Jag hade en dröm om att jag fick en skoluppgift, att göra ett projektarbete. Jag frågade först om man fick göra det om vad som helst. Jag fick svaret;
Ja.
Jag funderade ett bra tag innan jag bestämde mig inom fem sekunder. Jag tror min hjärna blev överhettad av alla möjligheterna. Det var nog därför jag sa att jag skulle finna ett botemedel för AIDS.
Efter att läraren hade skrivit upp vad jag skulle göra mitt arbete om, så insåg jag att det var för sent att ångra mig.
Jag började, enkelt, med att söka upp olika hokus pokus botemedel på internet. Jag testade alla på mig själv. Jag mådde illa av några, en del märkte jag inte av och ett gjorde att mina fingertoppar blev blåa. Jag gick till läkaren och fick en utskällning över alla kemikalierna de fann i mitt blodprov. Jag slutade ta de olika kemikalierna. Mest för att jag kom till insikt att jag aldrig skulle få veta om de botade AIDS, när jag testade på mig själv, då jag inte har AIDS.
Därför bestämde jag mig för att skriva in mig på olika dejtingsidor, där jag förklarade att jag behövde finna en person med AIDS som ville smitta mig, så att jag kunde bota det. För jag har ju läst på text-TV att folk inte uppskattar att man använder försöksråttor. Men när man själv är råttan har de inte mycket att klaga på.
Efter en vecka hade jag ännu inte fått napp på min kontaktannons, trots att den stod med på ett tiotal olika sidor. Jag bestämde mig därför för att besöka nattklubbar med stora dansgolv, för alla vet att AIDS-människor gillar att dansa.
Själv är jag ganska dålig på att dansa, och därför gjorde ingen AIDS-människa närmanden på mig. Jag försökte flera kvällar, men jag fick aldrig napp. Jag bestämde mig för att gå på danslektioner.
Mitt projektarbete började allt mer ta över mitt liv, men jag tänkte inte ge upp.
Min danslärare sa att han aldrig hade sett maken till talanglöshet på sina kurser. Jag antog att han försökte få mig att sluta gå dit, men det funkade inte. Till sist slutade istället min danslärare komma på kursen. Det hindrade inte heller mig. Jag fördrev många kvällar genom att ensam befinna mig i salen och spastiskt rycka på min kropp till musiken som jag hörde i mitt huvud.
Sen bestämde jag mig för att gå ut och dansa igen, se om min övning hade gett någon färdighet. Det hade den inte.
Jag kom sen på att många AIDS-människor packar bajs i fängelser. Det har jag lärt mig av min vän
dumburken. Så en lördagskväll attackerade jag en polis som försökte avvärja bråk utanför en biograf. Jag fick en ganska rejäl hjärnskakning och tillbringa en natt i en fyllecell. När de skulle släppa ut mig bet jag av receptionistens öra.
Medan jag väntade på att min rättegång skulle bli aktuell kollade jag min mail och upptäckte att jag hade fått ett trettiotal svar på mina kontaktannonser. Jag började undra om det var onödigt gjort av mig att bita av receptionistens öra.
Det hade nu gått nio månader sen jag påbörjat mitt projektarbete och jag började tvivla på att jag skulle finna något botemedel i tid. Jag hade trots allt bara ett år på mig genomföra projektet.
Men jag var villig att gå helhjärtat in för att i alla fall
försöka klara av det jag hade påbörjat.
Efter en lyckad dejt med tre afrikanska AIDS-män, som gjorde mig illa på fler sätt än jag trodde var möjligt, kunde jag till slut börja experimentera med mig själv. Än en gång fick jag blåa naglar och jag kräktes en hel del. När jag sedan testade att öppna mina ådror, för att tömma ut det dåliga AIDS-blodet och ersätta det med frisk blod, råkade jag tyvärr ta mitt eget liv.
Jag ångrade sen att jag inte valde att forska om X-men istället.
Fast nu har jag bara ljugit för er. Jag har faktiskt aldrig haft den drömmen. Jag hittade bara på.
Sju-punkts-lista
- Barn är inte människor (enligt min psykologilärare)
- På flera olika ställen i tropikerna finns det fiskar som kan klättra i
träd. Klätterabborren till exempel kan ibland klättra upp till 10 m
höjd. Många av dessa fiskar är så väl anpassade till att andas luft, att
de skulle drunkna om de tvingades uppehålla sig under vattnet alltför
länge
- Fördelningen mellan blodgrupperna varierar från folkslag till folkslag.
De amerikanska indianerna är de enda som bara har en blodgrupp — 0
- På Madagaskar finns den en nattfjäril med en 40 cm lång snabel. Den är
visserligen inte upptäckt och vetenskapligt beskriven ännu, men en måste
existera. I samma område växer det nämligen en orkidé med 40 cm djupa
blommor, som bara kan pollineras av en insekt med en 40 cm lång snabel
- Den dagliga produktionen av gaser i människans tjocktarm är 7-10 liter.
Härav avges cirka 0,5 liter medan tarmväggen absorberar resten
- Den största njursten som nämns i medicinens historia vägde 6,3 kg
- I Indien talar man över 140 huvudspråk och 845 dialekter
