I fredags blev en dam arg på mig när jag påpekade att hon hade misslyckats med sin applicering av sitt läppstift. Jag sa att det var okej att hon tog ut som oduglighet på mig, jag tog ändå inte åt mig. Hon blev inte gladare, så jag gick vidare och samtalade med annat folk jag inte heller kände.
Herr Lindman tyckte det var en fin tjänst jag utsatte damen för. Han gick så långt att han kallade mig för vardagshjälte. Jag borde kanske skaffa mig en slags kostym att utföra mina hjältedåd i?
Jag hade nog varit en bra vardagshjälte. En som lärt barnen att peka med hela handen, så de inte upprör fel folk. Det är så gängkrig börjar. Hälften av skottlossningarna i Malmö utbröt för att de inte pekade med hela handen. Det är fakta. Tror jag.
Är teorin om att man lättare är höjdrädd om man är kort genuin? Det känns ganska logiskt egentligen. Man är inte van vid höjder och därmed blir man obekväm när man befinner sig på hög mark.
Dock har de kortare folket jag frågat senaste tiden sagt att det inte stämmer och att de inte är höjdrädda. Jag misstänker att åtminstone hälften utav dem ljuger. Överlag gör hälften jag pratar med det, så jag antar att detta inte är ett undantag. Eller, jag har ingen aning om hur mycket folk jag pratar med ljuger, jag hittar bara på. Eller ljuger, hur ni än vill vrida det. Det är okej att vrida på saker, det är så man skapar sig egna uppfattningar.
Min mormor informerade mig om hon hade massa strålning i sin lägenhet, då hon har en hel del trådlösa prylar. Hon kom inte på vad strålningen hette, så hon frågade mig. Jag svarade Cancer. Hon sa att det var det ordet hon sökte. Jag svarade att det var det visst. Sen avslutade jag samtalet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Du har rätt till min Åsikt