Jag har en kamrat, vars namn är Farliga Frida, hon jobbar extra på en pizzeria. På den pizzerian har hon fått en egen pizza namngiven efter sig. Hon har även bestämt vad som ska vara på den. Pizzan heter Farliga Frida, precis som hon själv. Om jag jobbade extra på en pizzeria och fick bestämma egen pizza, hade den fått heta Pitt & Bajs-pizza, oavsett vad jag hade bestämt mig för att ha på den. Jag är osäker på om den hade varit bra för pizzerians försäljning, men en del saker är värda att offra för att jag ska få lov att känna mig underhållen anser jag. Det är kanske tur att Farliga Frida jobbar på pizzerian istället för mig. Ifall jag hade arbetat där hade den nog gått under. Jag är inte pizza-bagar-material. Jag kan faktiskt erkänna det.
Jag hade nog även anordnat andra aktiviteter på pizzerian, då deras försäljning minskat på grund av min pizza. Som en fin gärning, så att ägaren inte går för mycket i back för min underhållningsskull. Man kan liksom hyra ut delar av lokalen. Jag hade nog hyrt ut platserna längst in åt A.M:s stödgrupp. A.M står för anonyma masturberare. Stödgruppen är för dem som helt enkelt bara vill ha någon som håller dem i handen när de tar sig genom sitt beroende... så att säga.
Månadens bus stod vem det än var som hade stulit sätet jag brukar sitta på i bussen när jag skulle sätta mig. Jag var så van att sätta mig där att jag kastade mig ner och fann till min upprördhet att sätet var borta. Det var en obehaglig bussresa. Fast trots att den var obehaglig kunde jag inte sluta sitta och sniffa åt personen i fråga som hade kommit på ett sådant rackartyg till bus. Det påminde mig lite om min vanliga rutin på bibliotek. Vi vet klassikern: man lånar en bok. Man tar hem boken. Man bläddrar genom boken. Man river ut en sida ur boken. Man limmar fast sidan över en annan sida i boken. Man lämnar tillbaka boken. Klassikern.
I övrigt måste jag erkänna att jag förlagt alla mina anteckningar som skulle med i månadens inlägg, så jag ska försöka finna dem till nästa månad istället. Hoppas ni har överseende med det.
För att kompensera för det önskar jag väl er ett gott nytt år eller något sådant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Du har rätt till min Åsikt