tisdag 8 november 2016

Is-parkett och stenslungande apor

Idag lade jag mig till ro i badkaret, när jag plötsligt kom på att jag inte hade tryckt play på musiklistan. Genast hoppade jag ut ur badet för att lite hastigt trycka på den heliga knappen som skulle medföra att jag kunde lyssna på lite satanisk black metal medan jag läste på om makt i mitt badkar. Till min förundran var mitt plastgolv lika halt som en pöl täckt av blankis när man har raggsockar på sig. Detta på grund av mina väldigt våta fötter. Jag svor som en rysk tioåring medan golvets överdrivet halkiga yta kastade in mig i min filmhylla. När jag sedan fann mig i situationen tänkte jag än en gång på vilken tur det är att jag alltid har fördragna fönster i mitt hem, så att mina grannar inte pekar och skrattar åt mig oftare än de redan gör. I min nakenhet och förtvivlan hade jag i övrigt varit ett lätt byte att förödmjuka. Jag kan tänka mig att det kanske inte heller bör publiceras så här i textform, men då det var så längesen jag bjöd på mig själv här i min blogg, känner jag att det är något jag nog för bjuda på trots allt.

Jag kanske skulle börjat med att be om ursäkt för att jag inte uppdaterat Boulehavet på några år nu, men det tänker jag inte göra. Faktum är att jag antagligen inte heller lär återkomma med inlägg här så som tidigare, trots detta inlägg. Jag kommer förmodligen slänga in nått trams när jag har lust, men inte tvinga mig till att uppdatera så som jag gjorde förr. Tanken är att det inte ska kännas som ett tvång för mig, samtidigt som jag ändå vill se att jag blir mer frekvent här igen. Dock kan jag inte se framtiden, och därför lovar jag inte ett jäkla dugg.

När jag åkte tåg idag så började det tydligen brinna. Detta var något som jag inte var skyldig till och jag kan hävda det med en väldigt ärlig stämma. Det betyder inte att jag blivit bättre på att ljuga, utan jag är helt enkelt oskyldig. Det faktum att branden var utanför tåget och jag var i tåget, är ett starkt alibi som talar till min fördel. Nu kan man fråga sig vart jag vill komma med det här, jo, tåget var tvunget att stanna. Mitt i ödemarken mellan Vinslöv och Hässleholm, nära en skog och en åker. Medan vi väntade på att få fortsätta hurrade en del skolungdomar som inte ville till skolan, och en del andra spekulerade om brinnande fåglar. Fast det som mina öron blödde mest av var några unga skoldamer som diskuterade apors intelligens. De menade på att apor var väldigt smarta, som inte behövde verktyg för att öppna en nöt. Istället använde de bara en sten. De diskuterade vidare om hur de själva inte var så smarta och aldrig hade klarat av att öppna nöten. Jag känner här att de verkligen behöver komma i tid till sin skola, då de verkar behöva utvecklas. Samtidigt känner jag att de var i den åldern då det nog redan var för sent. Först och främst, varför skulle de inte få för sig att använda en sten till nöten, om nu inget annat fanns tillgängligt? Samt om stenen här inte ses som ett verktyg, så bör de nog se över definitionen av verktyg! Ja, apor är nog smartare än dem, och det är väl tur att de har lite självinsikt och själva inser det.






Då jag vid tidigare inlägg lagt in bus och någon udda kunskap, ska jag kanske avsluta med att berätta att jag nyligen fick veta att Montessori pedagogiken skapades utav Marie Montessori, som var rasbiolog och bara ansåg att vackra fick jobba på skolorna.
Som bus vill jag inte avslöja för mycket. Det är nämligen så att jag gömde något för en i klassen, en som kommit att bli en nära vän till mig. Men hon har inte uppmärksammat det än, trots den tidsperioden som nu passerat då jag gjorde det. Vi får se hur det utvecklas längre fram i tiden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Du har rätt till min Åsikt