Ärliga lögner

Igår såg jag på filmen The Monster Squad, och lärde mig, bland annat, att en bil tydligen väger mindre än en omkullvält parkbänk. Lärorik film jag genast ångrast att jag slösat min tid på att se. Med det sagt hoppas jag att många fler ser på den.


Under natten lärde jag mig även skillnaden mellan att hitta på saker och att ljuga. För vi vet ju att det är en skillnad. För om du skriver en bok, om något som egentligen inte skett, så brukar du ändå inte kallas lögnare. Men jag fick lära mig att det likväl räknades som lögner, fast ärliga sådana. Alltså är saker man hittar på ärliga lögner. Så folk som Stephen King, JRR Tolkien och många fler är helt enkelt ärligare med sina lögner än den vanliga medmänniskan.

Men, om du däremot skriver en bok som du säger är verklighetsbaserad, så måste du vara noga med vilka saker som verkligen har skett, för annars är du bara en oärlig jäkla lögnhals.
Så var nog med hur du skriver din biografi, om du inte vill vara en lögnare. Tänk på att lögnare brinner i helvete, så står det skrivet i bibeln. För det är ju en historisk fakta bok, baserat på folks personliga upplevelser?


I övrigt har jag och Tvärsur kommit fram till att ordet Stearin uppenbarligen har en djupare mening än världen vill att vi ska veta. Vi har därför grundat Stearinordern, i jakt på sanningen om detta magiska ord.

Allergi

Jag anser att allergier inte alltid måste vara något negativt. De har fått en allt för förkastlig stämpel. I många fall kan allergier innebära att du slipper göra saker du ändå inte önskas göra. En allergi kan faktiskt vara en av de bästa ursäkterna du kan ha för att slingra dig ur sysslor.
Det som är bra med allergier är att det inte verkar finnas någon där ute i vardagen som har en aning om vad man verkligen kan och inte kan vara allergisk mot. När det finns sådana saker som värmeallergi, allergi mot kyla, nötallergi och sockerallergi, så borde man rent logiskt kunna vara allergisk mot i stort sett allt? Sedan händer det också att nya allergier upptäckts lite då och då. Dessutom kan vem som helst få nya allergier i vilket skede som helst i sitt liv. Med andra ord; du kan hitta på vad du än känner för.

Så jag rekommenderar dig komma på nya allergier som känns som de kan främja din levnadsstil.

Jag har själv gett mig diagnosen som stearinallergiker. Fast jag undrar nu om det är något nytt, då Firefoxs rättstavningstillägg inte reagerar på det som ett stavfel. Finns verkligen stearinallergi sedan tidigare? Innebär det samma sak som jag tror? Att man inte tål att dricka stearin?

Jag började, i alla fall, att kalla mig för stearinallergiker för att slippa delta på ljuspartyn. För vad jag har uppfattat så är det väl fester där man groggar på stearin? Eller har jag möjligen missuppfattat? I vilket fall som helst så har jag känslig mage, så jag undviker att dricka stearin. Sen är det väl så att det man dricker, det skall man kissa ut? Stearin lär inte vara trevligt att kissa ut, skulle jag gissa på. Så därför undviker jag ljuspartyn.

Känner ni någon som fått diagnosen stearinallergiker av sjukvårdare? Hör då gärna av er och säg om jag missuppfattat termen eller ej.

Konstiga spöken

Jag släppte för en stund sedan in en främling i min lägenhet. Hade aldrig sett honom förut, men han såg trevlig ut. Nu medan jag skriver detta låter det som om denna främlingen håller på att riva mitt kök. Jag vågar inte riktigt gå in i köket för att se efter vad som händer där. Men när han anser sig vara färdig med spektaklet i köket, så tänkte jag skicka in honom i badrummet och se vad han kan tänka sig hitta på där inne.


I övrigt har jag kommit fram till att jag har konstiga spöken som hemsöker mig.
Förre helgen hade jag köpte ett tre-pack majs, och ställt in det i kylskåpet. Dagen efter, när jag öppnade kylen, så var ena burken borta från sin plats. Plasten var bruten och majsburken var spårlöst försvunnen. Jag vet inte riktigt varför någon skulle bryta sig in i min lägenhet för att ta majs från mig, eller låna utan att fråga. Så det måste vara så att det spökar. Det kan ju också förklara varför det försvinner saker ur min ägo lite slumpmässigt. Bland annat har ett paket Panodil försvunnit en gång. Vilket var extra jobbigt då jag var väldigt bakfull när jag inte kunde hitta det nyinköpta paketet. Det har även försvunnit skivor ur min ägo, ringar och lite andra småsaker.
Det har faktiskt även blivit en buckla i min toalettdörr, utan att någon tydligen gjort sig skyldig till det. Alltså måste det vara förbannat konstiga spöken häromkring med lite annorlunda humor. Jag vill gärna bli vänner med dem, och hjälpa dem hemsöka annat folk.
Jag undrar om detta spöke/spöken kommer följa med mig när jag flyttar eller de bara håller till på denna hidösa plats.

Eller så kanske jag ska sluta bjuda in främlingar i min lägenhet?
Jag tror helt enkelt jag skiter i att öppna dörren när folk plingar på dörren, helt och hållet. Det verkar som en bra och odramatisk lösning på mina problem.

Cheeseburger

Helgen innan alla hjärtans heliga dag, så blev det lite öl. Detta resulterade i att Mattias berättade för mig och Linus att Peas vagina liknar en cheeseburgare. Något både jag och Linus fann oerhört intressant och underhållande. Samtidigt något som Pea dock inte tyckte var lika underhållande, och vägrade hålla med sin pojkvän om påståendet. Det visade sig att hon höll med honom så pass lite att båda var tvungna att bege sig hemåt och undersöka saken närmare.

Efter att de hade kommit hem och diskuterat det hela så fick jag reda på över nätet att det inte var okej att jag även skrev kommentaren "Peas mutta liknar en cheeseburgare" som statusuppdatering på facebook. Jag blev vänligt beordrad av en kamrat till Pea att jag skulle sluta skämta om saken. Artig som jag är så bad jag givetvis med en gång om ursäkt för att jag liknat Peas privata delar med en mumsig måltid. Denna ursäkten verkade dock inte vara godkänd utav damen i fråga. Jag lade därför till en extra krydda till ursäkten genom att säga att jag aldrig igen skulle erkänna att jag tycker att vaginor smakar bäst med ost på.
Men ack, även denna gången verkade inte min ödmjuka ursäkt tolereras och accepteras.

Jag gav ganska snart upp hoppet om att bli ursäktad och förlåten. Jag får helt enkelt leva med att Mattias kommentar kommer lämna mig hatat av en kvinna med McDonalds fabrikerade kroppsdelar.

Obs: Inte Kemi som är den Mattias är ihop med cyborgen.

Gilla

Rasfrågor

Många kommer till mig med frågor om livet och det händer att jag svarar ibland.
Frågor som; Tror du den är död? Vad är klockan? Har hundar en själ? Går det verkligen att äta? Kan du flytta på dig? Var det där så smart? Vet din mamma om det? Ska det verkligen brinna i gardinen? Samt mycket mer.

Folk ser mig helt enkelt som en slags guru som vägleder dem genom livets krokiga vägar, och det är sånt man får acceptera. Jag kan inte rå för att jag är en sån förebild.

Jag tänkte idag besvara en fråga som aldrig någon ställt till mig, i förebyggande syfte.
Det är rasfrågan.

Många har vi kopplat att den vita rasens skuldkänsla för "tidigare brott" är meningslös. Vi kan inte rå för att vi utvecklades snabbare och utnyttjade det för egen vinnings skull. Skulle inte andra raser gjort samma sak? Asiaterna vet vad jag menar.

Vi går in på fakta.
1. Somalia låter lite som Sorgliga.
2. Mörker har alltid förknippats med dåliga saker.

Bara där har vi två fina argument till varför vita gjorde de mörka till slavar.

Jag kan faktiskt erkänna att; om jag idag skulle finna en ras som visade sig leka med pinnar i ett dike och inte förstå svavlets betydelse för ett modernt samhälle, så hade jag förslavat rasen för egen nytta.

Vår ras måste logisktvis vara lite klokare än somliga, då vår ras utvecklades snabbare än somliga andra. Somliga raser har ännu inte utvecklats sedan de kom underfund med hur man byggde ett hus av avföring och lera. En del kulturer har inte fungerande avlopp, fortfarande!
Detta trots att vi försökt lära dem?

Jag tycker personligen vi borde ge upp. Låt alla kulturer utvecklas i sina egna takter, och sedan skratta när de inte lyckas lika väl som andra. Jag tycker kulturmobbningen har försvunnit för mycket. Nästan den enda kulturen som man tydligen fortfarande får mobba är zigenarkulturen. Det är skamligt. Jag vill kunna mobba vilken kultur det än behagar mig att mobba.

Om vi går tillbaka till den vite mannens skuldkänslor så tycker jag mer vi ska känna skuld för att vi lät allt vi tagit med våld glida mellan våra fingrar. Om vi hade haft slavar än idag tror jag att livet möjligen hade varit behagligare. I alla fall för de som haft slavar, och helt ärligt, vem bryr sig om slavarna?
Vi borde alltså skämmas för att vi inte fortsatte vårt dominanståg genom världen. Jag tror världen hade haft flygande bilar och dylikt om det hade fortsatt. Men vi var tvungna att utveckla känslor! Fy fan för världen, säger jag bara.


I övrigt har jag fått lära mig den bistra verkligheten att; Även om jag skriver ett kontrakt med pensionsmyndigheten, om att jag skall ta livet av mig innan jag fyller 60, så får jag ändå inte tillgång till mina pengar innan jag har rätt att gå i pension. Typiskt.

Kranium

Jag vill påbörja en kranium-samling. Jag vill alltså ha äkta då såklart. Det finns att köpa, men det är så satans dyrt. Så jag tänkte därför fixa blanketter där folk kan fylla i att jag får ärva deras kranier ifall de mot all förmodan skulle dö innan mig. En sak som gäller när man skriver på detta papper är att man då även måste skriva ner lite snabb fakta som sig själv, vem man var och sån kul fakta, som jag skall ha inramat bakom varje kranium. Så att de som besöker mitt hem kan läsa om vem de olika skallarna tillhört när de var vid liv. Så de kan känna; "Jo, David verkar ha varit en skön prick, synd man inte kände honom när han lever", eller nått liknande.

Så jag ska bara forska i hur man gör ett bindande kontrakt som håller, så att man verkligen får deras kranier.

I övrigt ska Dennis ärva min ena hand när jag dör.

Vettigt

Jag hade denna natten en dröm där jag befann mig på besök i en skola. Varför jag var på besök i denna skolan var inte särskilt klart, men jag var det och mer orkade jag inte bry mig om saken.
Läraren för klassen kläckte ur sig något om att hjärnor växte och gjorde att man blev smartare, vilket jag var tvungen att lägga mig i. Så jag frågade henne om det verkligen stämde, för varför skulle hjärnan behöva växa om vi ändå bara använder cirka 10% utav den?
Hon erkände då att hon faktiskt inte riktigt visste, vilket fick mig att känna att hon kanske inte skulle hålla i barnens utbildning.

Av någon drömliknande logisk anledning såg klassen samtidigt även på nån slags naturfilm, och medan vi diskuterade hjärnors utveckling såg jag kräkandes barndjur på TVn. Vilket i sin tur fick mig att ställa frågan om man kanske blir smartare om man äter barnspyor?
Det är ju ganska uppenbart att hjärnan går genom stora förändringar som spädbarn. Man kräks jätte ofta till på detta, kan det inte höra ihop på något vis?

Hjärnan växer en del i de tidigare åren, och man kräks mycket. Kanske är det kroppen som ger ut ett slags energiflöde som man skall äta upp för att bevara en del av hjärnans kapacitet så man med åren kan använda mer än 10% utav den?

Varför har naturen egentligen skänkt oss en hjärna som vi inte ens använder hälften av?
Einstein kanske åt barnspyor, och därför använde fler procent?
Det kan då även förklara hans frisyr? (Skakar på huvudet medan han äter spyorna i avsmak för sin diet?)

Det är ju en tanke, kring det hela.


Detta för mig in på en diskussion jag hade för ett tag sen; ifall höns kan få hjärnskakning, och om det skulle påverka deras vardag något.
Det samtalet gick dock vidare in på; att det kanske är medan man har hjärnskakning som man kommer på bra idéer?
Därav uttrycket; Skaka vett i någon.
Även där kan vi ha en förklaring till Einsteins frisyr. Killen kanske hade ständig hjärnskakning och det var därför han kom på saker som den allmänna relativitetsteorin.

Jag anser att enda sättet att testa denna teorin är genom att bidraga till att välja ut en person som man sedan ser till att ge honom konstant hjärnskakning. Verkar han krya på sig så är det fram med stekpannan och drämma till honom på nytt.
Sedan anteckna allt han kläcker ur sig för att se om några geniala idéer skapas i den omskakade hjärnan.

Jag har än så länge bara Ferminator som alternativ till försökskanin, men har ni andra förslag så är ni givetvis välkomna att lämna dem här.


Jag tror jag hade kunnat bli en väldigt omtalad forskare.

Åter en tågresa

Jag slog mig ner en bra stund innan tåget skulle avgå, för att vara säker på att jag inte skulle missa det. Jag packade upp min dator och tänkte kika på nån dålig film så jag kunde somna och kanske missa mitt tågbyte. Jag gör sådana saker ibland för att hålla min vardag lite mer äventyrlig.
Medan datorn startade upp kom ett äldre par som liknade russin ombord på tåget. Jag förstod genast att de var ett modemedvetande par då den äldre mannen uppenbarligen var en trendskapare, som lät lappen sitta kvar på jackan sen han köpt den. Den fladdrade fram och tillbaka vid hans skrev medan de letade upp en plats att sitta på. Jag förstod att detta måste vara medvetet för att dra uppmärksamhet till hans präktiga fallos. Jag antecknade i min svarta bok att; nästa gång jag köper ny jacka, spara steckkodslappen för att dra blickar till skrevet.

Medan jag fortfarande valde ut vilken film jag kunde somna till så hörde jag ofrivilligt dem prata om en bilolycka som hade skett där en yngling på 18 år hade fått hälsa på döden. Han hade hela sitt liv framför sig, suckade det gamla paret.
Jag fnös högt och tydligt. Vilket skitsnack de ägnade sig åt. Hur kan en person som levt i 18 år ha hela livet framför sig? Enda sättet ett sådant påstående kan stämma är ju om de första 18 åren i ens liv inte räknas. Jag blev lite arg på deras uttryck och blängde på dem i smyg när de inte kikade åt mitt håll.
Det var ju även ganska tydligt att han inte hade hela livet framför sig då han redan hade avslutat sitt liv.

När tåget till sluta lämnade perrongen såg jag självaste Milou från Tintins äventyr utanför. Jag kladdade honom mentalt genom fönstret och drömde mig bort till en värld där alkoholister såg som uppfriskande prickar som satte färg på vardagen.

Jag började känna mig stel i kroppen efter någon timmes resande, och försökte byta ställning så gått det gick, till och från. När jag slängde upp mina knän mot baksidan av ryggstödet framför mig märkte jag tydligt hur personen framför ilsknade till. Personen i fråga kastade sig bak mot sätet varje gång jag flyttade på benen. Till en början tyckte jag mest det var kul, sen fick jag en känsla av att jag kanske inte skulle göra personen arg på mig. Men så fick jag en skymt av vad det faktiskt var för person. Det var en vacker liten dam som inte alls såg fy skam ut. Därmed bestämde jag mig för att fortsätta, för att hålla hennes fokus på mig. Jag log och kände att jag nog hade halva inne. För att fånga en fin flicka på kroken måste du ju trots allt först fånga hennes uppmärksamhet.
Så hon fick helt enkelt skylla sig själv, hon var för snygg för att jag skulle kunna sluta irritera och reta upp henne.

Som alltid när man åker flertal timmar på tåg blev jag tvungen att använda toaletten till sist. När jag väl hade lättat på trycket märkte jag att det faktiskt inte gick att spola ut urinet jag hade fyllt toaletten med. Det gick inte heller att tvätta händerna då det inte kom något vatten ur kranen. Men jag är en man med känsla för nödlösningar. Då jag har katt hemma visste jag direkt hur jag skulle lösa det hela. Jag sprätte lite med fötterna mot toaletten och slickade sedan rent mina händer och gick för att sätta mig tillrätta på min plats på nytt. Kastade upp benen mot sätet framför mig och njöt av den uppmärksamheten kvinnan framför gav mig.

När jag sedan skulle av tåget för att hinna med det sista bytet hade någon dum fåne ställt en barnvagn i vägen som jag var tvungen att kasta ut innan jag själv kunde gå ur tåget. Omständligt och onödigt.
Medan jag gick till sista tåget för dagen så kom jag tänka på ett vattentätt alibi för att vara otrogen. Res bakåt i tiden till innan ni var ihop!


På tal om origami; var jag den enda som firade nyår genom att stå nykter på balkongen görandes helikoptern?

Spishändelsen

Jag har samlat notiser, om vad som skall skrivas ner här, på hög. Nu får jag snart inte plats i min lägenhet längre och måste ta mig i kragen att skriva ner en del saker här så jag kan kasta någon notis och så småningom få plats att sova i min säng på nytt. Jag har inte sovit bekvämt sedan jag sist uppdaterade denna blogg.

Jag gör som så att jag skriver en kort notis, i ett inlägg här. Nästa inlägg blir en ny notis. Om de hamnar i rätt ordning är jag inte helt säker på. Jag tar dem i den ordningen jag finner dem nu bara.


När jag ockuperade min brors lägenhet medan han var i London, så höll jag rent av på att dö.
Det var min första dag i den övergivna lägenheten då jag insåg att plattorna på spisen inte ville lyda mina befallningar. Jag svor och spottade, samt kastade snus i vasken. Vems det var eller vart jag fick tag på den är en helt annan historia.
Jag kallade på hjälp från min främmande unga vän David, som i denna historia får heta Tvärsur, för att kunna vara anonym.
Jag berättade inte för honom om spisens illvilja jämte mig. Utan jag bjöd över honom för att bjuda på mat istället. På detta viset skulle han bli illa tvungen att hjälpa mig med mitt problem. Det enda som gick galet i min genial plan, var det att Tvärsur är lika värdelös på hemkunskap som mig. Vi slog våra kloka skallar ihop och kom fram till att vi behövde hjälp från högre makter. Så jag ringde min mor. Men hon bara skrattade åt oss och jag började känna paniken spridas i kroppen ju hungrigare min mage sa åt mig att jag var.
Jag skrev då på Facebook att jag inte kunde laga mat och behövde hjälp innan jag svalt ihjäl. Även då skrattade folket åt det hela. Det var nu jag lärde mig att sluta be om hjälp utav folk som känner mig. Så jag gick och knackade på hos en främmande granne istället. Det tog ett tag innan dörren öppnades, så jag höll på att dö av hunger under tiden jag väntade. När dörren öppnades möttes vi av en man som sålde knark i sin hall. Han kallade det för sitt förråd och jag skymtade ett flertal gamla flingpaket som nog har någon anknytning till knark på något vis. Tvärsur såg nervös ut och jag förstod honom. Det var ganska stor sannolikhet så att vi skulle dö om vi gick in i denna mans lägenhet. Men styrda av våra magar gjorde vi det ändå. Han visade snabbt hur hans spis fungerade, och vi hann inte ens tacka för hans hjälpsamhet innan vi flydde från hans lägenhet innan fick AIDS.
Väl tillbaka i min brors lägenhet konstaterade vi att plattorna på spisen i denna lägenheten inte ville fungera som de hos den konstige mannen.
Vi gav upp och använde oss av ugnens funktioner som dock fungerade.

24 timmar senare våldtog jag spisen tills den gav upp och började fungera som jag ville.