Hjalmar ringer upp

När jag satt i Tivoliparken och njöt av några öl under tisdagen, så ringde Hjalmar mig. Han verkade trevlig, han sa att han ringde från något företag jag inte mindes namnet på efter han sagt det.
Tydligen hade jag deltagit i en undersökning på internet, informerade han mig om. Det var tur att han informerade mig om det, för jag hade personligen inget minne av det. Jag frågade om jag hade vunnit något, exalterad som jag var. Han svarade att jag hade vunnit en rabatt på deras produkt. Jag frågade genast vad det var för spännande produkt. Han sa att han skulle komma till det. Jag svarade att jag genast ville veta vad det var för produkt. Han gav nästan med sig. Tydligen var det någon form av super kapsel som gjorde en mycket piggare än vanligt. Hur han visste om hur slö jag är, det vet jag inte, men underligt lät det. Jag frågade genast om det var gott, som att äta godis, jag informerade att jag tycker om lakrits. Han svarade att han inte visste hur det smakade. Jag skällde ut honom för att försöka sälja något åt mig som han själv inte ens testat. Efter att ha skällt ut honom ett tag nämnde han att jag nog kunde skölja ner det med morgonkaffet om jag inte gillade smaken. Jag informerade honom om att jag inte dricker kaffe. Han rekommenderade då te. Jag informerade om att jag inte är så förtjust i te heller. Han sa att jag själv fick välja vad jag skulle ha till pillret. Jag sa att det säkert skulle skära sig till saften, precis som cornflakes gör. Jag frågade då om han testat cornflakes och saft ihop. Han svarade nej. Jag svarade att det inte verkar vara mycket han testat. Sedan frågade jag om det var bra att ta ett piller som uppenbarligen gör en piggare tillsammans med koffein. Han svarade att jag nog skulle överleva. Jag informerade honom om att jag reagerar ganska starkt på koffein. Jag undrade också hur länge effekten från pillret varade. Efter en kortare diskussion om det så tror jag att vi kom fram till att ett piller gällde för cirka ett dygn.
Efter ett tag i denna trevliga diskussion nämnde han att pillret var ännu bättre än blåbär, jag nämnde att jag inte gillar blåbär, och att jag hoppades att det inte smakade blåbär. Han sa att bäret pillret är gjort av är sex gånger så effektivt som ett blåbär. Jag frågade om det då räcker att jag äter sex blåbär för att få samma effekt. Han sa att en kapsel innehöll mer än ett bär. Jag frågade genast hur många en sådan kapsel då innehöll. Det visste han inte. Jag skällde åter ut honom för bristande information. Jag ville ju veta hur många blåbär jag trycker i mig.
Jag undrade om jag personligen kunde tjäna pengar på att sälja vidare produkten, trots allt är jag känslig för koffein så jag kanske lika gärna kan ta en kopp kaffe och vara vaken ett dygn. Det vet jag inte. Han svarade att pillret kostar cirka 200 kronor på marknaden, och jag skulle få det hela för den symboliska summan av 88 kronor. Jag skrockade nöjt och undrade vem som kommit på att det var en symboliskt lämplig summa för ett seriöst företag. Jag informerade att om jag varit jude kunde tagit illa upp av symboliken i det hela. Han skrockade också. Jag bad honom ta upp det med hans chef. Han svarade kanske.
Jag frågade hur mycket det skulle kosta mig när rabatten tog slut. Då skulle det tydligen upp till det vanliga priset. Jag hävdade att jag då bara skulle tjäna småslantar på att sälja vidare produkten svart, och om det bara ger mig småslantar kommer jag förmodligen spela tvspel och kolla på porr istället. Jag tackade därmed för samtalet och lade på luren.

Tack Hjalmar för samtalet.