Jag har en kamrat, vars namn är Farliga Frida, hon jobbar extra på en pizzeria. På den pizzerian har hon fått en egen pizza namngiven efter sig. Hon har även bestämt vad som ska vara på den. Pizzan heter Farliga Frida, precis som hon själv. Om jag jobbade extra på en pizzeria och fick bestämma egen pizza, hade den fått heta Pitt & Bajs-pizza, oavsett vad jag hade bestämt mig för att ha på den. Jag är osäker på om den hade varit bra för pizzerians försäljning, men en del saker är värda att offra för att jag ska få lov att känna mig underhållen anser jag. Det är kanske tur att Farliga Frida jobbar på pizzerian istället för mig. Ifall jag hade arbetat där hade den nog gått under. Jag är inte pizza-bagar-material. Jag kan faktiskt erkänna det.
Jag hade nog även anordnat andra aktiviteter på pizzerian, då deras försäljning minskat på grund av min pizza. Som en fin gärning, så att ägaren inte går för mycket i back för min underhållningsskull. Man kan liksom hyra ut delar av lokalen. Jag hade nog hyrt ut platserna längst in åt A.M:s stödgrupp. A.M står för anonyma masturberare. Stödgruppen är för dem som helt enkelt bara vill ha någon som håller dem i handen när de tar sig genom sitt beroende... så att säga.
Månadens bus stod vem det än var som hade stulit sätet jag brukar sitta på i bussen när jag skulle sätta mig. Jag var så van att sätta mig där att jag kastade mig ner och fann till min upprördhet att sätet var borta. Det var en obehaglig bussresa. Fast trots att den var obehaglig kunde jag inte sluta sitta och sniffa åt personen i fråga som hade kommit på ett sådant rackartyg till bus. Det påminde mig lite om min vanliga rutin på bibliotek. Vi vet klassikern: man lånar en bok. Man tar hem boken. Man bläddrar genom boken. Man river ut en sida ur boken. Man limmar fast sidan över en annan sida i boken. Man lämnar tillbaka boken. Klassikern.
I övrigt måste jag erkänna att jag förlagt alla mina anteckningar som skulle med i månadens inlägg, så jag ska försöka finna dem till nästa månad istället. Hoppas ni har överseende med det.
För att kompensera för det önskar jag väl er ett gott nytt år eller något sådant.
måndag 30 december 2013
onsdag 27 november 2013
Bleka mördare/finkel-begravningar
Jag har känt mig aningen fattig senaste tiden, eller alltid kanske jag borde erkänna. Detta har fått mig på att fundera på att fälla upp paraplyer inomhus, i hopp om att få ärva från någon rik släkting. (Ifall folk inte kopplar här, så är det en gammal skrockfylld sak, att ifall man fäller upp sitt paraply inomhus kommer någon i ens släkt att dö inom snart framtid.)
Hela idén faller dock på det faktumet att jag inte har någon rik släkting, i alla fall ingen jag vet om. Så det är nog lika bra att strunta i hela den planen.
Fast om det skulle genomföras och lyckas, så hade jag nog inte nämnt något om det hela på begravningen. På tal om begravningar så anser jag att finkel faktiskt borde vara sorgens dryck, rent officiellt. Det går fan inte att vara lycklig och dricka finkel, chansar jag på. Jag har aldrig försökt dricka finkel och vara glad, det bör jag erkänna. Faktum är att jag brukar undvika att dricka finkel helt och hållet. Jag skyller det på att jag inte är så sorgsen av mig.
Fast om jag höll i en begravning, skulle jag ta med fasiken enbart servera finkel som dryck till besökarna, så att stämningen hölls på en sorgsen och miserabel nivå. Med detta sagt menar jag alltså på att jag önskar att de som får för sig att dyka upp på min begravning (om jag någonsin får någon), enbart skall bli serverade finkel. Hade faktiskt funnit det lite småkul ifall någon druckit sig blind på min begravning. Det skall stå med i mitt testamente, antar jag.
När jag väntade på min buss hem, för ett tag sedan, så gav Richard mig lite skräp som han tydligen inte ville ha kvar. Jag tog artigt emot det, för jag är en väldigt artig individ. Sedan gav jag lika artigt bort det till den okända personen framför mig genom att parkera skräpet i hans öppna väska. Han såg ut som en person som skulle uppskatta att ha lite extra saker i sin väska, tyckte jag. I alla fall såg hans nacke ut att tillhöra en sådan person, för hans ansikte såg jag aldrig direkt. Jag antar att det var månadens bus. Så ett ganska lindrigt bus den här gången, anser jag.
När jag sedan hade åkt på bussen en bit kom det på nytt folk. Någon av dessa nya medpassagerare drog med sig en stark doft av blekmedel. Min första instinktiva tanke var att personen i fråga nog precis lämnat en brottsplats. Jag gissade uppmuntrat på mord. Sedan började jag fundera på ifall personen var den som utfört dådet, eller om det möjligen var en utredare som blekmedelsdoften oturligt nog fastnat på när hen utrett brottsplatsen. Sen insåg jag att utredaren nog inte skulle åka buss från brottsplatsen. Med andra ord var det utan tvekan mördaren jag åkte buss med. Min puls ökade lite, jag kände genast att jag lever ett ganska äventyrligt liv. Jag satte mig rakt i ryggen och skådade ut över mina medpassagerare, i hopp om att få se mördaren. Dock kunde jag inte med bestämdhet lista ut vem av dem jag åkte med som blekmedelsdoften satt fast på. Mitt luktsinne har aldrig varit lika bra som Von Ankas doftsinne för att finna guld. Jag satte mig nedstämt, likt en säck potatis, i mitt säte igen. Lite besviken på att äventyren förmodligen skulle ta slut här. Jag var väldigt besviken när jag klev av bussen. När jag sedan kom hem slogs jag av tanken att det kanske helt enkelt var en städtant som hade använt blekmedel när hon arbetat, och att det var därför det doftade blekningsmedel på bussen. Givetvis skakade jag bort den tanken från mitt sinne lika snabbt som den dykt upp.
Hela idén faller dock på det faktumet att jag inte har någon rik släkting, i alla fall ingen jag vet om. Så det är nog lika bra att strunta i hela den planen.
Fast om det skulle genomföras och lyckas, så hade jag nog inte nämnt något om det hela på begravningen. På tal om begravningar så anser jag att finkel faktiskt borde vara sorgens dryck, rent officiellt. Det går fan inte att vara lycklig och dricka finkel, chansar jag på. Jag har aldrig försökt dricka finkel och vara glad, det bör jag erkänna. Faktum är att jag brukar undvika att dricka finkel helt och hållet. Jag skyller det på att jag inte är så sorgsen av mig.
Fast om jag höll i en begravning, skulle jag ta med fasiken enbart servera finkel som dryck till besökarna, så att stämningen hölls på en sorgsen och miserabel nivå. Med detta sagt menar jag alltså på att jag önskar att de som får för sig att dyka upp på min begravning (om jag någonsin får någon), enbart skall bli serverade finkel. Hade faktiskt funnit det lite småkul ifall någon druckit sig blind på min begravning. Det skall stå med i mitt testamente, antar jag.
När jag väntade på min buss hem, för ett tag sedan, så gav Richard mig lite skräp som han tydligen inte ville ha kvar. Jag tog artigt emot det, för jag är en väldigt artig individ. Sedan gav jag lika artigt bort det till den okända personen framför mig genom att parkera skräpet i hans öppna väska. Han såg ut som en person som skulle uppskatta att ha lite extra saker i sin väska, tyckte jag. I alla fall såg hans nacke ut att tillhöra en sådan person, för hans ansikte såg jag aldrig direkt. Jag antar att det var månadens bus. Så ett ganska lindrigt bus den här gången, anser jag.
När jag sedan hade åkt på bussen en bit kom det på nytt folk. Någon av dessa nya medpassagerare drog med sig en stark doft av blekmedel. Min första instinktiva tanke var att personen i fråga nog precis lämnat en brottsplats. Jag gissade uppmuntrat på mord. Sedan började jag fundera på ifall personen var den som utfört dådet, eller om det möjligen var en utredare som blekmedelsdoften oturligt nog fastnat på när hen utrett brottsplatsen. Sen insåg jag att utredaren nog inte skulle åka buss från brottsplatsen. Med andra ord var det utan tvekan mördaren jag åkte buss med. Min puls ökade lite, jag kände genast att jag lever ett ganska äventyrligt liv. Jag satte mig rakt i ryggen och skådade ut över mina medpassagerare, i hopp om att få se mördaren. Dock kunde jag inte med bestämdhet lista ut vem av dem jag åkte med som blekmedelsdoften satt fast på. Mitt luktsinne har aldrig varit lika bra som Von Ankas doftsinne för att finna guld. Jag satte mig nedstämt, likt en säck potatis, i mitt säte igen. Lite besviken på att äventyren förmodligen skulle ta slut här. Jag var väldigt besviken när jag klev av bussen. När jag sedan kom hem slogs jag av tanken att det kanske helt enkelt var en städtant som hade använt blekmedel när hon arbetat, och att det var därför det doftade blekningsmedel på bussen. Givetvis skakade jag bort den tanken från mitt sinne lika snabbt som den dykt upp.
torsdag 7 november 2013
Oktober buset
Efter viss eftertanke måste jag nog erkänn att jag inte stod för förra månadens busighet.
Förra månadens bus stod nog faktiskt Richard för när han gav bort en ljusstake jag gjort till några barn utan att fråga mig om det var okej först. Väl spelat Richard, väl spelat.
Detta var alltså bara ett tillägg till förra månadens inlägg, och därmed inte ett riktigt inlägg.
Förra månadens bus stod nog faktiskt Richard för när han gav bort en ljusstake jag gjort till några barn utan att fråga mig om det var okej först. Väl spelat Richard, väl spelat.
Detta var alltså bara ett tillägg till förra månadens inlägg, och därmed inte ett riktigt inlägg.
lördag 26 oktober 2013
Duschsnask
Förra helgen fann jag något som liknade en ostbåge i duschen. Jag är inte hundra procent säker på att det var en ostbåge. Den var våt och hade förlorat lite av sin fina form. Jag har ingen aning om hur en ostbåge letat sig in i duschen, eller hur länge den faktiskt legat där och dragit åt sig vattnet. Om jag hade vetat det kanske jag hade vågat konstatera ifall det verkligen var en ostbåge eller inte. Nu bara såg jag på den, ryckte lite på axlarna, och duschade färdigt. Hade jag vetat att den varit färsk, så hade jag ju vågat smaka så jag vetat med säkerhet om det faktiskt var en ostbåge, men nu vågade jag inte.
Dock ställde jag mig frågan om hur den faktiskt hamnat där. Hade jag fått med mig den in mellan mina tår? När åt jag ens ostbågar senast? Med tanke på hur längesen jag åt det, så borde jag inte vara skyldig till ostbågen i duschen. Kanske någon annan hade haft med sig ostbågar i duschen, som duschsnask. Fast som duschsnask är nog inte ostbågar det bästa valet. De blir så sunkiga av vattnet. Hårda karameller funkar bättre i duschar, samt klubbor. Klubbor är bra duschsnask. Jag borde ha med mig klubbor in i duschen oftare. Hur som helst ska jag i alla fall inte ha med mig ostbågar, de kan man inte ens identifiera efter ett tag.
I övrigt har jag funderat på vad den stora skillnaden mellan botox och limstift är. I viss mån kan limstift hålla tillbaka ens rynkor. Man skall bara lära sig hantera limstiftet mästerligt, sen kan man se ung ut på nytt. Ifall man inte lyckas att limstifta sina rynkor till obefintliga på vanligt vis kan man använda det mer som botox, injektera det. När jag pratat med andra om det, har de sagt att man nog blir lite stel i ansiktet av det, fast det blir man ju även av botox. Kan det vara så att botox rent av består av limstift? Det är en konspiration? Han de ljugit för oss bara för att limstift låter billigare? Det är viktiga frågor att ställa sig själv. En annan viktig fråga är vem som skall testa skillnaden.
När man tänker på limstift så kommer jag genast in på skor, för vem har inte försökt laga sina favoritskor med limstift när man var liten. Jag blev alltid så besviken när det inte höll. Sen planterade min mor blommor i skorna för att få mig att sluta använda dem.
En uppfinning som redan borde finnas är termos-skor. Det verkar bara så logiskt i mitt huvud. En termos, som man även kan använda som sko. Jag ser bara fördelar med denna uppfinning. En bra termos håller temperaturen, vilket innebär att när det är kallt ute, så värmer du samtidigt dina fötter. På sommaren kan du även kyla ner dem med kallt innehåll i din termos. En annan fördel är ju att de är lätta att bära med sig, man har liksom dem på fötterna, lättare kan det knappt bli. Lite extra vikt på fötterna innebär bara att man tränar benen mer, vilket ju är hälsosamt. Sedan kan det även bli så att ens fötter ser större ut, och vi vet ju alla vad det indikerar på. Alltså enbart fördelar, så frågan är ju bara varför i helskotta ingen har konstruerat ett par termos-skor än för. Sätt igång och skapa för bövelen.
Jag måste dock erkänn att jag just nu är ganska disträ och kan inte komma på vad månadens bus var riktigt. Jag får helt enkelt försöka återkomma gällande det.
Dock ställde jag mig frågan om hur den faktiskt hamnat där. Hade jag fått med mig den in mellan mina tår? När åt jag ens ostbågar senast? Med tanke på hur längesen jag åt det, så borde jag inte vara skyldig till ostbågen i duschen. Kanske någon annan hade haft med sig ostbågar i duschen, som duschsnask. Fast som duschsnask är nog inte ostbågar det bästa valet. De blir så sunkiga av vattnet. Hårda karameller funkar bättre i duschar, samt klubbor. Klubbor är bra duschsnask. Jag borde ha med mig klubbor in i duschen oftare. Hur som helst ska jag i alla fall inte ha med mig ostbågar, de kan man inte ens identifiera efter ett tag.
I övrigt har jag funderat på vad den stora skillnaden mellan botox och limstift är. I viss mån kan limstift hålla tillbaka ens rynkor. Man skall bara lära sig hantera limstiftet mästerligt, sen kan man se ung ut på nytt. Ifall man inte lyckas att limstifta sina rynkor till obefintliga på vanligt vis kan man använda det mer som botox, injektera det. När jag pratat med andra om det, har de sagt att man nog blir lite stel i ansiktet av det, fast det blir man ju även av botox. Kan det vara så att botox rent av består av limstift? Det är en konspiration? Han de ljugit för oss bara för att limstift låter billigare? Det är viktiga frågor att ställa sig själv. En annan viktig fråga är vem som skall testa skillnaden.
När man tänker på limstift så kommer jag genast in på skor, för vem har inte försökt laga sina favoritskor med limstift när man var liten. Jag blev alltid så besviken när det inte höll. Sen planterade min mor blommor i skorna för att få mig att sluta använda dem.
En uppfinning som redan borde finnas är termos-skor. Det verkar bara så logiskt i mitt huvud. En termos, som man även kan använda som sko. Jag ser bara fördelar med denna uppfinning. En bra termos håller temperaturen, vilket innebär att när det är kallt ute, så värmer du samtidigt dina fötter. På sommaren kan du även kyla ner dem med kallt innehåll i din termos. En annan fördel är ju att de är lätta att bära med sig, man har liksom dem på fötterna, lättare kan det knappt bli. Lite extra vikt på fötterna innebär bara att man tränar benen mer, vilket ju är hälsosamt. Sedan kan det även bli så att ens fötter ser större ut, och vi vet ju alla vad det indikerar på. Alltså enbart fördelar, så frågan är ju bara varför i helskotta ingen har konstruerat ett par termos-skor än för. Sätt igång och skapa för bövelen.
Jag måste dock erkänn att jag just nu är ganska disträ och kan inte komma på vad månadens bus var riktigt. Jag får helt enkelt försöka återkomma gällande det.
onsdag 18 september 2013
Förändringar... för att glädja mig, inte er
När jag skulle kliva på bussen hem idag så drevs jag bakåt från dörröppningen av stanken av lycka och förfall. Sedan såg jag även blodfärgade fläckar från plågsamt långa toalettbesök pyntade herren som stanken emigrerade från. Jag tog då ytterligare två steg bakåt, lät den goda herren ta sin tid innan jag gick ombord på bussen. Jag såg även till att sitta långt bort från herren. Han satte sig längst fram i bussen, så att alla som hade turen att kliva ombord skulle kunna känna hans vildsinta doft. Jag var noga med att hålla andan tills jag kommit en bit bak i bussen.
I övrigt har det varit sommar. Det firade jag med att ta sommarlov. Midsommar firades i ett tält. Vi var duktiga och la alla våra pantburkar i en papperskasse. När vi sedan somnade in och så småningom vaknat, så hade någon oförskämd sate stulit våra kasse. Kvar låg alla tomma burkar utspridda över gräsmattan. Till en början var vi förargade, sedan blev vi förundrande. Vi bestämde att vi borde leka detektiver och ta tag i mysteriet om vem som kunde ha stulit våran pappkasse. Fast vi fastställde sedan att vi nog var aningen för bakfulla för att genomföra ett sådant stordåd.
Under sommarens gång har jag även hunnit med att bli utburen av två vakter från Harry’s bar i Hässleholm. Fast det var okej, för jag var välkommen tillbaka en annan dag, sa de. Det tyckte jag var snällt. Alltid trevligt att slippa behöva gå ut på egen hand, utan istället bli buren ut, speciellt när man varit en duktig barsökare och inte bråkat med en enda person på stället. Ibland undrar jag om man ska börja bråka mer på olika ställen, i alla fall de platser som man ändå blir behandlad som en bråkstake utan att agera som det. Så de får några legitima skäl till det helt enkelt.
Jag har även under denna långa frånvaro bestämt mig för att inte försöka fortsätta med att göra nya inlägg här varje vecka. Det började kännas som om jag pressade ur mig saker och det blev inte kul på samma vis för mig att göra det längre. Jag antar att det var därför som pausen blev så lång som den blev. Istället kommer jag sträva efter att uppdatera bloggen varje månad. Hur många inlägg som kommer under en månad kan variera, ibland ett, ibland tre, eller rent av fem, vem vet. Ni får helt enkelt hålla koll här, eller på Saftan.se för att hålla er uppdatera.
Det kommer även vara smått främjande för själva månadens bus-partiet av bloggen. Tävlingarna gällande ansikstvåldtäkter på Facebbok samt olika bus är fortfarande aktiva.Klicka på tävlingsfliken för mer info gällande dem.
För ett tag sedan hade jag ett samtal om att odla en ek inom sig själv. Jag vet inte riktigt hur samtalet började. Om det möjligen handlade om kraftig benstomme, kanske? Från benstomme till trädstomme är hoppet inte så långt. Så vi diskuterade kring att föra in ett ekollon i ändtarmen. Gödsel är ju typ avföring ändå, så sen gäller det ju bara att vattna det, samt att se till att trädet växer åt rätt håll. Det största skälet till att göra en sådan här sak borde vara att få en fräck röntgenbild av läkarna som man kan rama in och ha på väggen ovanför vardagssoffan. När man sedan blir gammal och får barnbarn, så kommer de garanterat att vara imponerade av tavlan.
Månadens bus
Under sommaren hade Farliga Frida och Koma inflyttningsfest. Det firade jag genom att besöka deras fest och gömma deras toalettlock i en garderob. Dock skvallrade Stalker nr 2 på mig, så buset förstördes lite smått. Därför var jag tvungen att även besöka Herr Lindman när han fyllde år. Jag hade glömt använda min egen deodorant innan jag drog hemifrån. Så jag busade till det och lånade hans utan att säga något till honom. Det var i övrigt en ganska jobbig fest då där sprang runt ett barn ett bra tag som högg mig flertal gånger med sitt trädsvärd. Jag fann ingen ro att dricka min alkohol. Till sist bet jag barnet i huvudet och sa att han nu blivit en zombie i min zombiearmé. Sen sprang han runt och skrek att han var en zombie till alla andra på festen istället. En stämningshöjare.
tisdag 5 mars 2013
Busigt tyst
Jag har varit lite avslagen på senaste tiden. Det har påverkat mina uppdateringar på denna blogg, och det ber jag om ursäkt för. Jag har dock inte varit inaktiv utav mig, jag har bara inte varit aktiv just här. Nog om det.
Månadens bus
Under denna tisdag bestämde jag mig för att vara lite busig. Jag påbörjade mitt bus redan på morgonen genom att väsa när jag talade med min katt. Det fungerade lite som en slags uppvärmning. Efter det så borstade jag tänderna som vanligt och rakade mig. Det gick okej. Sedan såg jag till att ha med mig en visselpipa när jag fick till bussen. Som vanligt hade jag såklart även ett litet block och en penna med mig.
Jag kom elegant in genom dörren till första lektionen precis när den började. Jag satte mig bredvid Sanne och hon hälsade artigt. Jag nickade till svar. Sedan tog jag upp mitt lilla block och pennan jag hade valt ut för tillfället. Jag skrev på pappret och visade för henne. Det stod på engelska, men hon verkade förstå. Jag hade skrivit att jag inte hade någon röst idag. Jag skrev sedan till att jag ansåg det vara tråkigt att nicka samt att skaka på huvudet, därför hade jag tagit med mig en visselpipa istället. Ett pip för ja/jo, två pip för nej, tre pip för nja/kanske/relativt.
Första två lektionerna såg vi bara på film. Så jag bara antecknade lite små kommentarer till handlingen på filmen som Sanne och Frida (den långe) såg. Allt medan jag inte sa ett ord.
Jag hade dock efter filmtittandet två timmar filosofi att se fram emot. Dessa blev mer intressanta. Jag visade genast lappen för Helené (läraren), där jag hade skrivit om att jag saknade röst och att jag hade min visselpipa till hjälp. Dock glömde jag oftast min visselpipa, jag pep bara till några få gånger under lektionen. Fast jag var mer aktiv i diskussionerna genom anteckningar på mitt block som Helené sedan läste upp högt för alla så att jag var delaktiv i samtalen vi hade. Jag måste nog säga att jag var en av de mest aktiva i diskussionerna på detta vis trots allt.
På bussen hem från skolan efter mina fyra timmar i skolan så började två unga pojkar prata med mig. jag besvarade dem med pip från min visselpipa och en del anteckningar.
Så om man räknar med bussresa, tur-och-retur, så sa jag alltså inte ett ord på fem timmar. Enbart för att jag tyckte det kunde vara underhållande att lura i alla jag träffade att jag inte kunde prata. Det var det.
Här har ni några bilder från det hela.
Hur man umgås med barn:
Tips 1. Med kniv.
Tips 2. Rohypnol.
I övrigt fick Tessan en ny pojkvän i helgen medan hon låg och sov.
Månadens bus
Under denna tisdag bestämde jag mig för att vara lite busig. Jag påbörjade mitt bus redan på morgonen genom att väsa när jag talade med min katt. Det fungerade lite som en slags uppvärmning. Efter det så borstade jag tänderna som vanligt och rakade mig. Det gick okej. Sedan såg jag till att ha med mig en visselpipa när jag fick till bussen. Som vanligt hade jag såklart även ett litet block och en penna med mig.
Jag kom elegant in genom dörren till första lektionen precis när den började. Jag satte mig bredvid Sanne och hon hälsade artigt. Jag nickade till svar. Sedan tog jag upp mitt lilla block och pennan jag hade valt ut för tillfället. Jag skrev på pappret och visade för henne. Det stod på engelska, men hon verkade förstå. Jag hade skrivit att jag inte hade någon röst idag. Jag skrev sedan till att jag ansåg det vara tråkigt att nicka samt att skaka på huvudet, därför hade jag tagit med mig en visselpipa istället. Ett pip för ja/jo, två pip för nej, tre pip för nja/kanske/relativt.
Första två lektionerna såg vi bara på film. Så jag bara antecknade lite små kommentarer till handlingen på filmen som Sanne och Frida (den långe) såg. Allt medan jag inte sa ett ord.
Jag hade dock efter filmtittandet två timmar filosofi att se fram emot. Dessa blev mer intressanta. Jag visade genast lappen för Helené (läraren), där jag hade skrivit om att jag saknade röst och att jag hade min visselpipa till hjälp. Dock glömde jag oftast min visselpipa, jag pep bara till några få gånger under lektionen. Fast jag var mer aktiv i diskussionerna genom anteckningar på mitt block som Helené sedan läste upp högt för alla så att jag var delaktiv i samtalen vi hade. Jag måste nog säga att jag var en av de mest aktiva i diskussionerna på detta vis trots allt.
På bussen hem från skolan efter mina fyra timmar i skolan så började två unga pojkar prata med mig. jag besvarade dem med pip från min visselpipa och en del anteckningar.
Så om man räknar med bussresa, tur-och-retur, så sa jag alltså inte ett ord på fem timmar. Enbart för att jag tyckte det kunde vara underhållande att lura i alla jag träffade att jag inte kunde prata. Det var det.
Här har ni några bilder från det hela.
Hur man umgås med barn:
Tips 1. Med kniv.
Tips 2. Rohypnol.
I övrigt fick Tessan en ny pojkvän i helgen medan hon låg och sov.
måndag 18 februari 2013
I brist på annat
Min tidsuppfattning har tydligen varit helt avstängd senaste tiden. Ännu en gång glömde jag bort en veckas inlägg. Det kanske var för allas väl dock, då jag inte haft en aning om vad jag tänkt skriva om. Antagligen hade det blivit något liknande dagens inlägg, då jag även nu inte har någon aning om vad jag skall nämna här. Har mitt liv verkligen varit så ointressant senaste tiden, eller har jag varit mindre observant? Jag antar att jag bara varit mindre observant på min omgivning. Jag måste skärpa mig med mina anteckningar antar jag.
När jag vaknade idag var det kallt. Det var då jag märkte att jag sovit med dörren öppen inatt igen. Denna gången var dörren dock bara på glänt, så det var inte riktigt lika kallt som förra gången. Förra gången var det även väldigt många minus grader ute, vilket det inte är nu direkt, trots att det snöar ännu.
I min frånvaro av något vettigt att ta upp i dagens inlägg (som om mina inlägg brukar vara vettiga?) så tänkte jag påvisa min oinsatthet inom något diverse ämne. Halal, vad innebär det egentligen? Då jag är hedning så får jag en bild av det att det bara går ut på att man ska låta djuren lida lite extra innan man äter dem. Detta för att? Lär man djuret att frukta Gud och lär man därmed dess ovetande sinne en läxa? Borde det inte gälla grönsaker också? De är ju också en form av organism som borde få känna på Guds vrede? Man borde långsamt skära livet ur dem. Fäller man då även träd med yxa för att det tar längre tid än med en motorsåg?
Jag säger alltså detta pågrund av okunskap från min sida. Jag är hedning och har faktiskt ingen aning om varför Halal-kött ska vara mer riktigt och rätt än det jag vanligen äter. Varför kommer jag brinna i helvetet för den rikliga mängd av griskött jag förtärt? Jag vet att grisen anses som smutsig. Så pass mycket vet jag. Jag vet även en del historier kring varför den anses vara skitig och förbjudits. Vad jag inte förstår är varför bacon är så satans gott. Jag är vek, och jag kan verkligen inte motstå dess kallelse till mitt lustcentra.
Då jag nu känner mig dum och oallmänbildad så rusar jag genast in på Wikipedia, källan till allt modernt vetande. Jag söker på Halal, och kommer fram till att det inte handlar om själva slakten. Utan att ordet i sig vänder sig till vad som är rätt, och att Haram är vad som är fel.
Då jag ännu känner mig som en hedning och okunning, så citerar jag här texten från Wikipedia inom ämnet.
"Halal (حلال, ḥalāl, halaal) är benämningen på vad som är tillåtet inom islam och omfattar allt mänskligt handlande. Motsatsen till halal är haram. I icke-muslimska och/eller icke-arabisktalande länder förknippas termen oftast med reglerna om tillåtna livsmedel.
Begreppet halal omfattar alla typer av tillåtna handlingar en människa kan tänkas utföra. Alla handlingar kan kategoriseras som halal, tillåtet, eller haram, förbjudet. Inom halal kan handlingar även delas upp i fyra kategorier.
Wajib, eller fard, kallas de handlingar som är en plikt gentemot Gud. Dessa handlingar kan antingen vara fard aini, vilket är plikten för varje enskild muslim att utföra, eller fard kifa´i', vilket är plikt för hela umman (den muslimska gemenskapen). Ett exempel på en enskild plikt är fastan (sawm). Är en plikt fard kifa´i räcker det att en inom umman utför denna, såsom exempelvis jihad.
Den andra kategorin av handlingar kallas mandub om omfattar sådant som är förtjänstfullt att göra, men som inte straffas av Gud om det inte utförs. Ett exempel på detta är giftermål, vilket är något gott men inte en religiös plikt.
Den tredje kategorin kallas mubah och innebär sådana handlingar som är likgiltiga inför Gud. Dessa handlingar är inte vare sig moraliskt förtjänstfulla eller straffbara, utan neutrala.
Den fjärde kategorin kallas makruh och omfattar de handlingar som inte är önskvärda, men inte heller förbjudna av Gud. Dessa handlingar är ingen direkt synd, men betraktas av Gud som frånstötande och kan ge utövaren ”minuspoäng”. Exempel på sådana handlingar är skilsmässa, och abort inom de första 120 dagarna av graviditeten.
Begreppet halal förknippas bland annat med reglerna om tillåtna livsmedel. Muslimer har en reglerad livsföring och all mat skall vara halal (tillåten). Förbjuden (haram) mat är bland annat enligt Koranen:
'kött av självdöda djur, blod, svinkött och sådant kött som har slaktats i ett annat namn än Guds, samt vidare kött av djur som strypts, kvävts eller dödats genom ett hårt slag eller som fallit utför ett stup eller stångats ihjäl eller rivits av ett rovdjur.'
— Koranen (5:3)
Kött från djur som inte har slaktats på föreskrivet sätt (medan det var vid liv) är även förbjudet liksom kött från djur som slaktats på hedniska offeraltare. Allt kött måste komma från ett växtätande djur som är slaktat i Guds namn med undantag för om man jagat eller fiskat själv. I extrema situationer, som att man till exempel riskerar att dö av svält, kan dock annars otillåtna livsmedel räknas som halal.
Enligt islamisk lag skall slakt av djur följa en föreskriven metod för rituell slakt för att djurets kött skall bli halal.[1][2][3][4] Bland annat så får inte djuret ha fått någon som helst bedövning innan slakten, utan måste vara helt mentalt närvarande när halspulsådern skärs av och djuret tappas på blod.[5] Inom islam kallas traditionell muslimsk slakt dhabh eller dhabiha och på svenska halalslakt eller skäktning."
Efter att jag läst detta så reagerar jag smått på makruh. Där sägs det att en sådan gärning kan vara abort inom de första 120 dagarna inte uppmuntras av Gud, så att säga. Nu kan man tolka det på olika vis ifall man inte läst något om det hela tidigare. Min första tanke var nämligen; är det mer tillåtet efter 120 dagar? Fast givetvis är det total förbjud efter de 120 dagarna. Fast formulering Wikipedia känns här fin.
Jag får även känslan av att hur slakten skall genomföras från en början har varit en form av instruktion för att man inte skall förstöra köttet, och att det senare helt enkelt blivit konserverat av konservatism inom religionen. Med andra ord så som det brukar vara med alla religiösa regler och lagar.
Jag känner mig genast mindre okunnig, fast exakt lika mycket (om inte lite mer) hednisk som tidigare.
När jag vaknade idag var det kallt. Det var då jag märkte att jag sovit med dörren öppen inatt igen. Denna gången var dörren dock bara på glänt, så det var inte riktigt lika kallt som förra gången. Förra gången var det även väldigt många minus grader ute, vilket det inte är nu direkt, trots att det snöar ännu.
I min frånvaro av något vettigt att ta upp i dagens inlägg (som om mina inlägg brukar vara vettiga?) så tänkte jag påvisa min oinsatthet inom något diverse ämne. Halal, vad innebär det egentligen? Då jag är hedning så får jag en bild av det att det bara går ut på att man ska låta djuren lida lite extra innan man äter dem. Detta för att? Lär man djuret att frukta Gud och lär man därmed dess ovetande sinne en läxa? Borde det inte gälla grönsaker också? De är ju också en form av organism som borde få känna på Guds vrede? Man borde långsamt skära livet ur dem. Fäller man då även träd med yxa för att det tar längre tid än med en motorsåg?
Jag säger alltså detta pågrund av okunskap från min sida. Jag är hedning och har faktiskt ingen aning om varför Halal-kött ska vara mer riktigt och rätt än det jag vanligen äter. Varför kommer jag brinna i helvetet för den rikliga mängd av griskött jag förtärt? Jag vet att grisen anses som smutsig. Så pass mycket vet jag. Jag vet även en del historier kring varför den anses vara skitig och förbjudits. Vad jag inte förstår är varför bacon är så satans gott. Jag är vek, och jag kan verkligen inte motstå dess kallelse till mitt lustcentra.
Då jag nu känner mig dum och oallmänbildad så rusar jag genast in på Wikipedia, källan till allt modernt vetande. Jag söker på Halal, och kommer fram till att det inte handlar om själva slakten. Utan att ordet i sig vänder sig till vad som är rätt, och att Haram är vad som är fel.
Då jag ännu känner mig som en hedning och okunning, så citerar jag här texten från Wikipedia inom ämnet.
"Halal (حلال, ḥalāl, halaal) är benämningen på vad som är tillåtet inom islam och omfattar allt mänskligt handlande. Motsatsen till halal är haram. I icke-muslimska och/eller icke-arabisktalande länder förknippas termen oftast med reglerna om tillåtna livsmedel.
Begreppet halal omfattar alla typer av tillåtna handlingar en människa kan tänkas utföra. Alla handlingar kan kategoriseras som halal, tillåtet, eller haram, förbjudet. Inom halal kan handlingar även delas upp i fyra kategorier.
Wajib, eller fard, kallas de handlingar som är en plikt gentemot Gud. Dessa handlingar kan antingen vara fard aini, vilket är plikten för varje enskild muslim att utföra, eller fard kifa´i', vilket är plikt för hela umman (den muslimska gemenskapen). Ett exempel på en enskild plikt är fastan (sawm). Är en plikt fard kifa´i räcker det att en inom umman utför denna, såsom exempelvis jihad.
Den andra kategorin av handlingar kallas mandub om omfattar sådant som är förtjänstfullt att göra, men som inte straffas av Gud om det inte utförs. Ett exempel på detta är giftermål, vilket är något gott men inte en religiös plikt.
Den tredje kategorin kallas mubah och innebär sådana handlingar som är likgiltiga inför Gud. Dessa handlingar är inte vare sig moraliskt förtjänstfulla eller straffbara, utan neutrala.
Den fjärde kategorin kallas makruh och omfattar de handlingar som inte är önskvärda, men inte heller förbjudna av Gud. Dessa handlingar är ingen direkt synd, men betraktas av Gud som frånstötande och kan ge utövaren ”minuspoäng”. Exempel på sådana handlingar är skilsmässa, och abort inom de första 120 dagarna av graviditeten.
Begreppet halal förknippas bland annat med reglerna om tillåtna livsmedel. Muslimer har en reglerad livsföring och all mat skall vara halal (tillåten). Förbjuden (haram) mat är bland annat enligt Koranen:
'kött av självdöda djur, blod, svinkött och sådant kött som har slaktats i ett annat namn än Guds, samt vidare kött av djur som strypts, kvävts eller dödats genom ett hårt slag eller som fallit utför ett stup eller stångats ihjäl eller rivits av ett rovdjur.'
— Koranen (5:3)
Kött från djur som inte har slaktats på föreskrivet sätt (medan det var vid liv) är även förbjudet liksom kött från djur som slaktats på hedniska offeraltare. Allt kött måste komma från ett växtätande djur som är slaktat i Guds namn med undantag för om man jagat eller fiskat själv. I extrema situationer, som att man till exempel riskerar att dö av svält, kan dock annars otillåtna livsmedel räknas som halal.
Enligt islamisk lag skall slakt av djur följa en föreskriven metod för rituell slakt för att djurets kött skall bli halal.[1][2][3][4] Bland annat så får inte djuret ha fått någon som helst bedövning innan slakten, utan måste vara helt mentalt närvarande när halspulsådern skärs av och djuret tappas på blod.[5] Inom islam kallas traditionell muslimsk slakt dhabh eller dhabiha och på svenska halalslakt eller skäktning."
Efter att jag läst detta så reagerar jag smått på makruh. Där sägs det att en sådan gärning kan vara abort inom de första 120 dagarna inte uppmuntras av Gud, så att säga. Nu kan man tolka det på olika vis ifall man inte läst något om det hela tidigare. Min första tanke var nämligen; är det mer tillåtet efter 120 dagar? Fast givetvis är det total förbjud efter de 120 dagarna. Fast formulering Wikipedia känns här fin.
Jag får även känslan av att hur slakten skall genomföras från en början har varit en form av instruktion för att man inte skall förstöra köttet, och att det senare helt enkelt blivit konserverat av konservatism inom religionen. Med andra ord så som det brukar vara med alla religiösa regler och lagar.
Jag känner mig genast mindre okunnig, fast exakt lika mycket (om inte lite mer) hednisk som tidigare.
söndag 10 februari 2013
Barnvagnsgrill
Kom precis på att jag totalt glömde bort att skriva något inlägg här förra veckan. Jag ber om ursäkt.
Jag ska försöka åtgärda det med två inlägg under en vecka inom snar framtid. Mer än så säger jag inte om den saken.
En fråga jag ställde mig under en lektion för ett tag sedan var; Vad är motsatsen till idé?
Är det någon som vet det? Meddela mig gärna om ni vet.
Det var på samma lektion då någon råkade nämna att hen växt upp med Jesus Kristus. Det borde logiskt sätt innebära att hen är över 2000 år? Jag ställer mig kritiskt ställd till utlåtandet.
När vi skulle börja diskutera om Antika Greklands kultur på en lektion så nämnde de att det var Greklands guldålder. Jag kände mig förvånad, jag trodde de befann sig i sin guldålder nu. Tydligen räknas det inte som en guldålder när man satt hela sitt land i finanskris och röstar in nazisterna i sin regering. När var då Tysklands guldålder?
I övrigt funderar jag på att ta patent på Barnvagnsgrillen. En grill som ser ut som en barnvagn. Man byter ut tyget till sånt där eldtolerant tyg som brandmännen använder sig av. Barnvagnen ska givetvis vara i rullbart skick. Det ska se ut som en riktig barnvagn, fast man ska kunna grilla i den.
Kan se kul ut när man går med en barnvagn på en camping, sedan helt plötsligt hiva ner grillkol i den och spruta tändvätska i den för att sedan kasta ner en tändsticka.
Jag ser bara fördelar i denna design.
Jag ska försöka åtgärda det med två inlägg under en vecka inom snar framtid. Mer än så säger jag inte om den saken.
En fråga jag ställde mig under en lektion för ett tag sedan var; Vad är motsatsen till idé?
Är det någon som vet det? Meddela mig gärna om ni vet.
Det var på samma lektion då någon råkade nämna att hen växt upp med Jesus Kristus. Det borde logiskt sätt innebära att hen är över 2000 år? Jag ställer mig kritiskt ställd till utlåtandet.
När vi skulle börja diskutera om Antika Greklands kultur på en lektion så nämnde de att det var Greklands guldålder. Jag kände mig förvånad, jag trodde de befann sig i sin guldålder nu. Tydligen räknas det inte som en guldålder när man satt hela sitt land i finanskris och röstar in nazisterna i sin regering. När var då Tysklands guldålder?
I övrigt funderar jag på att ta patent på Barnvagnsgrillen. En grill som ser ut som en barnvagn. Man byter ut tyget till sånt där eldtolerant tyg som brandmännen använder sig av. Barnvagnen ska givetvis vara i rullbart skick. Det ska se ut som en riktig barnvagn, fast man ska kunna grilla i den.
Kan se kul ut när man går med en barnvagn på en camping, sedan helt plötsligt hiva ner grillkol i den och spruta tändvätska i den för att sedan kasta ner en tändsticka.
Jag ser bara fördelar i denna design.
måndag 28 januari 2013
söndag 27 januari 2013
Nystädat
På en lektion för ett litet tag sedan diskuterade vi hur länge det egentligen är nystädat. När går det över från nystädat till enbart städat? Vad händer om man stökar till det direkt efter det är nystädat, förlorar man genast rätten att kalla det nystädat, trots att det egentligen är det? Räcker det att en liten del har blivit städat för att man kan kalla sitt hem för nystädat? Samt den främsta frågan, hur blir det nystädat, och hur får jag mitt hem nystädat på enklast vis?
Då jag på ett ämne i skolan ska starta upp en egen butik känns det som att jag borde komma på något att sälja. Jag vill ha något klassiskt men ändå nytänkande, som alla vill ha. Min första tanke var genast LEGO. Sen kom jag på att LEGO nog har patent på sina klossar. Därav började jag fundera på vad för alternativ man kan ha till klossarna. Är det som så att det bara är fästningsbiten som det är patent på så kan det ju fortfarande vara klossar, bara med annan fästningsteknik. Men hur skulle man fästa klossarna med varandra istället? Min första tanke var kardborrar. Man kan nästan aldrig gå fel med kardborrar. Fast det kanske är lite jobbigt när man ska iväg tidigt på morgonen och det fastnar klossar i ens kläder hela tiden.
Har ni fler idéer till hur man kan göra så får ni gärna höra av er. Era tips är viktiga... säger vi.
På tal om viktighet så påstår Stalker nr 2 att man får energi av att slå på fiskar.
Då jag på ett ämne i skolan ska starta upp en egen butik känns det som att jag borde komma på något att sälja. Jag vill ha något klassiskt men ändå nytänkande, som alla vill ha. Min första tanke var genast LEGO. Sen kom jag på att LEGO nog har patent på sina klossar. Därav började jag fundera på vad för alternativ man kan ha till klossarna. Är det som så att det bara är fästningsbiten som det är patent på så kan det ju fortfarande vara klossar, bara med annan fästningsteknik. Men hur skulle man fästa klossarna med varandra istället? Min första tanke var kardborrar. Man kan nästan aldrig gå fel med kardborrar. Fast det kanske är lite jobbigt när man ska iväg tidigt på morgonen och det fastnar klossar i ens kläder hela tiden.
Har ni fler idéer till hur man kan göra så får ni gärna höra av er. Era tips är viktiga... säger vi.
På tal om viktighet så påstår Stalker nr 2 att man får energi av att slå på fiskar.
tisdag 15 januari 2013
Dagens ord
Dagens ord är: Gladpackspresenning.
Ordet tillkom under ett samtal om mord och kreativa användningsområden för presenningar. Frågeställningen kom om man kunde göra egna presenningar i sin källare för att undvika polisens misstankar. Då möjligen av gladpack? Det blev kallat kreativt. Jag gick då steget längre och frågade om det inte skulle kunna vara möjligt att göra en hammock av gladpackspresenningar. För om något skriker ut seriemord så är det nog en hammock gjord av gladpackpresenningar. Jag undrar lite nyfiken hur många presenningar som det bör gå åt för att skapa en hammock. Dum fråga jag vet, det beror ju uppenbarligen på hur stora presenningar man använder sig av.
Ordet tillkom under ett samtal om mord och kreativa användningsområden för presenningar. Frågeställningen kom om man kunde göra egna presenningar i sin källare för att undvika polisens misstankar. Då möjligen av gladpack? Det blev kallat kreativt. Jag gick då steget längre och frågade om det inte skulle kunna vara möjligt att göra en hammock av gladpackspresenningar. För om något skriker ut seriemord så är det nog en hammock gjord av gladpackpresenningar. Jag undrar lite nyfiken hur många presenningar som det bör gå åt för att skapa en hammock. Dum fråga jag vet, det beror ju uppenbarligen på hur stora presenningar man använder sig av.
söndag 13 januari 2013
En recension
För en tid sedan - nästan en annan livtid sedan - så hände det att jag recenserade. Det var mest musik som recenserades då. Jag har nu lagt det åt sidan, som så mycket annat, men idag tänkte jag faktiskt recensera för er. Inte musik denna gången. Inte film heller. Istället tänkte jag ge er en värdefull recension av nötter. I detta fall MrPARTY Chilinötter.
Det råkar nämligen vara så att att jag gillar chilinötter.
Chilinöten är en trevlig nöt från chilinötsplantan som växer på ostkusten mellan Belgien och Ukraina, tror jag.
En bra chilinöt har ett krispigt skal, kryddigt av härlig chili, och med en klassisk jordnöt i sitt inre. Det är en fin kombination av två världar. Man kan kalla chilinöten som nötvärldens version av Halle Berry.
Jag köpte med andra ord påsen med en viss förväntan av tidigare erfarenheter utav chilinötter.
Förpackningen bestod av en vanlig genomskinlig påse med MrPARTYs logotyp påklistrad. Det gav mig känslan av en billig produkt, men det gav mig även chansen att se nötterna redan innan jag köpte dem. Vilket i sig kan ses som positivt, då man i vissa fall kan avgöra chilinötters kvalitet genom hur de ser ut. En del ser bara förbannat värdelösa ut. Precis som när man väljer vem man vill sitta bredvid på en buss kan man alltså i viss mån gå efter utseendet.
Påsen var ganska lätt att öppna, och man fick vara lite försiktig så man inte slet sönder hela påsen. Skör men fyllde sin funktion helt enkelt.
Jag tog första nöten i handen och kände försiktigt på den, så jag inte skulle trycka sönder det tunna knapriga skalet, tänkte jag. Jag konstaterade att skalet verkade ganska hårt innan jag stoppade in den i munnen. Väl i munnen insåg jag att den var hårdare än jag först trodde. Kryddan spelade över tungan och smaken kändes godkänd, varken mer eller mindre. Sedan tuggade jag nöten. Mina tänder skrek åt mig att sluta, sa åt mig att jag skulle förstöra mitt leende för all framtid. Det som skulle vara ett krispigt tunt skal visade sig vara ett lager av betong kring nöten. Jag tänkte att det kanske bara var denna nöt som var felet. Jag kastade därför in en handfull av nötter i min mun. Det kändes som att jag tuggade på småsten, kryddad småsten. Jag undrade om mina tänder skulle hålla för denna påse på 400gram av kryddade småstenar, så jag tog en handfull nötter till. Jag kände hur en bit av min ena kindtand bröts loss från sin plats och jag svalde biten med resten av småstenarna jag tvingade mig själv att svälja.
Själva nöten innanför betongen kändes mjuk som ett tuggumi man sovit med i munnen en hel natt. Kanske var det bara kontrasten till småstensskalet runt nöten som fick den att verka så mjuk, jag vet inte, men jag vet att detta inte är mitt favoritmärke av chilinötter. Även om kryddningen var okej, så har jag aldrig uppskattat att tugga på småstenar, hur bra man än kryddar dem.
Så om jag skulle välja betyg mellan FÅGEL, FISK eller MITTEMELLAN, så blir det utan tvekan FISK i betyg för denna chilinöt.
Med andra ord så står dessa nötterna nu i en skål i mitt hem och väntar på att besökare ska få för sig att äta utav dem.
Annars tänkte jag bara ge en alternativ version på senaste Månadens bus, ifall man är på mer socialt humör.
Om man har tråkigt, så kan man ta sig till nästa butik. Där går man in på mejeriavdelningen och plockar på sig två stycken Arla Yoggi förpackningar (sådana med kork på). En exempelvis i vaniljsmak, den andra exempelvis med jordgubbsmak. Gå sedan till kassörskan - som möjligen kan vara en blond ung sak som hoppat av skolan innan hon hunnit lära sig något - och betala varorna.
När man kommit hem skruvar man upp korken på Yoggi-förpackningen med vaniljsmak. Häll ut hela förpackningen i en vitt litermått. Sedan spolar man rent förpackningen med varmvatten direkt ifrån kranen. Jag hade även valt att spola förpackningen med kallt vatten efteråt, för det är något med varma yoghurt-förpackningar jag finner ofräscht. När förpackningen är ren låter man den stå upp-och-ner ett tag för att allt vatten skulle rinna ur den. Öppna sen Yoggi-förpackningen med jordgubbsmak. Häll över all yoghurten från den förpackningen in i den tomma förpackningen med etiketten vaniljsmak på sig. Skruva på korken och ställ den prydligt åt sidan. Efter det tar man litermåttet som innehåller vaniljyoghurten och häller dess innehåll i Yoggi-förpackningen som har jordbuggssmak på etiketten. Skruva sedan även där på korken prydligt. Sedan tar man sig till samma butik, med båda Yoggi-förpackningarna med sig. Se gärna till att det är samma blonda kassörska i kassan som tidigare, se även till att du sparat kvittona från ditt förra besök i butiken.
Ställ dig sedan i kön till kassan. När det väl är din tur så ställer du arg upp förpackningarna mellan dig och kassörskan (se arg och upprörd ut). Fråga upprört vem det är som behagar skämta med dig. Öppna först förpackningen med vaniljsmak, be henne smaka den och säga dig vad den smakar. Sedan ber du henne göra samma sak med den andra smaken. Beskriv för henne hur allvarligt du finner detta vara och att du inte tolererar att sånt här ske, be om att få prata med hennes chef. Gå så lång med det du bara kan. Försök blanda in lokaltidningen i det som skett. Testa hur lång du klarar av att gå.
Chilinöten är en trevlig nöt från chilinötsplantan som växer på ostkusten mellan Belgien och Ukraina, tror jag.
En bra chilinöt har ett krispigt skal, kryddigt av härlig chili, och med en klassisk jordnöt i sitt inre. Det är en fin kombination av två världar. Man kan kalla chilinöten som nötvärldens version av Halle Berry.
Jag köpte med andra ord påsen med en viss förväntan av tidigare erfarenheter utav chilinötter.
Förpackningen bestod av en vanlig genomskinlig påse med MrPARTYs logotyp påklistrad. Det gav mig känslan av en billig produkt, men det gav mig även chansen att se nötterna redan innan jag köpte dem. Vilket i sig kan ses som positivt, då man i vissa fall kan avgöra chilinötters kvalitet genom hur de ser ut. En del ser bara förbannat värdelösa ut. Precis som när man väljer vem man vill sitta bredvid på en buss kan man alltså i viss mån gå efter utseendet.
Påsen var ganska lätt att öppna, och man fick vara lite försiktig så man inte slet sönder hela påsen. Skör men fyllde sin funktion helt enkelt.
Jag tog första nöten i handen och kände försiktigt på den, så jag inte skulle trycka sönder det tunna knapriga skalet, tänkte jag. Jag konstaterade att skalet verkade ganska hårt innan jag stoppade in den i munnen. Väl i munnen insåg jag att den var hårdare än jag först trodde. Kryddan spelade över tungan och smaken kändes godkänd, varken mer eller mindre. Sedan tuggade jag nöten. Mina tänder skrek åt mig att sluta, sa åt mig att jag skulle förstöra mitt leende för all framtid. Det som skulle vara ett krispigt tunt skal visade sig vara ett lager av betong kring nöten. Jag tänkte att det kanske bara var denna nöt som var felet. Jag kastade därför in en handfull av nötter i min mun. Det kändes som att jag tuggade på småsten, kryddad småsten. Jag undrade om mina tänder skulle hålla för denna påse på 400gram av kryddade småstenar, så jag tog en handfull nötter till. Jag kände hur en bit av min ena kindtand bröts loss från sin plats och jag svalde biten med resten av småstenarna jag tvingade mig själv att svälja.
Själva nöten innanför betongen kändes mjuk som ett tuggumi man sovit med i munnen en hel natt. Kanske var det bara kontrasten till småstensskalet runt nöten som fick den att verka så mjuk, jag vet inte, men jag vet att detta inte är mitt favoritmärke av chilinötter. Även om kryddningen var okej, så har jag aldrig uppskattat att tugga på småstenar, hur bra man än kryddar dem.
Så om jag skulle välja betyg mellan FÅGEL, FISK eller MITTEMELLAN, så blir det utan tvekan FISK i betyg för denna chilinöt.
Med andra ord så står dessa nötterna nu i en skål i mitt hem och väntar på att besökare ska få för sig att äta utav dem.
Annars tänkte jag bara ge en alternativ version på senaste Månadens bus, ifall man är på mer socialt humör.
Om man har tråkigt, så kan man ta sig till nästa butik. Där går man in på mejeriavdelningen och plockar på sig två stycken Arla Yoggi förpackningar (sådana med kork på). En exempelvis i vaniljsmak, den andra exempelvis med jordgubbsmak. Gå sedan till kassörskan - som möjligen kan vara en blond ung sak som hoppat av skolan innan hon hunnit lära sig något - och betala varorna.
När man kommit hem skruvar man upp korken på Yoggi-förpackningen med vaniljsmak. Häll ut hela förpackningen i en vitt litermått. Sedan spolar man rent förpackningen med varmvatten direkt ifrån kranen. Jag hade även valt att spola förpackningen med kallt vatten efteråt, för det är något med varma yoghurt-förpackningar jag finner ofräscht. När förpackningen är ren låter man den stå upp-och-ner ett tag för att allt vatten skulle rinna ur den. Öppna sen Yoggi-förpackningen med jordgubbsmak. Häll över all yoghurten från den förpackningen in i den tomma förpackningen med etiketten vaniljsmak på sig. Skruva på korken och ställ den prydligt åt sidan. Efter det tar man litermåttet som innehåller vaniljyoghurten och häller dess innehåll i Yoggi-förpackningen som har jordbuggssmak på etiketten. Skruva sedan även där på korken prydligt. Sedan tar man sig till samma butik, med båda Yoggi-förpackningarna med sig. Se gärna till att det är samma blonda kassörska i kassan som tidigare, se även till att du sparat kvittona från ditt förra besök i butiken.
Ställ dig sedan i kön till kassan. När det väl är din tur så ställer du arg upp förpackningarna mellan dig och kassörskan (se arg och upprörd ut). Fråga upprört vem det är som behagar skämta med dig. Öppna först förpackningen med vaniljsmak, be henne smaka den och säga dig vad den smakar. Sedan ber du henne göra samma sak med den andra smaken. Beskriv för henne hur allvarligt du finner detta vara och att du inte tolererar att sånt här ske, be om att få prata med hennes chef. Gå så lång med det du bara kan. Försök blanda in lokaltidningen i det som skett. Testa hur lång du klarar av att gå.
fredag 4 januari 2013
Mejerier i samhället
Efter att ha firat julafton två gånger samt firat nyår hos en person jag aldrig lärde mig namnet på så är jag nu tillbaka till allas förtjusning.
Till att börja med måste jag påpeka att jag nyss såg att ena grannen spillt ut någon form av mjölkprodukt på vägkanten som märkligt nog tagit formen av Homer Simpsons i profil. Jag hoppas innerligt att det är gjort medvetet.
På tal om mejerier och fräcka trick så kommer jag tänka på månadens bus som skedde häromdagen. Jag hade nämligen tråkigt, så jag tog bussen till Knislinge, som alltså är grannbyn. Väl där gick jag in på Coop. Där gick jag in på mejeriavdelningen och plockade på mig två stycken Arla Yoggi förpackningar (sådana med kork på). En var i vaniljsmak, den andra var med jordgubbsmak. Jag gick sedan till kassörskan - som var en blond ung sak som hoppat av skolan innan hon hunnit lära sig något - och betalade varorna.
När jag kom hem skruvade jag upp korken på Yoggi-förpackningen med vaniljsmak. Jag hällde ut hela förpackningen i en vitt litermått och lyckades nästan få ut hela litern ur förpackningen. Sedan spolade jag rent förpackningen med varmvatten direkt ifrån kranen. Jag spolade sedan även förpackningen med kallt vatten efteråt, för det är något med varma yoghurt-förpackningar jag finner ofräscht. Kanske är det bara jag, men jag anser i alla fall att det är så. När förpackningen var ren lät jag den stå upp-och-ner ett tag för att allt vatten skulle rinna ur den. Sen öppnade jag Yoggi-förpackningen med jordgubbsmak. Jag hällde över all yoghurten från den förpackningen in i den tomma förpackningen med etiketten vaniljsmak på sig. Skruvade på korken och ställde den prydligt åt sidan. Efter det tog jag litermåttet som innehöll vaniljyoghurten och hällde dess innehåll i Yoggi-förpackningen som hade jordbuggssmak på etiketten. Skruvade sedan även där på korken prydligt. Sedan tog jag på nytt bussen till Knislinge, med båda Yoggi-förpackningarna med mig. Jag gick in på Coop på nytt, och placerade förpackningarna på hyllan som jag tidigare tagit förpackningarna. När jag gick ut ifrån affären var det inte samma kassörska bakom kassan, men jag hälsade som om jag kände igen personen ändå, för jag är trevlig.
Under avslutnings veckan på min skolan så kallade en gymnasieelev mig för läskig bara för att jag berättade om olika fynd jag gjort bakom Domus inne i Kristianstad. Samtalet började mellan två personer som satt bakom mig. De pratade om priset på massage. Jag hävdade att man kunde få det billigt bakom Domus. En utomstående person - som vill förbli anonym för jag inte minns namnet - frågade då om jag gjorde alla mina fynd bakom Domus. Jag svarade såklart "de flesta". Sedan tittade en av kvinnorna på mig, som talat om massage, och kallade mig läskig. Jag tog åt mig och klappade henne lite gubbigt på axeln.
Innan jag blev klar med ämnet Samhälle för terminen så hann läraren ge oss affärsidén om att lura dumma afrikanska bönder till att sälja sin mark till oss för en billig peng och sedan sälja vidare marken dyrt. Gärna tillbaka till dem vi köpte marken av från början. Hon har lärde mig mycket under 2012. Hon ska ha ett stort tack.
Det är efter hennes lektioner som jag även fundera på att öppna ett McDonalds i Saharaöknen. Även om det kanske inte är många kunder, så kan man ta hutlösa priser när det väl kommer någon kund. Jag kan tjäna en förmögenhet på några få kunder, och det innebär väldigt lite ansträngning från min sida. Jag ska forska djupare i detta.
Fakta:
Tutankhamons far avskaffade de egyptiska gudarna och ersatte dem med enbart solguden Aton. Det sägs vara första monoteismen som funnits. När Tutankhamon sedan blev Farao efter sin fars död så tog han tillbaka alla egyptiska gudarna som funnits tidigare. Aton blev på nytt kallad Amon.
Till att börja med måste jag påpeka att jag nyss såg att ena grannen spillt ut någon form av mjölkprodukt på vägkanten som märkligt nog tagit formen av Homer Simpsons i profil. Jag hoppas innerligt att det är gjort medvetet.
På tal om mejerier och fräcka trick så kommer jag tänka på månadens bus som skedde häromdagen. Jag hade nämligen tråkigt, så jag tog bussen till Knislinge, som alltså är grannbyn. Väl där gick jag in på Coop. Där gick jag in på mejeriavdelningen och plockade på mig två stycken Arla Yoggi förpackningar (sådana med kork på). En var i vaniljsmak, den andra var med jordgubbsmak. Jag gick sedan till kassörskan - som var en blond ung sak som hoppat av skolan innan hon hunnit lära sig något - och betalade varorna.
När jag kom hem skruvade jag upp korken på Yoggi-förpackningen med vaniljsmak. Jag hällde ut hela förpackningen i en vitt litermått och lyckades nästan få ut hela litern ur förpackningen. Sedan spolade jag rent förpackningen med varmvatten direkt ifrån kranen. Jag spolade sedan även förpackningen med kallt vatten efteråt, för det är något med varma yoghurt-förpackningar jag finner ofräscht. Kanske är det bara jag, men jag anser i alla fall att det är så. När förpackningen var ren lät jag den stå upp-och-ner ett tag för att allt vatten skulle rinna ur den. Sen öppnade jag Yoggi-förpackningen med jordgubbsmak. Jag hällde över all yoghurten från den förpackningen in i den tomma förpackningen med etiketten vaniljsmak på sig. Skruvade på korken och ställde den prydligt åt sidan. Efter det tog jag litermåttet som innehöll vaniljyoghurten och hällde dess innehåll i Yoggi-förpackningen som hade jordbuggssmak på etiketten. Skruvade sedan även där på korken prydligt. Sedan tog jag på nytt bussen till Knislinge, med båda Yoggi-förpackningarna med mig. Jag gick in på Coop på nytt, och placerade förpackningarna på hyllan som jag tidigare tagit förpackningarna. När jag gick ut ifrån affären var det inte samma kassörska bakom kassan, men jag hälsade som om jag kände igen personen ändå, för jag är trevlig.
Under avslutnings veckan på min skolan så kallade en gymnasieelev mig för läskig bara för att jag berättade om olika fynd jag gjort bakom Domus inne i Kristianstad. Samtalet började mellan två personer som satt bakom mig. De pratade om priset på massage. Jag hävdade att man kunde få det billigt bakom Domus. En utomstående person - som vill förbli anonym för jag inte minns namnet - frågade då om jag gjorde alla mina fynd bakom Domus. Jag svarade såklart "de flesta". Sedan tittade en av kvinnorna på mig, som talat om massage, och kallade mig läskig. Jag tog åt mig och klappade henne lite gubbigt på axeln.
Innan jag blev klar med ämnet Samhälle för terminen så hann läraren ge oss affärsidén om att lura dumma afrikanska bönder till att sälja sin mark till oss för en billig peng och sedan sälja vidare marken dyrt. Gärna tillbaka till dem vi köpte marken av från början. Hon har lärde mig mycket under 2012. Hon ska ha ett stort tack.
Det är efter hennes lektioner som jag även fundera på att öppna ett McDonalds i Saharaöknen. Även om det kanske inte är många kunder, så kan man ta hutlösa priser när det väl kommer någon kund. Jag kan tjäna en förmögenhet på några få kunder, och det innebär väldigt lite ansträngning från min sida. Jag ska forska djupare i detta.
Fakta:
Tutankhamons far avskaffade de egyptiska gudarna och ersatte dem med enbart solguden Aton. Det sägs vara första monoteismen som funnits. När Tutankhamon sedan blev Farao efter sin fars död så tog han tillbaka alla egyptiska gudarna som funnits tidigare. Aton blev på nytt kallad Amon.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)