Ibland kan det vara skoj att gå på banken tycker jag.
Att ta en av deras kölappar som känns så lena mot fingertopparna.
Sitta ner i deras ganska hårda soffa och stirra på personalen medan man väntar på sin tur.
När det sedan är sin tur går man med bestämda men långsamma steg mot personen som tryckt fram just ditt nummer.
Väl framme hälsar man artigt men blygt på kvinnan som väntar på att få höra ärendet. Man fuktar läpparna lite med sin tungspets och sedan frågar man; "Har ni någon silvertejp?"
Man lyssnar artigt på det chockerade svaret, ifrågasätter hennes antydan att det inte är något bankärende. Undrar vad man annars skulle på banken att göra.
Suckar tung och går ut i vinterkylan på nytt.
Sedan går man nöjt hem, tillfredsställd med vad dagen hade att erbjuda.
torsdag 4 mars 2010
Pax!
Ibland när vaknar jag av ett bullrande läte som får mig att tro att ett gäng pansarvagnar leker kull utan för min lägenhet.
Jag brukar vakna skrattandes när jag hör dem leka. För när pansarvagnar är glada är jag glad.
Ibland får jag för mig att paxa saker i butiker. Det ställer ibland till problem ibland.
Till exempel; när jag paxat en vara en dag, för att handla den en annan dag, och den sedan inte är kvar. Då händer det att när man sedan står i kön så ser man hur personen framför en lägger upp just den varan, som du tidigare i veckan hade paxat, på bandet vid kassan.
Det är inte alla människor som förstår vad man menar när man knackar dem på axeln och hävdar att det är din vara de håller på att köpa. När man sedan ihärdigt försöker få personen att förstå att du faktiskt paxat varan genom att slicka på den tidigare i veckan så blir de flesta smått obekväma.
När sedan kassörskan lägger sig i samtalet och hävdar att man inte får lov att slicka på varorna i butiken så känns det hela allt mer bisarrt.
Man försöker förklara för dem att du inte hade några pengar på dig sist du var i butiken och slickade bara på varorna du tänkte handla när du återvände med din plånbok, så börjar de plötsligt ifrågasätta din mentala hälsa.
Det är då det är läge att lägga ner diskussionen, leta efter en öppning och springa därifrån. Sedan börja handla i en annan butik. När du förbrukat alla butikerna i området så får du helt enkelt beställa hem från internet. Där kan man inte slicka på varorna, och problemet löser sig själv.
Vill butiksägarna inte att man ska slicka på deras varor borde de inte förvara varorna så man kommer åt att slicka på dem.
Jag antar i alla fall att jag inte är den enda som har en vana av att markera mitt revir med mitt saliv?
Jag tror inte jag har en enda sak i min lägenhet min tunga inte hälsat på.
Jag ser det som ett givet vis att paxa saker på. Jag har försökt tillämpa det på krogen också. Vilket även det kan innebära en del bekymmer.
Till exempel; jag har spanat in en ganska fin dam i en elegant urringad utstyrsel som jag har lust att befrukta. Jag vill vara säker på att ingen annan på krogen hinner ta min plats i hennes säng föregående dag innan jag hunnit tänka ut en bra öppningsfras att fånga in henne i mitt nät med. Jag bestämmer mig för att paxa henne, genom att markera henne med mitt saliv. Hur bör jag gå tillväga?
Jag kan alternativt, kanske, diskret nafs i hennes öra och vandra iväg innan hon hinner fatta vad som händer. Detta alternativets första problem är att man måste väldigt nära, och då du antagligen inte hinner ta till flykten innan hon uppfattat vad som skett, så bör du ha raggningsrepliken redan uttänkt.
Det här är ett av skälen jag tror på en mer framfusig metod.
Spotta henne i nyllet och vräk ur dig; "Nu är du min!"
Detta är ett alternativ som inte kan gå fel... tror jag.
Halva grejen med att ragga är trots att att fånga den utvaldes uppmärksamhet. Vilket du utan tvekan kommer få. När du har hennes uppmärksamhet har du redan halva inne, och för vissa räcker det till och med för ett lyckas samlag.
Så genomför jag detta pålitliga raggningsknep på rätt vis vaknar jag glad på morgonen, och då vet jag, att någonstans, på någon plats på jorden, så ler en pansarvagn.
Jag brukar vakna skrattandes när jag hör dem leka. För när pansarvagnar är glada är jag glad.
Ibland får jag för mig att paxa saker i butiker. Det ställer ibland till problem ibland.
Till exempel; när jag paxat en vara en dag, för att handla den en annan dag, och den sedan inte är kvar. Då händer det att när man sedan står i kön så ser man hur personen framför en lägger upp just den varan, som du tidigare i veckan hade paxat, på bandet vid kassan.
Det är inte alla människor som förstår vad man menar när man knackar dem på axeln och hävdar att det är din vara de håller på att köpa. När man sedan ihärdigt försöker få personen att förstå att du faktiskt paxat varan genom att slicka på den tidigare i veckan så blir de flesta smått obekväma.
När sedan kassörskan lägger sig i samtalet och hävdar att man inte får lov att slicka på varorna i butiken så känns det hela allt mer bisarrt.
Man försöker förklara för dem att du inte hade några pengar på dig sist du var i butiken och slickade bara på varorna du tänkte handla när du återvände med din plånbok, så börjar de plötsligt ifrågasätta din mentala hälsa.
Det är då det är läge att lägga ner diskussionen, leta efter en öppning och springa därifrån. Sedan börja handla i en annan butik. När du förbrukat alla butikerna i området så får du helt enkelt beställa hem från internet. Där kan man inte slicka på varorna, och problemet löser sig själv.
Vill butiksägarna inte att man ska slicka på deras varor borde de inte förvara varorna så man kommer åt att slicka på dem.
Jag antar i alla fall att jag inte är den enda som har en vana av att markera mitt revir med mitt saliv?
Jag tror inte jag har en enda sak i min lägenhet min tunga inte hälsat på.
Jag ser det som ett givet vis att paxa saker på. Jag har försökt tillämpa det på krogen också. Vilket även det kan innebära en del bekymmer.
Till exempel; jag har spanat in en ganska fin dam i en elegant urringad utstyrsel som jag har lust att befrukta. Jag vill vara säker på att ingen annan på krogen hinner ta min plats i hennes säng föregående dag innan jag hunnit tänka ut en bra öppningsfras att fånga in henne i mitt nät med. Jag bestämmer mig för att paxa henne, genom att markera henne med mitt saliv. Hur bör jag gå tillväga?
Jag kan alternativt, kanske, diskret nafs i hennes öra och vandra iväg innan hon hinner fatta vad som händer. Detta alternativets första problem är att man måste väldigt nära, och då du antagligen inte hinner ta till flykten innan hon uppfattat vad som skett, så bör du ha raggningsrepliken redan uttänkt.
Det här är ett av skälen jag tror på en mer framfusig metod.
Spotta henne i nyllet och vräk ur dig; "Nu är du min!"
Detta är ett alternativ som inte kan gå fel... tror jag.
Halva grejen med att ragga är trots att att fånga den utvaldes uppmärksamhet. Vilket du utan tvekan kommer få. När du har hennes uppmärksamhet har du redan halva inne, och för vissa räcker det till och med för ett lyckas samlag.
Så genomför jag detta pålitliga raggningsknep på rätt vis vaknar jag glad på morgonen, och då vet jag, att någonstans, på någon plats på jorden, så ler en pansarvagn.
måndag 22 februari 2010
Spännande kallt
Det är idag -30 grader ute. Eller som jag kallar det; Spännande kallt.
Skulle gå till vårdcentralen då de ville stjäla mitt blod igen. Lyckades glömma papprena hemma så fick gå vändan en extra gång. Kändes nödvändigt och bra.
På väg till vårdcentralen en andra gång gick jag förbi en gammal man med rynkig hy som slängde ur sig orden; "Det är myggfritt idag", när jag gick förbi honom. Kunde inte annat än att instämma.
Det är sådan optimism som ungdomen i detta landet verkar ha glömt bort. Optimism är en bortglömd konstform.
I dagens självmordsbenägna samhälle borde det vara sådant de lär ut i skolan. Men istället får vi lära oss hur många judar som dog på 40-talet. För det har vi mycket nytta av idag.
Första gången jag anlände till vårdcentralen idag så var det en kvinna som bar ut sin spark genom entré-dörrarna. Efter att jag kommit in i byggnaden kom jag på att jag glömt papprena hemma och vände igen, då släpade hon in sin spark genom dörrarna igen. Jag förstod inte riktigt varför hon valt att rasta sin spark just här, genom dessa dörrarna, men hennes leende sa mig att allt nog inte stod rätt till i hennes tankegång.
Den var blå... sparken alltså.
I övrigt lärde jag, förra veckan, ett-åriga Amanda att säga "döda".
Det lät både gulligt och psykiskt instabilt på samma gång. Jag kände mig stolt och kan se mig en lovande karriär inom Mortal Kombat för den lilla flickan.
Skulle gå till vårdcentralen då de ville stjäla mitt blod igen. Lyckades glömma papprena hemma så fick gå vändan en extra gång. Kändes nödvändigt och bra.
På väg till vårdcentralen en andra gång gick jag förbi en gammal man med rynkig hy som slängde ur sig orden; "Det är myggfritt idag", när jag gick förbi honom. Kunde inte annat än att instämma.
Det är sådan optimism som ungdomen i detta landet verkar ha glömt bort. Optimism är en bortglömd konstform.
I dagens självmordsbenägna samhälle borde det vara sådant de lär ut i skolan. Men istället får vi lära oss hur många judar som dog på 40-talet. För det har vi mycket nytta av idag.
Första gången jag anlände till vårdcentralen idag så var det en kvinna som bar ut sin spark genom entré-dörrarna. Efter att jag kommit in i byggnaden kom jag på att jag glömt papprena hemma och vände igen, då släpade hon in sin spark genom dörrarna igen. Jag förstod inte riktigt varför hon valt att rasta sin spark just här, genom dessa dörrarna, men hennes leende sa mig att allt nog inte stod rätt till i hennes tankegång.
Den var blå... sparken alltså.
I övrigt lärde jag, förra veckan, ett-åriga Amanda att säga "döda".
Det lät både gulligt och psykiskt instabilt på samma gång. Jag kände mig stolt och kan se mig en lovande karriär inom Mortal Kombat för den lilla flickan.
tisdag 16 februari 2010
Skolans komplott
Jag satt på en bänk i en stad och betraktade folket som gick förbi. Det var smått tråkigt, och jag funderade på att gå hem. Men då satte sig Sanna Nielsen tillsammans med en reporter bara ett par meter ifrån mig. Jag beslutade då mig för att sitta kvar ett tag och lyssna på intervjun.
Intervjun började ganska segt, trots att Sanna svarade lite små korkat på varje frågor. Men sen skulle hon plötsligt förklara sin egen intelligens. Hon böjde sig mot reportern och sa; "Jag är väl lika smart som, till exempel, dig." Medan hon sa det satte hon handen plant bredvid hans huvud. Som om hans intelligens hade något att göra med hans längd. Hon vägde lite på handen och såg fundersam ut. Det såg kul ut.
Reportern förstod att hon i stora drag nyss sa att hon var lika smart som han var lång. Så han reste sig upp och sa; "Men jag är ju så här smart." Medan han visade med sin hand vid sin hjässa.
Sanna Nielsen tittade då bestört på honom och slängde ur sig; "Men, när du står upp ja, det är ju klart."
Det var nu jag kände mig tvungen att delta i konversationen.
Jag tittade förskräckt på dem båda två medan jag nästintill vrålade ut; "Så man är alltså smartare när man står upp?" Jag reste mig bestört upp. "Nu när du säger det så, det stämmer nog. Det skulle i alla fall förklara en hel del." Båda två kollade chockerat på mig. "De vet säkert om det i skolan också, de ser till att vi sitter på lektionerna bara för att förhindra vår sanna kapacitet!" Allt kändes plötsligt solklart för mig.
"Inte konstigt att jag misslyckades med Matematiken i gymnasiet, de lät mig aldrig stå upp när jag skulle lösa ekvationerna, inte ens när jag bad snällt."
Förbannad på hur orättvist livet hade spelat ut mig från en tidig början gick jag bestört ifrån min plats på bänken, medan tankarna virvlade runt i min skalle.
Jag hade alltid känt att ekvationer var enkelt när jag haft gymnastik och fått stå upp, medan jag aldrig lyckats lösa det när jag sedan satt på matematiklektionerna. Allt kändes så klart.
Detta var säkerligen skälet till att jag aldrig haft toppbetyg!
När jag vaknade från denna upplysande dröm så fortsatte funderingarna. Tankarna kring det hela var många, och medan jag skrev detta stod jag upp.
Kan detta stämma? Varför hindrar skolledningen oss från att prestera till max? Är detta någon djupt rotad konspiration? Hur i helvete kan Sanna Nielsen veta om detta?!
Intervjun började ganska segt, trots att Sanna svarade lite små korkat på varje frågor. Men sen skulle hon plötsligt förklara sin egen intelligens. Hon böjde sig mot reportern och sa; "Jag är väl lika smart som, till exempel, dig." Medan hon sa det satte hon handen plant bredvid hans huvud. Som om hans intelligens hade något att göra med hans längd. Hon vägde lite på handen och såg fundersam ut. Det såg kul ut.
Reportern förstod att hon i stora drag nyss sa att hon var lika smart som han var lång. Så han reste sig upp och sa; "Men jag är ju så här smart." Medan han visade med sin hand vid sin hjässa.
Sanna Nielsen tittade då bestört på honom och slängde ur sig; "Men, när du står upp ja, det är ju klart."
Det var nu jag kände mig tvungen att delta i konversationen.
Jag tittade förskräckt på dem båda två medan jag nästintill vrålade ut; "Så man är alltså smartare när man står upp?" Jag reste mig bestört upp. "Nu när du säger det så, det stämmer nog. Det skulle i alla fall förklara en hel del." Båda två kollade chockerat på mig. "De vet säkert om det i skolan också, de ser till att vi sitter på lektionerna bara för att förhindra vår sanna kapacitet!" Allt kändes plötsligt solklart för mig.
"Inte konstigt att jag misslyckades med Matematiken i gymnasiet, de lät mig aldrig stå upp när jag skulle lösa ekvationerna, inte ens när jag bad snällt."
Förbannad på hur orättvist livet hade spelat ut mig från en tidig början gick jag bestört ifrån min plats på bänken, medan tankarna virvlade runt i min skalle.
Jag hade alltid känt att ekvationer var enkelt när jag haft gymnastik och fått stå upp, medan jag aldrig lyckats lösa det när jag sedan satt på matematiklektionerna. Allt kändes så klart.
Detta var säkerligen skälet till att jag aldrig haft toppbetyg!
När jag vaknade från denna upplysande dröm så fortsatte funderingarna. Tankarna kring det hela var många, och medan jag skrev detta stod jag upp.
Kan detta stämma? Varför hindrar skolledningen oss från att prestera till max? Är detta någon djupt rotad konspiration? Hur i helvete kan Sanna Nielsen veta om detta?!
onsdag 10 februari 2010
Troll!
En undran formades i min tankeverksamhet. Varför döper så få folk i dagens samhälle sina barn till Lakritstroll? Det är inte bara ett vackert namn, det är inte heller könsrelaterat. Alltså kan både flickor och pojkar heta det. Praktiskt. Så om du får en flicka, kan hon heta det. Om du sedan får en pojke, kan han heta Lakritstroll 2. Mycket praktiskt.
Jag berättade om tankegången för Pea då vi åkte samma buss. Hon bidrog inte med någon insikt i frågan.
Efter ett annorlunda samtal med Pea, som hon inte heller bidrag med mycket i, så kom jag fram till att det inte finns mycket som är intimare än att skölja sin mun med sin partners kroppsvätskor.
Ett bra exempel på kroppsvätskor kan tänka sig vara saliv eller kanske säd. Det känns intimt. Kroppsvätskor man bör undvika att skölja sin mun med är diarré samt spyor. Det fastnar lätt klumpar mellan tänder och så vidare. Det kanske kan tyckas vara en bra idé för stunden, men du kommer att ångra beslutet.
Min bror berättade att det finns intima saker han sysslar med varannan halvtimme, med andra ord en gång i timmen. Varför han inte bara sa en gång i timmen, blev ett bra samtalsämne. Men jag har totalt glömt varför (samtalet ägde rum för 5-10 minuter sen).
Jag berättade om tankegången för Pea då vi åkte samma buss. Hon bidrog inte med någon insikt i frågan.
Efter ett annorlunda samtal med Pea, som hon inte heller bidrag med mycket i, så kom jag fram till att det inte finns mycket som är intimare än att skölja sin mun med sin partners kroppsvätskor.
Ett bra exempel på kroppsvätskor kan tänka sig vara saliv eller kanske säd. Det känns intimt. Kroppsvätskor man bör undvika att skölja sin mun med är diarré samt spyor. Det fastnar lätt klumpar mellan tänder och så vidare. Det kanske kan tyckas vara en bra idé för stunden, men du kommer att ångra beslutet.
Min bror berättade att det finns intima saker han sysslar med varannan halvtimme, med andra ord en gång i timmen. Varför han inte bara sa en gång i timmen, blev ett bra samtalsämne. Men jag har totalt glömt varför (samtalet ägde rum för 5-10 minuter sen).
tisdag 9 februari 2010
Satan i gatan
Ska imorgon på sånt där viktigt möte i Mora, så kollade nyss upp busstiderna. Kom fram till att om Dalatrafikens hemsida inte ljuger mig rätt upp i ansiktet, så har jag inte råd att lämna denna by.
Helt ärligt tycker jag att 3 700 kr är lite mycket för att åka 1,3 mil. Har bensinpriset stigit något kolossalt under helgen utan min vetskap?
Men man ska inte vara allt för negativ i sitt tänkande. Jag ser inte fram emot mötet, och nu har jag en legitim ursäkt att inte infinna mig där. För jag har inte 3 700 kr på mitt konto. Dessutom är det ju bara för enkelresan, och jag vill ju gärna även hem. Så jag hade behövt 7 400 kr till imorgon, verkar det som.
Jag får nog försöka smuggla in mig i bagageutrymmet och hoppas på att jag inte blir upptäckt.
Detta vill jag gärna slippa, för jag har oftast ganska lätt för att bli åksjuk.
Helt ärligt tycker jag att 3 700 kr är lite mycket för att åka 1,3 mil. Har bensinpriset stigit något kolossalt under helgen utan min vetskap?
Men man ska inte vara allt för negativ i sitt tänkande. Jag ser inte fram emot mötet, och nu har jag en legitim ursäkt att inte infinna mig där. För jag har inte 3 700 kr på mitt konto. Dessutom är det ju bara för enkelresan, och jag vill ju gärna även hem. Så jag hade behövt 7 400 kr till imorgon, verkar det som.
Jag får nog försöka smuggla in mig i bagageutrymmet och hoppas på att jag inte blir upptäckt.
Detta vill jag gärna slippa, för jag har oftast ganska lätt för att bli åksjuk.
måndag 1 februari 2010
Toarulls-mysteriumet
I helgen var min låtsaskompis Gegga på besök. Han var då, av något konstigt skäl, så duktig av sig att han satte fast min toarulle på dess hållare. Vilket jag personligen brukar slarva med.
Senare under dagen kom det fler besökare. Vi blev lite fulla medan vi satt och sprang.
Drog vidare ut på kalas senare och så vidare. Blev en trevlig kväll och jag lyckades mot förmodan vakna upp i min egen säng.
Hur som helst så var det stora mysteriet denna helgen det hela med toarullen. För när jag började återfå mitt medvetande och vinglade in på toaletten för att uträtta mina behov låg rulle på golvet istället för på sin plats i hållaren, där Gegga varit duktig att placera den.
Detta är en hållare som fungerar på det viset att rullen inte kan trilla av utav sig själv. Inte heller kan det varit någon av de två katterna som vistas i min lägenhet som gjort det heller. För att hållaren är inte konstruerad på ett sådant vis.
Så först undrade jag givetvis vem av besökarna under kvällen tagit bort hållaren från sin plats för att lägga den på golvet av något obskyrt skäl. Vem skulle kunna få en sådan korkad idé i sin skalle och även genomföra den? Jag kunde verkligen inte se någon mening bakom att göra det hela.
Det var nog denna tanken som gjorde att jag kom fram till den enda tänkbara lösning. Det måste varit jag som fått för mig och genomfört det.
Senare under dagen kom det fler besökare. Vi blev lite fulla medan vi satt och sprang.
Drog vidare ut på kalas senare och så vidare. Blev en trevlig kväll och jag lyckades mot förmodan vakna upp i min egen säng.
Hur som helst så var det stora mysteriet denna helgen det hela med toarullen. För när jag började återfå mitt medvetande och vinglade in på toaletten för att uträtta mina behov låg rulle på golvet istället för på sin plats i hållaren, där Gegga varit duktig att placera den.
Detta är en hållare som fungerar på det viset att rullen inte kan trilla av utav sig själv. Inte heller kan det varit någon av de två katterna som vistas i min lägenhet som gjort det heller. För att hållaren är inte konstruerad på ett sådant vis.
Så först undrade jag givetvis vem av besökarna under kvällen tagit bort hållaren från sin plats för att lägga den på golvet av något obskyrt skäl. Vem skulle kunna få en sådan korkad idé i sin skalle och även genomföra den? Jag kunde verkligen inte se någon mening bakom att göra det hela.
Det var nog denna tanken som gjorde att jag kom fram till den enda tänkbara lösning. Det måste varit jag som fått för mig och genomfört det.
tisdag 26 januari 2010
Massa galna idéer
Inatt kom jag på otroligt bra saker att skriva om på denna bloggen. Synd bara att jag inte minns dem längre. Förmodligen drömde jag bara att jag hade något att skriva om.
Men jag drömde också om att jag var på nån offentlig plats där en flicka med hennes kamrat skulle köpa saft från någon automat, fast istället sprutade det ut kaffe åt alla håll. Det var ganska underhållande och jag skrattade åt dem när kaffet brände deras skinn. Som tack för att jag hånat deras smärta försökte de sedan ragga upp mig. Men vem vill ha flickor med bränd hy?
Jag och Ferminator kom igår på idén om att starta en liten mysig skogsbrand här i Orsa. Dock kommer han hit först i slutet av Maj, så vi fick planera in det långt fram. Vilket ju nog är bra för snön brukar vara dålig att tända eld på.
Så jag skapade ett evenemang över Facebook där vi båda bjöd in alla i våra vänlistor.
Än så länge är jag missnöjd med hur många som tackat nej till att grilla korv med oss.
Här följer lite bilder kring historian:
OBS. Tryck på dem för att få se dem.
Men jag drömde också om att jag var på nån offentlig plats där en flicka med hennes kamrat skulle köpa saft från någon automat, fast istället sprutade det ut kaffe åt alla håll. Det var ganska underhållande och jag skrattade åt dem när kaffet brände deras skinn. Som tack för att jag hånat deras smärta försökte de sedan ragga upp mig. Men vem vill ha flickor med bränd hy?
Jag och Ferminator kom igår på idén om att starta en liten mysig skogsbrand här i Orsa. Dock kommer han hit först i slutet av Maj, så vi fick planera in det långt fram. Vilket ju nog är bra för snön brukar vara dålig att tända eld på.
Så jag skapade ett evenemang över Facebook där vi båda bjöd in alla i våra vänlistor.
Än så länge är jag missnöjd med hur många som tackat nej till att grilla korv med oss.
Här följer lite bilder kring historian:
OBS. Tryck på dem för att få se dem.
måndag 25 januari 2010
Filip och Fredrik
Drömde inatt om att jag var på en Filip och Fredrik föreställning.
Medan Filip och Fredrik pratade nonsens, och jag som vanligt frågade mig själv vem som var Filip och vem som var Fredrik, så blev det tyst från herrarna en liten sekund. Under denna sekund så hördes rösten från en liten flicka som frågade sin kompis frågan; "Runkar du Peter?"
När denna kommentaren helt stal showen vaknade jag av att jag skrattade.
I övrigt så funderar Ferminator på att videoblogga medan han blir stenad av arga scientologer.
Medan Filip och Fredrik pratade nonsens, och jag som vanligt frågade mig själv vem som var Filip och vem som var Fredrik, så blev det tyst från herrarna en liten sekund. Under denna sekund så hördes rösten från en liten flicka som frågade sin kompis frågan; "Runkar du Peter?"
När denna kommentaren helt stal showen vaknade jag av att jag skrattade.
I övrigt så funderar Ferminator på att videoblogga medan han blir stenad av arga scientologer.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)