lemon, skulle den visst heta, men den skulle också vara svår att få tag på, så jag antar att tipset inte är värt så jätte mycket.

När jag kom hem från Lund på måndagen så hade jag paket att hämta i kiosken. Jag väntade med att göra det tills tisdagen. På vägen dit såg jag en tioårig rödhårig pojke med ett ansikte fullt av fräknar. Jag kunde inte låta bli att väsa "Du har ingen själ" till honom när jag gick förbi honom på gatan. Jag stannade inte för att kolla hans reaktion, och då jag som vanligt lyssnade på musik medan jag gjorde det så har jag ingen aning om hans sa något till svar. Det bekom mig inte direkt.
Medan jag skulle köpa en glass i kiosken då jag ändå var där, så ringde Herr Lindman. Han hade tydligen tråkigt, och bad mig dricka öl med honom. Jag offrade mig för hans skull och drog till Kristianstad för att göra Herrn lycklig. Efter några öl i Tivoliparken så hamnade vi på ett tåg till Hässleholm. Där gick vi på en krog, drack några öl och utbytte ord med någon doktor och dylikt från ett labb. Servitören hette Ewelina.
När vi först anlände till Hässleholm så var rulltrappan upp avstängd. Vi stod kvar där och klagade åt de som väntade under oss på att rulltrappan inte fungerade. En man gick då iväg. Vart han tog vägen vet vi inte, han försvann runt ett hörn. När han inte längre såg oss bestämde vi oss för att gå upp för trappan.
Vi tog oss från Hässleholm med ett tåg som tog oss till Malmö. På tågstationen i Hässleholm mötte vi även Herr Morgan, skalligare än någonsin. Han tyckte inte om att Herr Lindman gnuggade sin ena pungkula mot hans ben, men det var okej.

I Malmö konstaterade vi att kroglivet inte är jättelivat på en tisdag. Vi fann dock de som hade öppet. Vi bad bartendern tipsa om en fin öl. Han gav oss en dålig. Vi klagade. Vi fick en annan öl. Sen var vi vänner igen.

När de två första krogarna vi var på stängde vid ett, drog vi på nästa krog. Där lyckades Herr Lindman flörta med Herr DJ, så att han spelade Snuten i Hollywood. Vi dansade. Sen spelade han Miami Vice, vi dansade lite till. Temat hade hamnat på 80-tal. Vi fick sällskap på dansgolvet av en man i 80-tals kostym. Han hade snygga moves.
Jag försvann på toaletten och beundrade deras vask. Den var fin. Jag beslutade att det var en bra idé att säga till ena bartendern att det inte var jag som hade haft sönder toalettsitsen. Jag vet inte om hon trodde på mig. Sedan retade vi upp henne tills hon gick ifrån oss genom att fråga ut henne om det inte fanns någon bättre krog öppen vid denna tiden i Malmö. Vi började prata med en annan bartender, han berättade om två andra ställen. Vi gick för att kika. Ena krogen tog inträde som var dyrare än deras finaste champange, och det andra stället gick vi nästan vilse när vi försökte hitta det. Vi bestämde oss då för att dra till tågstationen istället. När vi väl kom till huvudentrén var det stängt. Jag hittade en öppning någon uteliggare hade skapat som gick in under trappen. Men när vi kikade in höll vi på att dö av stanken. Vi struntade i den fina öppningen. Gick runt stationen och gick in genom de öppna bakdörrarna. Vi sov i två timmar på ett stengolv i underjorden, precis intill en rulltrappa. Vi missade första tåget medan Herr Lindman hade mig som sin kudde.
Jag var hemma hos mig lite efter sju.


Här är lite bilder från det hela.


I Helgen hamnade jag på stranden också. Där badade Olivia i sin egen pool. Hon gillar inte havet riktigt. Hon gillar sin pool bättre, där försöker inte andra inkräkta på hennes territorium.

På första krogen i Malmö hade folk använt en del pappershanddukar.

På andra krogen i Malmö fanns där några skumma typer bredvid oss. De skulle ta massa bilder, så vi tog en bild också.







Den fina vasken på tredje krogen.














Toalettsitsen jag inte hade sönder personligen

Här visste vi inte riktigt vart vi var, men den kändes hotfullt.
This is Bat country!









Still Bat country...
















Herr Lindman hävdar att han behöver nya skor












Luckan vi fann, jag tror det möjligen syns några kanyler där. Ingen bra sovplats.












Världen låg öde framför oss, så vi la oss att sova här. Underjorden var vårt näste för natten.








Fakta jag lärt mig av SyFy channel:
Det kan finnas blinda jättespindlar under jordytan. De är vita, kan simma och spruta eld. Om du skjuter på dem kan det hända att de exploderar. Deras drottning är skottsäker, man kan inte ens döda henne med en raketkastare. Tar du dock på dig en dykardräkt och smyger dig fram till henne kan du döda henne med en kniv.