Som vanligt när man väntar på en buss härvid så sker inget spektakulärt, inget som fångar ens intresse. Allt är dött, tråkigt, och man längtar efter kaos. Någon form av avvikelse, något som får en att höja på ögonbrynet. Men inget sker. Allt bara rinner ut i sanden kring en, och man dör långsamt inombords. Jag valde att gå ut från stationens väntrum och ut i snörusket och kylan en kvart/tjugo minuter innan bussen skulle anlända. Jag antar att jag ville frysa, låta kylan ta död på en del av mig.
Precis innan jag lade mig ner i en snödriva för att inte resa mig åter så anlände bussen, och jag rycktes från mina tankar om bättre tider.
Hoppade av vid Statoil för att jäklas med kassörskan. Statoils kortläsare hatar nämligen mitt kort. Så de få gångerna jag handlar här så bildas alltid lång kö efter mig. Kassörskor brukar då alltid bli smått panikerade, och att ha del att detta kaos är något som faktiskt kan skänka mig ett leende inombords. Men sedan var jag också sugen på en gyros-baguette, som sorgligt nog är det närmsta man kommer en god kebabrulle här uppe i Dalarna.
Dock skänkte inget av detta någon större glädje denna kvällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Du har rätt till min Åsikt